Under tallen

Ledaren för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset har rensat bort alla Tintin-album. Eftersom Tintin numera av vissa förståsigpåare är rasistisk så måste han genas tas bort ur hyllorna. Tänk om ett barn får se en bild som inte är godkänd av dem som vet bättre! Hemska tanke. Som Birgitta Rubin skriver i DN så blir det inte så mycket kvar om man rensar bort allt som någon marxistisk föreståndare, eller för den delen folkpartistisk, förbudssinnad dito, inte håller med om. Folk i andra länder och i andra tider har tyckt annorlunda än oss. Folk tvärs över gatan har annan smak än jag har.

Viss ”kultur” stöttas av staten, dvs av mig och dig. Annan gör det inte. Den viktigaste lärdomen jag tycker vi bör dra av detta är den vanliga, att man inte ska ge makt åt politruker, tjänstemän, ”experter”, ”kulturarbetare” eller andra att styra över våra skattepengar då det inte behövs. I synnerhet inte på kulturens område. Om kultur är värd något finns det alltid folk som är beredda att betala, ifall de har några pengar kvar när de betalat skatt vill säga. Kulturhuset får 80 miljoner kronor av staten varje år. Med 10 000 kvadratmeter kostar det dessutom ca 26,5 miljoner kronor i uteblivna hyresintäkter om det vore kontor, eller en kommersiell kulturell inrättning. Sälj därför eländet till högstbjudande och sänk statsskatten med 106 miljoner per år.

Här är en liten truddelutt som är helt osubventionerad och dessutom historierelaterad (Krimkriget som vi var nära att gå med i):

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, 

Tänk om George W Bush hade åkt till Las Vegas för att hålla en ”fundraiser” samma dag som USAs ambassadör till Libyen blev våldtagen (enligt arabiska medier) och dödad i en terroristattack av al Qaida… Eller tänk om han struntat i att delta i möten där säkerhetstjänsten informerar om hotbilden, om han inte varit med på ett sådant möte sedan den 5 september…

Eller tänk om George W Bush spelat över hundra rundor golf med ett land i krig och 23 miljoner arbetslösa. Eller tänk om ledarna för senaten och representantshuset satt honom på ”mute” när han ringde till dem och struntat i vad han sade:

Detta är vad Bob Woodward skriver om Obama i sin senaste bok, Woodward som avslöjade Watergate. Men journalister ligger politiskt till vänster så dessa idiothandlingar från presidentens sida ger inte upphov till några skriverier. Både i USA och i Sverige röstar de ”vänster” till 90 procent. Med de ”Nya Moderaterna” så finns det väl också knappt något annat än vänster kvar i Sverige. Så det går inte att lita på något som skrivs om valet i USA av varken svenska eller amerikanska journalister. De flesta arbetar hårt på att få Obama återvald. Sedan 2-3 månader har Washington Post gått in i ”återvälj-Obama-mod”. New York Times har alltid varit vänster. Allt är förstås inte mörker, men man måste vara mycket försiktig om man ska få en rättvisande bild. National Review rekommenderas varmt för sina djupa analyser, och Hot Air för den som är mer polemiskt lagd.

DN, DN, DN, SvD

En skillnad som verkar klar mellan Sverige å ena sidan, och USA och Frankrike å den andra är att skatter och regleringar, trots alla försök att krångla till det, på vissa områden är relativt enkla i Sverige. Vi tar från de rika och ger till de rika, tar från de fattiga och ger till det fattiga. Denna skyffling av pengar mellan samma personer görs dessutom i rätt stora block.

I USA är faktiskt mer reglerat än Sverige. Administrationen (för de skattskyldiga) av Obamacare kommer att kosta ungefär 79 miljoner mantimmar, varje år. För det kunde man t ex bygga Empire State Building elva gånger per år. Trots detta kan man dock sammanfatta Obamacare i en enda, mycket, mycket lång mening:

Totalt kommer regleringarna och administrationen av skatter och avgifter att kosta ungefär 1800 miljarder dollar per år när Obamacare genomförts. Som Lynne Kiesling skriver har USA nu ramlat ner på 18 plats i världen vad beträffar ekonomisk frihet. År 2000 låg USA på andra plats.

Våra inbyggda reflexer är att när vi ser ett problem så reglerar vi. Men på t ex finansmarknaden behövs det inga regleringar, annat än

• lagar som skyddar äganderätten,
• ser till att ingångna kontrakt följs, och
• tvingar den som skadar någon att ersätta honom eller henne.

Detta var något som redan David Hume påpekade. En invändning här är ofta att folk i nöd kan tvingas in i kontrakt. Men rättspraxis är normalt att sådana kontrakt inte är giltiga. På en annars oreglerad marknad tvingas alla aktörer inge förtroende. Tidningarna skulle vara fulla av analyser om ”vilken bank kan jag lita på”. Bankirer som bedrar sina sparare skulle, som förr, i vanära hoppa från höga hus. Anledningen till detta är att i ett samhälle där ens rykte till varje pris måste bevaras blir den som förlorar det en social paria som ingen vill ha att göra med. När alla människor som du vill umgås med vänder dig ryggen är pengar mycket liten tröst.

Men med regleringar, som sysselsätter hundratusentals advokater, revisorer och ekonomer behöver man bara följa lagen. Gör man tillräckligt mycket fel går staten in och betalar insättningsgaranti till småsparare, ”räddar banksystemet” och avskedar de gamla cheferna som enligt ingångna kontrakt får miljontals dollar som fallskärmar.

Yttrandefriheten är något som får folk att mentalt slå knut på sig. Voltaire påstås (felaktigt) ha skrivit:

Herr abbé, jag avskyr vad ni skriver, men jag skulle ge mitt liv för att ni ska få fortsätta skriva.

Många påstår sig stödja denna tanke, eller ser den i alla fall som ett ideal. Dock kolliderar den med andra ideologiska rättesnören. Vi läser på kultursidorna att ”tidsandan” var det som fick Breivik att begå massmord. Rubriksättarna på de flesta tidningar, och President Obama med representanter, säger att en film på Youtube ”orsakade” upplopp och oroligheter i den muslimska världen. Följer man denna logik så får man också att ”utmanande klädsel” gör att kvinnor våldtas.

Man kan nämligen inte välja och vraka och säga att fri vilja och personligt ansvarstagande är applicerbart i vissa fall men inte i andra. Om man ser något som väcker anstöt så kan man byta kanal, eller gå med i en pöbelhop. Valet är fritt. Men ”våra små bruna vänner”, tredje världens fattiga, är enligt de grumligt tänkande ”offer”. Menlösa människor som inte klarar sig själva. På sätt och vis liknar detta synen som alla riksdagspolitiker har om svenska föräldrar. De anser att dessa inte kan anförtros hur de sköter sin barnpassning själva. En pappa och en mamma idag betalar tillsammans kring 3000 kronor i skatt per månad, under hela sina yrkesverksamma liv, pengar de bara får tillbaka som en subvention om 15 000 kronor per barn, per månad, om de sätter barnen i kommunala daghem.

De flesta i Sverige verkar ha missat An American Carol, en parodi på Michael Moore som nog verkar vara aktuell idag. Den är gjord av David Zucker, han som gjorde Airplane och The Naked Gun. Leslie Nielsen är med. Historien börjar långt borta i Afghanistans bergstrakter…

Något som få verkar veta är att USA är det enda landet i världen som har en grundlag som innehåller en del, The First Amendment, som garanterar yttrandefriheten. Här är en intressant artikel från New York Times om detta med lite länkar. Sverige har t ex lagar mot ”hets mot folkgrupp” som bryter mot yttrandefriheten. De enda inskränkningarna i USA är ”fighting words”, när hotet om våld är omedelbart. Klu Klux Klan kan t ex demonstrera vid en judisk begravning.

Människan är av naturen sådan att vi söker straffa bristen på social konformism. Den som bryter mot stammens normer straffas inte så mycket för vad de gör, som för att de just bryter mot stammens normer. Pascal Boyer har en intressant diskussion av detta i Religion Explained. Den som ber till en annan gud, spelar kort, röker hasch, eller gör något annat ovanligt ska straffas som en desertör, hårt och skoningslöst, så att andra inte följer hans eller hennes exempel. Vi förbjuder inte rökning, alkohol eller att rida hästar trots att dessa handlingar är långt farligare än att ta extacy. De förra är saker som är delar av vår kultur. Handlingsfriheten i USA, liksom i Sverige, är här starkt begränsad. Hälften av vår brottslighet skulle försvinna om vi legaliserade droger, men det får bli en annan diskussion.

