Jämställdhet är (tyvärr) könsdiskriminering

Först ett glädjebud för alla som önskar sig ett mer tolerant och mindre fördummat Sverige: Tanja Bergkvist har börjat blogga igen! För den som följer henne innebär det att det igen, utan förvarning, kommer att komma 10-sidiga inslag med tillräckligt många intressanta länkar för att lägga beslag på en hel helg. Jag lovade Tanja i kommentarerna att skriva lite grand om ett ord som tyvärr förstörts, jämställdhet.

Jag såg hos Lena Sommestad ett inslag där det står ”Två resultat är av särskilt intresse för oss, som kämpar för jämställdhet och kvinnors lika rättigheter (min emfas).” Det slog mig att här har vi exempel på hur det svenska språket har förändrats så att man numera inte kan diskutera vissa saker utan att man missförstår varandra. För att råda bot på detta rekommenderar jag att den som är för tolerans och mot fördumning systematiskt inser att

jämställdhet = könsdiskriminering.

Ersätter man ”jämställdhet” med ”könsdiskriminering” i allt man läser och allt man hör, blir det offentliga samtalet genast begripligt igen. Till att börja med så bör man lägga märke till att Lena Sommestad skiljer på två begrepp: ”jämställdhet” och ”kvinnors lika rättigheter”. I och för sig kan detta vara ett försök att få lite balans i meningen, men jag tror inte det. Mer om lika rättigheter senare.

Vad Lena och andra ”genus”-kvacksalvare menar med jämställdhet är ungefär följande:

Män och kvinnor skulle i grunden bete sig likadant om det inte hade varit för sekler av förtryck. Detta gemensamma, framtida sätt att bete sig på, betyder inte att män i framtiden kommer att bete sig som kvinnor gör nu, eller att kvinnor i framtiden kommer att bete sig som män gör nu. Båda könen har levt under ett patriarkalt förtryck som förvridit bådas beteenden. För att motarbeta dessa sekler av förtryck (av båda könen) måste vi tillfälligt ta till krafttag och behandla män och kvinnor olika. Detta är för allas bästa, och alla som är vid sina sinnens fulla bruk inser antingen detta redan nu, eller kommer att inse det när vi kommit en längre bit på vägen.

Vad ”genus”-kvacksalvare (varför jag skriver ”genus”-kvacksalvare förklaras nedan) därför kämpar för i nuet är massiv och systematisk särbehandling (t ex kvotering) och massivt finansiellt tryck på t ex barnfamiljer (tänk t ex på de små omskolningslägren i daghemsarkipelagen som kostar 16000 kronor per månad, per barn för att kvinnor ”inte ska kedjas fast vid spisen”).

Nu är det dock så att sedan två kön uppstod för över 500 miljoner år sedan har de haft olika strategier i livet. Människor har levt som jägare och samlare i 1,8-1,9 miljoner år. Innan dess levde våra förfäder antagligen mer i haremslika grupper, något man kan se på att hanarna var mycket större än honorna. Det blev med Homo erectus mycket mindre skillnad mellan könen, och Homo sapiens är unik bland primater i det att hanarna, män, hjälper till med barnuppfostran. Genom att elden uppfanns kunde män jaga och kvinnor samla, laga mat och passa barn. Hälften av kalorierna hos jägare och samlare kommer från kött ungefär, och män jagar mellan 1,8 och 8,2 timmar per dag beroende på de studerade folkstammarna. Innan elden tämjdes kunde våra förfäder inte jaga särskilt mycket. Chimpanser idag, som jagar mycket, gör det i tre minuter per dag. Rå föda tuggas i tre timmar per dag (vi människor tuggar i snitt en halvtimme per dag), så ingen grupp kan ge sig ut på längre jaktturer. De skulle ändå behöva tugga i sex timmar sedan.

Genetiskt skiljer sig män och kvinnor sig från varandra med 1-2 procent. Detta är en lika stor skillnad som mellan en kvinna och en honchimpans eller mellan en man och en hanchimpans. Många fabulerar om nonsens såsom en ”symbolisk revolution” där vi skulle ha fått ”kultur” för ca 40 000 år sedan. I själva verket finns det inget som tyder på att människor för 1 miljon år sedan var särskilt annorlunda än vi är nu. Och allt tyder på att människor för 150 000 år sedan var precis likadana som vi är idag.

