En skillnad som verkar klar mellan Sverige å ena sidan, och USA och Frankrike å den andra är att skatter och regleringar, trots alla försök att krångla till det, på vissa områden är relativt enkla i Sverige. Vi tar från de rika och ger till de rika, tar från de fattiga och ger till det fattiga. Denna skyffling av pengar mellan samma personer görs dessutom i rätt stora block.
I USA är faktiskt mer reglerat än Sverige. Administrationen (för de skattskyldiga) av Obamacare kommer att kosta ungefär 79 miljoner mantimmar, varje år. För det kunde man t ex bygga Empire State Building elva gånger per år. Trots detta kan man dock sammanfatta Obamacare i en enda, mycket, mycket lång mening:
Totalt kommer regleringarna och administrationen av skatter och avgifter att kosta ungefär 1800 miljarder dollar per år när Obamacare genomförts. Som Lynne Kiesling skriver har USA nu ramlat ner på 18 plats i världen vad beträffar ekonomisk frihet. År 2000 låg USA på andra plats.
Våra inbyggda reflexer är att när vi ser ett problem så reglerar vi. Men på t ex finansmarknaden behövs det inga regleringar, annat än
- lagar som skyddar äganderätten,
- ser till att ingångna kontrakt följs, och
- tvingar den som skadar någon att ersätta honom eller henne.
Detta var något som redan David Hume påpekade. En invändning här är ofta att folk i nöd kan tvingas in i kontrakt. Men rättspraxis är normalt att sådana kontrakt inte är giltiga. På en annars oreglerad marknad tvingas alla aktörer inge förtroende. Tidningarna skulle vara fulla av analyser om “vilken bank kan jag lita på”. Bankirer som bedrar sina sparare skulle, som förr, i vanära hoppa från höga hus. Anledningen till detta är att i ett samhälle där ens rykte till varje pris måste bevaras blir den som förlorar det en social paria som ingen vill ha att göra med. När alla människor som du vill umgås med vänder dig ryggen är pengar mycket liten tröst.
Men med regleringar, som sysselsätter hundratusentals advokater, revisorer och ekonomer behöver man bara följa lagen. Gör man tillräckligt mycket fel går staten in och betalar insättningsgaranti till småsparare, “räddar banksystemet” och avskedar de gamla cheferna som enligt ingångna kontrakt får miljontals dollar som fallskärmar.