Att det finns förolämpande, sexistiskt, rasistiskt, gudsförnekande, pornografiskt material lätt tillgängligt är därför ett litmustest på ett fritt samhälle. Man behöver inte lagar som skyddar sådant som alla, eller en majoritet accepterar.

Mitt Romney har vid en privat ”fundraiser” sagt att 47 procent av USAs befolkning inte kan lockas av honom med löfte om sänkt skatt. De betalar nämligen ingen federal inkomstskatt. Han kallade dem ”beroende av staten”. Klumpigt sagt vad det nog, och inte så välformulerat. Den vänster-sajt som släppt klippet, Mother Jones, har hittills varit noga att undvika sprida kontexten, så i sin helhet lät det nog inte så illa.

Vad Romney påpekar är dock uttalad politik i Sverige och ett av demokratins huvudproblem. Benjamin Franklin skrev:

Democracy is two wolves and a lamb voting on what to have for lunch. Liberty is a well-armed lamb contesting the vote.

I Sverige, där ”många” (hur många då, för i h-e??) har det svårt att klara sig själva, betalar alla höga skatter och får höga bidrag för att:

• Ingen ska känna sig utpekad.
• De flesta ska tro att de får mer i bidrag än de betalar in i skatt, i alla fall de ”fattiga”.

Att ca 2/3 av en arbetandes inkomster tas i skatt, sociala avgifter, moms och punktskatter gör att nästan alla känner sig fattiga och beroende av bidrag, ”fri” skola, ”fri” sjukvård, statlig pension, etc. Och detta är en del av själva poängen. I själva verket är omfördelningen i Sverige nästan helt obefintlig. Antagligen är det bara tre, fyra eller fem procent av befolkningen som skulle behöva hjälp om staten lät bli. Hur många de är kan man inte veta förrän man provar och sist man provade var under Per-Albin på 30-talet (12-13 procent skattetryck i ett Sverige som var 1/6 så rikt). Och det är svårt att se att ens dessa motiverar statliga ingripanden. Svenskar är faktiskt så godhjärtade att vi klarar av att hjälpa både främlingar och familjemedlemmar på frivillig basis.

Om inte svenska politiker satte i system att ljuga för oss för att få människor att tro att de beror av staten, precis det Romney anklagar demokraterna för, så skulle Sverige vara ett bättre och mycket rikare land. I synnerhet för de sämst ställda. Skattetrycket skulle vara kring 7 procent istället för 47 procent av BNP.

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Ett problem med att ha en naturvetenskaplig utbildning är att i alla fall jag inte kan handla mat utan att störas av kvacksalveriet med ”biodynamiskt” odlade grönsaker, ”ekologisk” mat och annat struntprat. För det första har ”ekologiskt odlade grönsaker” lika lite förklaringsvärde som matematiska siffror eller klippblock av sten. För det andra, om man använder sig av ”miljö”-rörelsens förvridna språkbruk och verklighetsuppfattning, och inser att vad de menar är ett jordbruk utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, samt utan ”genetiskt modifierade” grödor, så kan jorden bara föda kring fyra miljarder människor.

Tre miljarder människor måste alltså dödas för att ”rädda miljön”. Om vi väntar med att rädda ”miljön” till ca 2050, då man tror att vår befolkning kommer att nå ett maximum om ca 9 miljarder, så blir det fem miljarder som måste ”offras” för ”miljöns” skull. Jag hittade just denna video som behandlar ämnet:

Enda invändningen jag kanske har är att de säger att Borlaug, som räddade livet på ca en miljard människor med sina nya grödor, är den störste mannen i historien. Utan Churchill så hade hela Europa varit nazistiskt och världen antagligen varit sådan att Borlaug inte kunnat verka. Hans arbete skulle inte bara ha försvårats av att halva den industrialiserade världen legat under en totalitär regim. Man bör också komma ihåg att nazisternas syn på ”miljön” (rättelse) hade i sin romantisk många likheter med modern ”grön” politik.

I dagarna kom det också en studie från Stanford University som säger att det är tveksamt om ekologiska produkter har bättre näringsinnehåll än vanliga dylika. Jag förstår inte varför detta är så förvånande. Vad beträffar gifter så består torrsubstansen i växter till 5-10 procent av gifter som ska hindra djur, bakterier och mögel från att äta upp dem. Dessa gifter är inte på något som helst sätt bättre för människor än våra konstgjorda bekämpningsmedel. Dessutom, om t ex en morot angrips av mögel, då den inte behandlats av kemiska bekämpningsmedel, så producerar den gifter för att försvara sig.