Fördunklingen kring ordet ”jämställdhet” kommer i mycket från att man blandar ihop ”lika utfall” med ”lika behandling”. För det senare begreppet har vi, som Lena Sommestad i sin förvirring också säger, uttryck som ”lika rättigheter”. På grund av den modell av verkligheten som ”genus”-kvacksalvare har, så tror de att ”eftersom män och kvinnor i grunden är identiska” så kommer man så småningom, efter att ha ”tillfälligt” behandlat män och kvinnor olika, få ett samhälle där man inte behöver göra detta.

Problemet är att detta ”tillfälligt” måste pågå i tiotusendes år, och kombineras med genmanipulation och avelsprogram. Om det ens går. Så låt oss använda uttryck som ”lika rättigheter” och ”lika behandling” och låt ”genus”-kvacksalvare använda ordet jämställdhet där vi förstår att de menar könsdiskriminering. Jag har alltså upptäckt att jag är en djup motståndare till jämställdhet.

”Genus”-kvacksalveri

Rickard Wrangham och Dale Peterson föreslår i ”Demonic Males” att man ska kalla frågan ”arv eller miljö?” för ”Galtons misstag”. Francis Galton var Darwins kusin och uppfann för övrigt också begreppet ”rashygien”. Från evolutionsteorin inser man dock att det ska vara ”arv och miljö”. Vissa genetiska drag, som två armar och två ben, kan inte, utom i mycket extrema fall, påverkas av miljön. Andra anlag är designade för att påverkas av miljön. Vår hud reagerar på solsken, vi är designade för att suga upp vårt modersmål när vi växer upp och på samma sätt vår kultur. Att skilja på arv och miljö är därför nonsens. Slutsatsen blir att ”genus” i betydelsen ”socialt kön” är ett begrepp som saknar mening.

Detta är något som evolutionspsykologer, antagligen av ren akademisk självbevarelsedrift, tassar runt utan att göra så mycket väsen av. Men om man läser läroböckerna i evolutionär psykologi av Gaulin och McBurney eller av David Buss, så finns inte ”gender” med i innehållsförteckningen. Båda dessa böcker är mycket bra och lättlästa. Jag uppskattar särskilt Gaulin och McBurney som är mer av en traditionell bok i psykologi och sociologi skriven med evolutionsbiologi som grund. Tyvärr är den svindyr på Adlibris då den är en amerikansk lärobok för universitet. David Buss’ bok diskuterar sex och snusk i mer detalj. Själv rekommenderar jag alla att läsa båda två. Om ”Könet sitter i hjärnan” kan liknas vid en brödkavel i debatten så är dessa två böcker svärd av finaste Damaskusstål. ”Genus”-kvacksalvare bör jagas bort från åtminstone Matematisk-Naturvetenskaplig fakultet, och dessa två böcker ger riktiga naturvetare de vapen som behövs.

En äldre bok, som inte behandlar genus per se, men som bl a fullständigt massakrerar en mycket inflytelserik kvacksalvare, Margaret Mead (som t ex fantiserade/ljög ihop ”Coming of Age in Samoa”), är Homicide av Martin Daly och Margo Wilson. Den applicerar också naturvetenskapligt tänkande i den sociologiska debatten på ett såvitt jag kan se oöverträffat sätt. Dessutom innehåller den långa diskussioner av saker i den mänskliga naturen som vi helst önskade inte fanns där. Daly och Wilson var man och hustru. Wilson gick tyvärr bort för några år sedan i alltför unga år.

Vive la différence

Män och kvinnor är alltså olika. Nästan alltid kan vi behandla män och kvinnor lika. Män och kvinnor kommer då att bete sig annorlunda, i snitt, och detta är inget problem om man bara låter var och en bli salig på sin fason.

Men det måste erkännas att ifall män och kvinnor inte är identiska så finns det ibland problem med att behandla män och kvinnor lika. Vi har inte blandade omklädningsrum, män och kvinnor tävlar inte mot varandra, utom mycket sällan i idrott. Detta är inte kontroversiellt, men det finns andra områden där det är dynamit.

Vi är designade av evolutionen för att ta hand om barn på olika sätt. Hos jägare och samlare måste ett barn ammas till 3-4 års ålder. Annars dör de i en miljö där det inte finns någon välling. Män är helt enkelt inte designade för att ta hand om små barn som Annica Dahlström påpekade. Här kommer antagligen några att läsa att jag skrivit att ”män är dåliga föräldrar”. Det står det inte. Det är inte min heller implikation. Vad jag menar är att män är dåliga på att vara kvinnor. Manliga dagisfröknar är ingen bra idé anser jag mig kunna bevisa.

På engelska skämtas det att ”God created men and women. Samuel Colt made them equal”. De första 2 miljoner åren av mänsklig existens krävdes det en mans muskler och lång träning för att bli en krigare. Att skjuta hål i någon med en revolver kräver dock inga kroppskrafter. Men, i vår psykologi finns det fortfarande stora skillnader. I en israelisk studie, som jag tyvärr inte kan hitta, så märkte man att det i strid inte är så lyckat att ha kvinnliga soldater. Detta beror inte på att kvinnorna, där det inte behövs kroppskrafter, skulle vara särskilt dåliga soldater. Men vi är designade att se på män som en förbrukningsvara. En militär enhet som bara består av män kan bli till hälften bortskjuten men fortfarande behålla disciplinen. För män är krig ”a blood sport”, en idrottsgren med regler. I de israeliska förbanden gick allt bra tills kvinnliga soldater blev skjutna i småbitar. När detta hände övergick männen från att vara medlemmar i ett disciplinerat förband till att bli en blodtörstig mördarhop som inte tog några fångar, inte accepterade att någon kapitulerade, inte lät några sårade fiender överleva. Befälen kunde inte längre kontrollera dem därför att de övergått till att i sitt sinne kämpa till sista man för sina kvinnor och barn.

Jag har skrivit tidigare om att homosexuella äktenskap inte är någon bra idé, ifall man med ”äktenskap” menar ett legalt kit som tillåter adoption av barn eller insimination. Barn mår överlägset bäst av att bo med sina biologiska föräldrar när de växer upp. Steven E Rhoads bok ”Taking Sex Differences Seriously” rekommenderas varmt i ”genus”-debatten.

I somras kom för övrigt den enda vetenskapliga studie som någonsin gjorts över hur väl det går att ha samkönade föräldrar. Dåligt är svaret. Samkönade relationer är inte särskilt stabila. Alla tidigare studier är av typen att fråga läsare av lesbiska tidskrifter ”tycker du att du är en bra mamma?”. Men eftersom Mark Regnerus studie inte gav ”rätt” svar så kallas den för homofobisk.

Rating 3.50 out of 5
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Jämställdhet är (tyvärr) könsdiskriminering

  1. Vote -1 Vote +1Josef Boberg
    skriver:

    ”Jämställdhet = könsdiskriminering.”

    Jo… – så förefaller det vara – som jag ser det.

  2. Vote -1 Vote +1Phin Daralia
    skriver:

    Mycket balanserat och pedagogiskt. Detta är ett budskap som är betydligt mer sant och balanserat än dagens ”common wisdom” i det offentliga samtalet. Så har det blivit genom att feminister som har en tydlig politisk agenda och särintressen har fått stå praktiskt taget oemotsagda och därför har utvecklat extrem och…, tja, helt idiotisk och irrationell ideologi utan verklighetsförankring. Vad som behövs är att sprida budskap av den här typen i alla medier på bred front. Under tallen, det roliga med att göra det är att det kommer att vinna walk-over eftersom det stämmer med de flesta människors vardagserfarenhet, med vår upplevelse av oss själva (vare sig män eller kvinnor), och med konsensus inom biologi, psykologi och evolution. Så det är bara för oss att så många som möjligt följa ditt goda exempel!

    • Vote -1 Vote +1Erik Lidström
      skriver:

      Tack för de uppskattande orden. Håller med. Det bör gå att vinna och egentligen är budskapet inte svårt. Feministernas teorier är ju absurda och strider både mot vad alla får sig till livs på biologilektionen i skolan och via populärvetenskap, och mot vad vi var och en märker i vårt vardagsliv.

  3. Vote -1 Vote +1J.V.S
    skriver:

    Mycket obalanserat och okunnigt inlägg. Jag upprepar vad jag skrev till dig tidigare (men som du vägrade svara på). Hoppas du inte väljer att censurera mig denna gång.

    Undertallen, du skriver att det finns ”ingen känd kultur av de tusentals som man studerat där kvinnor på verkligt ledande poster utgör mer än 7-8 procent.” Men detta stämmer inte. Du kan inte utgå från kulturer och samhällen i vilka människor lever liv som de inte på något sätt är evolutionärt anpassade att leva. Vi är evolutionärt anpassade till att leva i jägar- samlarsamhällen. I dessa samhällen har vi levt största delen av människans existent och de tumregler som evolutionen programmerat in i våra gener var anpassade till dessa samhällen. Dessa samhällen säger därför något om vår ”natur”. Så hur ser dessa samhällen ut? Jo, de är mycket jämlika samhällen, utan permanenta ledare och med hyfsad jämställdhet mellan könen. De ”ledande poster” som du diskuterar existerade knappt (t.ex. San-folken – världens genetiskt äldsta folk – om jag minns rätt inte ens har ett ord för chef i språket). Konsensusbeslut, jantelag och jämställdhet rådde ofta.

