Enligt en artikel i DN idag av Peter Norman och Anna Kinberg Batra så ska Moderaterna anamma SSUs politik. För den som förespråkar ett litet mått av personlig frihet och marknadsekonomi är det idag svårt att hitta ett vettigt parti att rösta på. Det står:
Politikens främsta uppgift är att skapa förutsättningar för full sysselsättning och välfärd för alla. Fokus på tillgänglighet, kvalitet och effektivitet störs dock alltför ofta av en debatt om formerna för utförandet.
Vi vet, även om vi kan fantisera om andra saker, att för att få full sysselsättning måste vi avskaffa “arbets”-rätten och sänka de sociala avgifterna. Sedan vet vi också att vi inte behöver fokusera på tillgänglighet, kvalitet och effektivitet, om vi privatiserar. Om vi verkligen privatiserar istället för att på borgerligt-socialdemokratiskt vis “konkurrensutsätta”. Som tur är fokuserar vi inte på “tillgänglighet, kvalitet och effektivitet” på TV-apparaternas, digitalboxarnas eller bomullsstrumpornas områden. I så fall hade vi haft statliga TV-apparats-, digitalbox- och bomullsstrumpe-kommittéer som arbetade i “god demokratisk ordning” i 20-30 år. “Miljö”-partiet hade rasat och sagt att “vi kan inte vara säkra på att den Uzbekiska bomullen är ofarlig för liktårna då den misstänks innehålla genetiskt modifierad bomull”. Alla svenskar skulle “ha rätt till en effektiv 20-tums svartvit TV av god kvalitet och två kanaler”. Digitalboxen skulle vara en Analogbox med en ratt, tillverkad av Statliga Analogbox AB, ett helägt dotterbolag till Televerket.
Det står så mycket socialistiskt strunt i artikeln att man baxnar. Författarna har tydligen både läst ekonomi och arbetad ute i marknadsekonomin. Ändå skriver de:
1. Långsiktighet. Bolagen bör styras av viljan att värna samhällsnyttan samt att säkra ett hållbart värde över tid. Stat, kommun och landsting bör vara aktiva ägare. Styrningen bör skötas separat från kortsiktigt beslutsfattande. Sverige är en liten öppen ekonomi och en benägenhet att möta förändringar bör genomsyra bolagen.
2. Ekonomisk ansvarsfullhet. Gemensamt ägda bolag garanteras i slutändan med skattemedel. Styrningen bör präglas av ansvar och riskmedvetenhet för att inte gemensamt ägda bolag ska hamna i en situation där de exempelvis hotar den finansiella stabiliteten eller välfärdens finansiering. Gemensamt ägda bolag bör vara måttfulla i sin lönesättning och alltid verka för goda villkor för alla medarbetare.
3. Marknadsmässiga krav. Bolag som agerar på en konkurrensutsatt marknad bör konkurrera på lika villkor som privat ägda bolag för att skapa så jämlika förutsättningar som möjligt.
3 – “Marknadsmässiga krav” innebär att ett bolag ska kunna gå i konkurs. Det är vad marknadsmässiga villkor betyder. Men i “2” står det att bolagen ska garanteras med skattemedel. Just detta med att kunna gå i konkurs är anledningen till att politiker aldrig behöver oroa sig om ett privat bolag är “effektivt” eller inte. Det sköter konkurrenterna om. Ryan Air och Norwegian kan, som tur är, gå i konkurs när som helst. Det är därför de har så många passagerare. Samma sak gäller som alla vet inte SAS.
“Stat, kommun och landsting bör vara aktiva ägare.” På vilket sätt skulle det positivt påverka det svenska folket att Sveaskog eller LKAB drivs av stat eller kommun? Och varför ska statligt anställda, finansierade av skattemedel, betalade av privatanställda, särbehandlas?
SJ lämnar jag därhän för det är en så politiserad härva att få skulle vara intresserade av att verkligen driva järnväg. När järnvägarna ursprungligen byggdes kunde man t ex bygga ca 25 mil malmbana mellan Gällivare och Narvik, i mycket svår terräng, på 2-3 år (och det hade gjorts även om staten inte lagt beslag på det hela). Numera står det en miljömupp i varenda tuva som hittar unika sniglar, blommor och fåglar. I rimlighetens namn, ifall missriktade miljöhänsyn inte togs, borde man kunna bygga 50 mil snabbtågsräls idag på 2-3 år, efter att ha spenderat 1-2 två år med planering.