Jägare och samlare dör i mängder när de t ex pga torka tvingas äta okända växter. Moderna människor gör precis som våra förfäder. Vi äter bara det vi är vana vid och vet hur vi ska behandla. Jordbruksprodukter är precis sådana växter som (oftast) går att äta utan risk. Det var därför våra förfäder började odla dem. Genom 10 000 år av växtförädling har det blivit ännu mindre giftiga.

Det finns en del nästan komiska fakta på genmanipuleringens område. Några av den ”ekologiska” rörelsens favoritväxter togs fram på 1950-talet genom ”mutation breeding”. Detta innebär att man lägger frön i en kärnreaktor eller behandlar dem med cancerogena ämnen för att ge massiva skador på DNA. Sedan sår man dessa frön och ser om något bra kommer ut av det hela. Det är lite grand som att skjuta DNA med hagelbössa. Modern genmanipulering liknar mer att använda sig av en skalpell. Matt Ridleys bok, The Rational Optimist talar mycket om detta.

Jag tror att huvudanledningen till att det är så svårt att rationellt diskutera detta är att de flesta som inte har en naturvetenskaplig utbildning tror att ”naturligt” är ett ord som har ett positivt värdeinnehåll. Om något är ”naturligt” betyder det ”så bör man göra”, är något ”naturligt” är det också bra. I själva verket har ordet inget värdeinnehåll. ”Naturligt” betyder bara på ett ungefär ”det som händer om man inte ingriper”. Men per definition är allt vi människor gör ”naturligt” för oss. Detta påpekade redan Adam Ferguson 1767 i en bok fler borde läsa. Jag gissar att det var Rousseau som hittade på att ”naturligt” betyder ”gott” ungefär samtidigt.

Det är fullständigt ”naturligt” att svälta ihjäl (något man sist gjorde i Sverige under nödåren 1867-69), ramla från ett hustak, bli galen eller dö av mjöldryga, dö av pest, kolera, AIDS, smittkoppor, lunginflammation eller kallbrand.

Någon måtta på glädjeyttringarna kring Martin Schibbyes och Johan Perssons återkomst får det väl vara. Det hela påminner om en annan händelse. På 50-talet åkte ledaren för Frankrikes Kommunistiska Parti (PCF), Maurice Thorez, till Moskva för medicinska problem. Där hölls han sedan kvar mot sin vilja till Stalins död. När han återkom 1953, skrev poeten Aragon en hyllningsdikt i den kommunistiska dagstidningen l’Humanité:

Il revient ! Les vélos, sur le chemin des villes,
Se parlent, rapprochant leur nickel ébloui.
Tu l’entends, batelier ? Il revient. Quoi ? Comment ? Il
Revient ! Je te le dis, docker. Il revient. Oui,
Il revient. Le wattman arrête la motrice :
Camarade, tu dis qu’Il revient, tu dis bien ?
Et l’employé du gaz interroge : Maurice
Reviendrait ? Mais comprends, on te dit qu’Il revient,
Maurice. Je comprends, ce n’est donc pas un rêve ?
Les vestiaires sont pleins de rumeurs : vous disiez,
Il revient… Ces mots-là sont une lampe que lèvent
Les mineurs aujourd’hui comme au jour de Waziers.
Il revient… Ces mots-là sont la chanson qu’emporte
Le journalier, la chanson du soldat, du marin.
C’est l’espoir de la paix et c’est la France forte,
Libre et heureuse. Paysan, lance le grain.
O femmes, souriez et mêlez à vos tresses
Ces deux mots-là comme des fleurs jamais fanées.
Il revient. Je redis ces deux mots-là sans cesse.

Några rader på svenska efter min bästa poetiska förmåga:

Han kommer tillbaka! Cyklarna på städernas gator
Talar med varandra, närmar varandras bländande nickel.
Hör du pråmförare? Han kommer tillbaka. Vad? Hur? Han
Kommer tillbaka!…
…
Det är hoppet om fred och det starka Frankrike.
…
Fri och lycklig. Bonde, så dina korn.
O kvinnor, le och fläta ert hår.
Dessa tre ord är som blommor som aldrig vissnar.
Han kommer tillbaka. Jag säger ständigt om dessa tre ord. 

Jag har svårt att tro att samma utflöde av känslor skulle ha inträffat om deras öde drabbat en medlem, eller före detta medlem av andra partier, som likt de kommunistiska är mostådare till liberal demokrati, men som istället kallats för ”fascister”. Tidigare, fram till och med Palme, hölls ”rågången åt vänster” öppen, men det har ändrats. Svenska journalister har också ändrat sig. Sympatierna hos journalister i kategorierna Politik/Samhälle är idag 19 (v), 15 (s) och 46 (mp) procent. Inom kultur är det 23 (v), 17 (s) och 44 (mp). 1954 var det 0 procent kommunister bland svenska journalister, 1968 var det 3 procent. 1973 hade det plötsligt ökat till 19 procent.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr, Expr, Expr, Expr. 

Konformismen har djupa rötter i Sverige. Till och med 1860 blev den som lämnade den svenska kyrkan utvisad och fick sina tillgångar beslagtagna. Arv förverkades. Så sent som 1845 utvisades av denna anledning en målare. Först från och med 1873 blev det möjligt att fortsätta vara svensk medborgare fast man lämnade statskyrkan.

1924 bildades Radiotjänst som fick rätten att sända radio i Sverige. Tack vare Radio Nords sändningar från internationellt vatten i början av 1960-talet fick vi P3 där ”popmusik” sändes, men utbudet var synnerligen skralt. På 1970-talet då jag växte upp var kommersiella topplistor strängeligen förbjudna.

Radion och senare TVn tog alltså över rollen som den sociala konformismens överstepräster. Själv kommer jag ihåg valrörelsen 1985. Jag skulle köpa en tuner till min stereo och valde mellan två märken. Den ena hade bättre ljud men bara fem förval. Skulle socialdemokraterna vinna valet var det dock allt jag behövde. Den andra hade 14 förval, men det var bara om borgarna vann som jag skulle kunna behöva den.

Om nu Miljöpartiets Television (dryg 50 procent av journalisterna), eller kanske Vänsterns Television (mer än 80 procent av journalisterna) nödvändigtvis ska finansieras via skattsedeln, skulle man då inte kunna göra som med kyrkan? Den som inte vill betala Miljöparti-skatt skulle kunna slippa det.

Någon direkt kontroll tycker jag man inte behöver. Det står ingen och kontrollerar inträdena i våra kyrkor. De flesta får ju också mycket lite av sin information och högkultur från Sveriges Television. Eller för att formulera det på ett annat sätt: Den som bara får information och kultur från den källan har mycket liten koll på vad som händer i världen.

Eftergiftspolitik, att tro att man genom att vara snäll kan få en politisk meningsmotståndare att ändra sig, förefaller oftast vara måttot för borgerlig politik gentemot Sveriges Television. ”Är vi bara extra snälla kanske vi blir rättvist behandlade” verkar tanken vara. Sist det hände var såvitt jag kommer ihåg valrörelsen 1991.

Fast de egentliga anledningarna till att det finns statliga ”oberoende” media är antagligen tre:

• Den viktigaste är nog övertygelsen att ”de som vet bättre” måste leda de lättlurade medborgarna så att de inte tycker fel saker eller väljer att göra saker som ”inte är bra för dem”, och som de själva inte skulle göra ”bara de visste sitt eget bästa”. Detta var en anledning till att radion blev statlig 1923.
• Tron att kommersiella krafter inte kan producera ”kultur”, eller ”all sorts kultur” är en andra orsak.
• Födsel och ohävdad vana är en tredje anledning.

Vi ska vara innerligt glada att politiker ofta inte riktigt är med i matchen och tror att vissa medier är ”flugor”. ”Kulturarbetarna” i Stockholm, med Maj-Britt Theorin i spetsen ville 1987 förbjuda parabolantenner för att vi inte skulle få kommersiell TV i Sverige. Som tur var hade TV3 redan hunnit bli populärt. Internet kom så snabbt att våra politiker inte hann förbjuda och reglera.

På breven från Radiotjänst står det:

Tack vare dig och alla andra som betalar radio- och tv-avgiften finns radio och tv som är oberoende av kommersiella och politiska intressen.

Tack för den. Nog är den oberoende av ”kommersiella intressen” alltid. Översatt från nyspråk betyder det ”vi sänder program som ingen vettig människa skulle betala för”.