    ”Hunter-gatherers tend to have an egalitarian social ethos, although settled hunter-gatherers (for example, those inhabiting the Northwest Coast of North America) are an exception to this rule. Nearly all African hunter-gatherers are egalitarian, with women roughly as influential and powerful as men.

    The egalitarianism typical of human hunters and gatherers is never perfect, but is striking when viewed in an evolutionary context.

    Hunter-gatherers don’t have permanent leaders; instead, the person taking the initiative at any one time depends on the task being performed. In addition to social and economic equality in hunter-gatherer societies, there is often, though not always, sexual parity as well.”

    Dessutom: Att honorna styr bland bonoboer men hanar bland schimpanser (två av våra nära släktingar) visar att hur våra släktingar beter sig inte säger något särskilt om vårt beteende.

    Istället för Steven Goldbergs osakliga och förlegade bok bör du nog läsa en introduktionskurs i modern Evolutionsbiologi. Göteborgs Universitet ger en sådan kurs på distans. Rekommenderar den varmt.

  4. Vote -1 Vote +1J.V.S
    skriver:

    PS.

    ”Nearly all African hunter-gatherers are egalitarian, with women roughly as influential and powerful as men.”

    • Vote -1 Vote +1Erik Lidström
      skriver:

      Förlåt mig. Jag trodde jag godkänt ditt inlägg tidigare. Jag har inte haft tid att blogga så mycket på senare tid.

      Ja, San är egalitära. Men, de är inte representativa för alla jägare och samlare. San lever i små grupper i halvöken. Som du ser i Guns, Germs and Steel så blir det mindre och mindre egalitärt ju större befolkninsdensiteten. De flesta av våra förfäder levde i mycket bördigare områden, områden som för länge sedan tagits över av jordbrukare. I t ex Australien och i Nordvästra nordamerika var det inte ovanligt med män som hade 5-10 hustrur.
      Här är något på utrikiska som jag skrev en gång:

      Looking at the statistical spread of the X chromosome, with an equal distribution of men and women that reproduce, one would expect it to have a degree of variation that is 0.75 of that of autosome ones (i.e. paired up, non-sex chromosomes). This is because each woman has two X and each man has one, so the total number in the gene pool is just ¾ of that of autosome ones in the population. Instead a study of six groups (Biaka from Central African Republic, Mandenka from Senegal, San (Bushmen) from Namibia, French Basque, Han Chinese and Melanesians from Papua New Guinea) performed by Hammer et al., (Hammer, 2008) finds a much higher ratio of 0.85-1.08 depending on the ethnic group. Based on the data, the authors estimate the breeding sex ratio to between 2.4 and 8.7, i.e., for every woman who had a child, only between 11-42 percent of men did. Consistent with what Gat writes, the highest fraction of men that sires children is found for the San Bushmen in the poor environment of the Kalahari Desert.

      Hammer hittar du här:
      http://dx.doi.org/10.1371%2Fjournal.pgen.1000202

      Jag har läst följande böcker bl a om evolutionär psykologi: David Buss ”Evolutionary Psychology”, första upplagan av Gaulin&McBurney’s bok med samma namn. Den första upplagan från 2001 har en annan titel. Pinker: How the Mind Works, The Blank Slate, hälften av The Language Instinct och hans sista, ”The Better Angels…”. Den sista är inte alls bra, men varför är en lång historia.
      Azar Gat, War in Human Civilization är bra. Likaså Homicide av Daly&Wilson. Anne Campbell’s ”In a Mind of Her Own” första upplagan är ganska bra, lite tråkigt skriven kanske. Det kom en ny upplaga i somras som jag inte har. The Origin of Mind av David C Geary är bra. Gearys Male – Female står på hyllan, tyvärr oläst hittills. Matt Ridley: The Red Queen, The Origin of Virtue, The Rational Optimist. Jared Diamond. The Rise and Fall of the Third Chimpanzee, Guns, Germs and Steel. Richard Wrangham Catching Fire och hans bok med Petersen, Demonic Males.
      Och så förstås Barkow, Tooby & Cosmides ”The Adapted Mind”.

      Vad saknar jag här? Birgitta Tullberg verkar tycka att jag har torrt på fötterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *