Mitt Romney har vid en privat “fundraiser” sagt att 47 procent av USAs befolkning inte kan lockas av honom med löfte om sänkt skatt. De betalar nämligen ingen federal inkomstskatt. Han kallade dem “beroende av staten”. Klumpigt sagt vad det nog, och inte så välformulerat. Den vänster-sajt som släppt klippet, Mother Jones, har hittills varit noga att undvika sprida kontexten, så i sin helhet lät det nog inte så illa.
Vad Romney påpekar är dock uttalad politik i Sverige och ett av demokratins huvudproblem. Benjamin Franklin skrev:
Democracy is two wolves and a lamb voting on what to have for lunch. Liberty is a well-armed lamb contesting the vote.
I Sverige, där “många” (hur många då, för i h-e??) har det svårt att klara sig själva, betalar alla höga skatter och får höga bidrag för att:
- Ingen ska känna sig utpekad.
- De flesta ska tro att de får mer i bidrag än de betalar in i skatt, i alla fall de “fattiga”.
Att ca 2/3 av en arbetandes inkomster tas i skatt, sociala avgifter, moms och punktskatter gör att nästan alla känner sig fattiga och beroende av bidrag, “fri” skola, “fri” sjukvård, statlig pension, etc. Och detta är en del av själva poängen. I själva verket är omfördelningen i Sverige nästan helt obefintlig. Antagligen är det bara tre, fyra eller fem procent av befolkningen som skulle behöva hjälp om staten lät bli. Hur många de är kan man inte veta förrän man provar och sist man provade var under Per-Albin på 30-talet (12-13 procent skattetryck i ett Sverige som var 1/6 så rikt). Och det är svårt att se att ens dessa motiverar statliga ingripanden. Svenskar är faktiskt så godhjärtade att vi klarar av att hjälpa både främlingar och familjemedlemmar på frivillig basis.
Om inte svenska politiker satte i system att ljuga för oss för att få människor att tro att de beror av staten, precis det Romney anklagar demokraterna för, så skulle Sverige vara ett bättre och mycket rikare land. I synnerhet för de sämst ställda. Skattetrycket skulle vara kring 7 procent istället för 47 procent av BNP.