Att en statlig television under ”demokratisk översyn” skulle vara politiskt oberoende är absurt. TV och radio är dock oberoende av borgerlig politik. Andelen miljöpartister (drygt 50 procent av journalisterna) och mp+v+s tillsammans (över 80 procent av journalisterna), är inte direkt ”oberoende av politiska intressen”. Dessa siffror redovisas i den regelbundet återkommande attitydundersökningen av svenska journalisters åsikter som kan hittas här.

”Ville, Valle och Viktor”, ”Vilse i pannkakan” och annan marxistisk propaganda skulle kanske inte klara sig i fri konkurrens. Dock finns det en hel del exempel på vänsterkultur som klarar sig bra. I ett fritt samhälle har ju även marxister pengar att spendera.

Exempel på kommersiell kultur är Bach, Mozart, Beethoven, Shakespeare, Molière, Beatles, Roxette, Nationalteatern, Ebba Grön, Eldkvarn, Deep Purple, Rolling Stones, Bob Dylan, Pär Lagerlöv, Frans G Bengtsson, Fredrika Bremer,  Strindberg, m fl.

Bach tjänade över 70 000 dollar per år i dagens penningvärde. Mozart skrev:

Tro mig, mitt enda syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt, för näst efter god hälsa är pengar det bästa som finns.

(Från David Hendersons ”The Joy of Freedom”, sid 145. Han citerar Tyler Cowens ”In Praise of Commercial Culture”.) Att Mozart dog utfattig berodde på att han likt mången rockstjärna slösade bort alla sina miljoner.

Så, om borgerliga politiker hade något vett, några politiska principer,  och någon självbevarelsedrift, skulle de genast sälja Sveriges Radio och Sveriges Television till högstbjudande. Gärna lägga ner hela kulturdepartementet medan de håller på. Och sänka skatterna i motsvarande grad. Allt dessa institutioner gör idag skulle klaras galant av ”marknaden”. Politikerna skulle givetvis inte kunna ”göra saker” och visa handlingskraft som ger röster. Men resultatet skulle bli bättre. Här är ”bättre” inte mätt på den endimensionella skala som det blir när staten blandar sig i och skapar ”självständig” kultur. Istället skulle regeln att ”var och en blir salig på sin fason” gälla.

Som det nu är så är det för det första förbjudet med risktäckande kommersiella radiokanaler. Men för det andra, även om de vore tillåtna, skulle P1, finansierad av staten, tränga ut dem. Om P1 inte fanns skulle det säkert finnas plats för två ”seriösa” kommersiella radiokanaler. Nyhetsjournalisterna skulle väl liksom nu till över 80 procent tillhöra mp, v eller s (se undersökningen den som inte tror mig). Men ägarna skulle tvingas anställa många krönikörer, journalister och andra ansikten utåt med borgerliga synsätt för att vinna lyssnare.

AB, AB, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN

På ekonomi-sajten ekonomistas.se skriver Robert Östling att man tydligen inte vet om jobbskatteavdraget haft positiva effekter eftersom det genomförts överallt samtidigt. Man kan därför inte jämföra olika sektorer. Rent logiskt måste avdraget dock öka tillväxten, eller åtminstone välmåendet i samhället. Genom att de som tjänat in pengar får använda dem själva i större utsträckning ökar kunskapsutnyttjandet i samhället. Kontrollen över hur medel används ökar också när de som använder pengarna också är de som äger dem. Om det just i detta fall gör att ekonomin växer eller om folk bara blir nöjdare med livet genom att de kan bestämma mer själva över sina liv verkar för mig vara den enda frågan. Särskilt intressant finner jag den dock inte.

Östling skriver att ”[v]i kan helt enkelt inte veta huruvida denna kostsamma reform hade avsedd effekt” där han menar att många talar om hur ”kostsam” denna reform är (Ösling är inte av den åsikten).

Men perspektivet från vänsterkanten att skattesänkningar är ”kostsamma” är intressant i sig. Det bygger på åsikten att alla pengar tillhör staten. I själva verket är skatteavdrag bara kostsamma för staten. För resten av samhället är skatteavdrag bara mer pengar man får spendera själv. Staten är bara en av många organisationer i det svenska samhället. En alldeles för stor organisation, men ändå bara en organisation.