Everything government touches turns to crap – Ringo Starr
Allt stat, kommuner och landsting vidrör förstörs är en snäll svensk översättning av Ringos observation. Just nu håller man på att skyffla runt patienter, skjuta upp behandlingar, etc, för att förbereda för att stora delar av personalen inom vården ska åka på semester. Samtidigt.
Antag att Ica eller Konsum stängde de närliggande butikerna under juli och skickade ut ett informationsbrev som hänvisade dig till en butik i nästa stad. Säg att det är Ica som gör detta. Nu ligger det en Konsumbutik nära dig, så du handlar där, medan du svär att du aldrig någonsin kommer att handla hos Ica igen. Vid månadens slut upptäcker du att Ica lik förbannat på något sätt dragit pengar från ditt konto, för mat du aldrig handlade. Så fungerar socialistisk sjukvård och socialistiska skolor, vare sig de drivs i kommunal regi, eller om de är “privatiserade”, dvs utsatta på entreprenad. (Varför “konkurrensutsatt vård” inte är privatisering utan en variant på socialism har jag försökt utreda här.)
Ordnar du egen skola åt dina barn, efter eget huvud är det värre ändå. Är man sjuk så kan man faktiskt inte bli straffad för att betala för en egen läkare (efter att man betalt skatt för den läkare man inte går till). Men sätter du barnen i en egen skola, med en läroplan du hittar på själv, som är bättre än den Skolverket kokar ihop, vilket inte är svårt, så bryter du mot skollagen.
Cancerpatienter håller nu på att flyttas runt som det står i dagens DN. I ett fritt system (inte gratis, men fritt som i frihet) så avskedar man sin semestrande läkare och går någon annanstans. Detta tvingar sjukvårdspersonalen att göra vad patienterna vill.
En gång i tiden, t ex kring sekelskiftet 1900 i Storbritannien, var det just detta med konkurrens som gjorde att läkarna ville att staten skulle ta över. Konkurrensen drev nämligen ner lönerna för läkare och annan sjukvårdspersonal.
Men, säger säkert de flesta, vi måste ha offentlig sjukvård därför att:
“Många kan inte ta hand om sig själva.” – Hur många då? undrar vän av ordning. Detta är något ingen någonsin bryr sig om att svara på. Kan det vara 2-3 procent? Och, eftersom det alltid finns medmänniskor som är villiga att hjälpa till, så ordnas detta av sig själv (se nedan). Detta gäller även personer som drabbas av olyckor i livet, som t ex genetiska sjukdomar.
“Det skulle bli för dyrt för dem med låga inkomster.” – Här finns det en hel del att säga:
- Friedmans första lag säger att “allt det offentliga gör blir dubbelt så dyrt”. David Friedman, Milton Friedmans son formulerade denna lag som stämmer överens med empiriska data.
- En “låginskomsttagare” i Sverige som “tjänar” 15 000 kronor betalar ungefär 14 000 kronor per månad i skatt och sociala avgifter (vilket också är skatter), moms och punktskatter. Betalade de 10 procent i skatt istället skulle de ha 20 000 kronor över, varje månad, att disponera som de själva vill.
- I ett fritt system skulle man kunna välja att ta en annan sorts sjukförsäkring. T ex betala kontant upp till 20 000 kronor per år och sedan ha ett högkostnadsskydd för cancer, handikapp, och alla andra dyra saker som kan drabba en. Sådana försäkringar där man själv vrider och vänder på sina pengar är något som driver ner inkomsterna på ett mycket brutalt sätt för dem som vill ha ett bekvämt liv inom sjukvården. Det är detta tryck som den privata sektorn lever under varje dag och som gör att du blir väl mottagen på Ica, Konsum, Clas Ohlsson, etc.
“Vissa skulle inte ha råd med en sjukförsäkring.” – Man måste skilja på två saker:
- Det finns de som har det mycket svårt ekonomiskt, men dem tar vi gärna hand om, bara vi får.
- Det finns också de som har andra prioriteringar i livet. De kanske vill starta ett företag för pengarna de sparar på att inte ta en försäkring. De kanske vill äta god mat i stället, köpa en bil, eller göra något annat. I ett fritt samhälle måste man få göra saker som andra människor inte skulle göra, om de var i ens egna skor. Men de är de inte! Tolerans är just att tillåta att andra människor blir saliga på sina fasoner.
Det är också så att, på en absolut skala, så tar man inte så stora risker med att inte ha en sjukförsäkring. Penicillin, hygien, vacciner, näringsriktig mat, tillräckligt med mat, tandläkare och elementär kirurgi, som att fixa ett brutet ben eller en blindtarm, tar hand om säkert 95 procent av alla de problem människor drabbades av för 200 år sedan.
“Alla skulle inte få samma vård.” – Vi människor är designade för att vara konformister som vill att andra ska göra precis som vi. Men om “alla får samma vård” så blir det ingen konkurrens i systemet. Utan konkurrens blir det dålig sjukvård för alla. Tänk Trabant (egentligen antagligen häst eller traktor) till alla, istället för Volvo, Saab, Toyota, Honda, Chrysler, Renault, Mercedes, Fiat, Opel, Peugeot, Citroën, etc, etc.
Innan staten tog över allt fanns det något som kallades för folkrörelser i Sverige. Nästan varenda svensk var med i en eller flera sådana rörelser. För dem som har det riktigt svårt med helt fri, dvs privat, oreglerad sjukvård, skulle det skapas sådana rörelser. De flesta av oss skulle också donera någon eller några tusenlappar varje månad till institutioner, stiftelser och folkrörelser. Detta, att människor frivilligt hjälper andra, är vad verklig solidaritet innebär. Ofärdsstaten bygger istället på att Kalle tvingar Olof att betala för Stina.
För att återknyta till Ringos citat. I Storbritannien säger en ledande doktor att NHS, den offentliga sjukvården, låter 130 000 gamlingar dö, varje år. “Experter” har bestämt att den ransonerade vården bättre behövs någon annanstans än till att behandla någon människas älskade farmor eller mormor. Om man slutar ge mat och vatten till en gamling dör de efter cirka 33 timmar. Sådan är socialismen.
