Grymma och ovanliga straff – den svenska skolan

I Aftonbladet idag står det att klass 2A i Älmhult har fattat det ”ovanliga beslutet” att låta barnen stanna hemma i protest mot att de blir slagna av äldre elever. En kollega berättade nyligen för mig att hans dotter fick en första lärare i grundskolan som inte kunde läsa och skriva ordentligt, som skrev ”en hus” och ”ett stuga”. Läraren skröt vitt och brett om att hon minsann var legitimerad.

I ett fritt samhälle, där föräldrar betalar 83 000 kr per år för sina barns grundskola (2010), så tar man sina barn ur skolan, hittar en annan, med en läroplan som man anser passa för sina barn, med lärare som man har förtroende för och till en kostnad som man, i konkurrens med andra skolor, finner rimlig. Eller så undervisar man sina barn hemma. I Sverige skulle dock socialtjänsten komma och omhänderta barnen. I Sverige ska alla gå i samma dåliga skola.

När man införde den nioåriga grundskolan på 1960-talet gick andelen som behövde specialundervisning därför att de hade ”svårigheter i skolan” upp från 3 till 40 procent. Ett av syftena med grundskolan var att bryta mot Kants etiska påbud. ”Begåvade” elever ska användas som verktyg för att höja nivån på dem som inte är studieintresserade vad gäller teoretiska ämnen, även om de själva lär sig mindre. Resterande elever utnyttjas för att frottera teoretiska begåvningar med andra människor. Resultatet är, som de som gått i skolan vet, att nördarna används som slagpåsar och hålls tillbaka, medan många andra inte lär sig någonting de sista 6 åren av sin skolgång.

När grundskolan kom, i stället för den realskola och yrkesskola som fanns förut, så infördes under Palme och Ingvar Karlsson som utbildningsministrar, med stöd från sk ”borgerliga” politiker, ”valfritt arbete” som ämne. För att hindra att barnen gjorde vad de ville, så var det explicit förbjudet att använda dessa timmar vare sig till teoretiska studier, som till ytterligare ett främmande språk, eller till praktiska ämnen.

Hoppet för den svenska ungdomen står som tur är inte till skolan, för man lär sig inte så mycket där längre. George Washington gick i skolan mellan 10 och 12 års ålder. Jane Austen gick inte mycket i skola, inte heller Benjamin Franklin. Abraham Lincoln gick under sitt liv sammanlagt 52 veckor i skola. Innan folkskolan infördes i Sverige 1842 kunde alla redan läsa, antagligen mycket bättre än de som går ut grundskolan idag. Mäster Palm fick lämna över redaktörskapet för Social-Demokraten till Hjalmar Branting 1887 därför att arbetarklassen då, med 6 års folkskola, hade för höga krav på grammatik för att tolerera hans stil.

Rating 3.60 out of 5
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *