Några världsfrånvända kommunistiska konstigheter

USA, en demokrati med traditioner som går tillbaka till 1620-talet, betraktas sedan slutet av 60-talet ofta istället som “fascistisk”. Det talas mycket om McCarthyism, när senatorn McCarthy jagade misstänkta kommunister. Senatorn verkar ju inte ha varit helt klar i huvudet, men det fanns grund för hans teser. Det fanns kommunistiska celler i USA och kommunisternas syfte var att förstöra USA som liberal demokrati. Istället var tanken att USA skulle bli en del av “proletärernas fosterland”, dvs Sovjetunionen. Det var därför man stal atombombshemligheter (makarna Rosenberg var skyldiga) och gav dem till Stalin.

Den som är intresserad bör läsa de “21 villkoren“. För att bli medlemmar i Comintern, den tredje internationalen, var varje sektion tvungen att godkänna dessa villkor. Det är viktigt att komma ihåg att t ex de svenska, franska och amerikanska kommunistpartierna inte var självständiga partier. Istället var de “sektioner” av det internationella kommunistpartiet med säte i Moskva.

Fosterlandskärleken var inte heller den man kan tro. Kommunisterna i Frankrike var “patrioter”, men inte gentemot Frankrike, utan gentemot proletärernas fosterland, Sovjetunionen. Här måste man skilja på medlemmarna som sällan var med på dessa noter, och partiet såsom parti. Denna bok går genom detta noggrant. De franska kommunisterna och Hitler var därför allierade mellan augusti 1939 och juni 1941. Medlemskapet i partiet gick ner till 5000 medlemmar efter Frankrikes kollaps 1940, från flera hundra tusen (jag citerar från minnet från första upplagan). Men under “the phony war” mellan 1939 till maj 1940 deserterade Thorez, partiledaren, och smugglades till Moskva där han tillbringade kriget. Stridsvagnar och annan materiel saboterades av kommunistiska arbetare. Riktigt hur mycket sabotage som pågick är det mycket svårt att få reda på. Kommunisterna bytte ju fot 1941 och blev en del av segrarna. Historien tvättades mycket grundligt i och med detta och i och med den makt kommunisterna sedan fick efter kriget, en makt som de fortfarande har kvar till viss del.

Att McCarthy letade efter hemliga kommunistiska organisationer, som enligt de kommunistiska stadgarna skulle finnas (se villkor 3 t ex) är inte så underligt. Comintern upplöstes formellt under kriget men i praktiken fortsatte verksamheten. Att kalla alla som var motståndare till Sovjetkommunismen för “fascister” var en av Stalins mest bestående påhitt. François Furet diskuterar bland annat detta i en briljant bok om kommunismens historia under 1900-talet. (Orginalet är på franska och är det jag läst.) Stalin ligger, såvitt vi vet tvåa i listan över världshistoriens värsta massmördare, efter Mao, men före Hitler.

Vill man lära sig något om USAs demokrati, och om demokrati överhuvud taget, kan man inte hitta bättre böcker än Tocquevilles från 1835 och 1840. Dessa finns t o m att köpa på svenska just nu, här och här hos Bokia. Tocqueville var en stor stilist, så de alltför få som kan läsa franska rekommenderas originalen varmt. Amazon.fr levererar snabbt till Sverige. Själv håller jag på att läsa Paul Johnsons “A History of the American People” som hittills är mycket bra. Många föredrar istället att läsa Howard Zinn, “A People’s History of the United States“. Zinns bok bör jag nog ta mig igenom (“know thy enemy, and all that”), men denna marxistiska version av historien står inte direkt högst upp på min att-läsa-lista.

USA är det land som lyckades producera Louis Armstrong och Frank Sinatra:

Det räddade världen undan Tysklands, Sovjets och Japans diktaturer under andra världskriget. Samtidigt, i ett parallelt, marxistiskt universum, är de också ett “fascistiskt land” varifrån den stackars Hemler (som jag mödosamt tänkt om här), flydde till det fina, ljusa Sverige. Ett Sverige, som det ska tilläggas, samtidigt var militärt allierat med USA i allt, utom vad beträffar officiell politik.

Den stalinistiske negationisten Martin Schibbye (mer tankar och länkar här) har nu bara 10 år kvar på sitt straff i Etiopien. Schibbye är stalinist men samtidigt negationist i meningen att han förnekar Stalins folkmord.

Den marxistiska regimen i Etiopien är tydligen allierad med Carl-Bildt-kapitalismen i Lundin Oil. Med hjälp av en konkurrerande marxistisk “befrielserörelse” försökte Schibbye med vapen i hand (åtminstone på foton) ta sig in i Etiopien för att råda bot på detta. I fängelset längtar han nu efter “frihet”. För en stalinist betyder dock inte frihet att få göra vad man vill, så länge man inte inkräktar på andra människors frihet. Frihet betyder istället att göra vad kamrat Stalin skulle ha velat. Detta är, enligt marxister, i Rousseaus efterföljd, precis vad man själv skulle ha velat, bara ens “medvetande” inte hade korrumperats av t ex kapitalisterna eller av social-fascisterna, klassförädarna, dvs socialdemokraterna.

AB, AB, AB, AB, AB, Expr, Expr, Expr, DN, DN, SvD, SvD  

Rating 4.00 out of 5
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *