Två unga politiker i SSU som, såvitt det går att utröna, aldrig arbetat en dag utanför ”rörelsen”, skriver en artikel i SvD idag som är som hämtad från Orwells 1984. Den är inte ovanlig till sitt innehåll, men nyspråket i den är stilrent och värt att översätta till svenska. Här kommer en början.
Den generella välfärdsmodellen är en av vår tids största innovationer.
Även om det kanske kan verka förvånande, så är detta är inte sant om man ser till vad ”välfärdsstaten” försöker åstadkomma. Under ca 2600 år, från strax efter 3000 fKr till ca 330 fKr tog den egyptiska staten böndernas skörd, lagrade den i tempel, och delade ut den till samma bönder. De tog från de fattiga och gav till de fattiga, precis som under välfärdsstaten. Den välutbildade eliten styrde och såg till att allt var rättvist och välorganiserat. Resultatet var ett samhälle som stod helt stilla. I Sverige betalar en låginkomsttagare ca 2/3 av sin inkomst i skatter och sociala avgifter som de till större delen sedan får tillbaka som ”välfärd” och bidrag.
Inga andra samhällsystem kombinerar trygghet, frihet och oberoende lika effektivt som vårt.
”Trygghet” betyder här mest ”fasta, ingångna vanor”. ”Frihet” utesluter handlingsfrihet angående 2/3 av ens inkomster, val av lärare till sina barn, läroplan för ens barn, möjligheten att kunna leja någon som t ex sköter om ens gamla föräldrar, kunna stanna hemma med sina egna barn, etc, etc. ”Frihet” betyder egentligen ”göra vad SSU-politiker tycker att du ska göra”. ”Oberoende” betyder delvis samma sak som SSU:s frihetsbegrepp, men också påtvingat ekonomiskt oberoende av ens familj och vänner. Ingen har ju mer än drygt 1/3 kvar av sina intjänat pengar, så ingen kan frivilligt hjälpa någon annan i någon större utsträckning. Under ”välfärdsstaten” får man dessutom ofta pengar efter hur inkapabel man visar att man är. Ju sämre man kan demonstrera att man klarar sig själv, desto högre bidrag. Incitament har betydelse.
Samtidigt bidrar välfärdssamhället till ett samhällsklimat som främjar flexibilitet och kreativitet.
Återigen, endast sådan flexibilitet och kreativitet som ett par aldrig-arbetande studenter kan föreställa sig.
Tack vare att samhället är starkt, behöver inte människor vara svaga.
Den samhällsmodell som svenska folket har valt innebär att den enskilde avstår en del av sin inkomst till det gemensamma mot löftet att samhället ska finnas där.
Svenska folket har inte ”valt” denna ”samhällsmodell”. Det svenska folket har alltid fått välja mellan ett antal olika projekt som ofta är mycket lika, aldrig huruvida något projekt ska genomföras överhuvudtaget, och aldrig huruvida alla ska tvingas göra samma sak. Det står t ex i ”Sverige efter 1900” av Birgersson, Hadenius, Molin och Wieslander att en anledning till att det fanns tre alternativ i folkomröstningen 1957 om tilläggspension var att politikerna fruktade att om det bara fanns ett förslag så skulle folket rösta mot att staten lade sig i hur människor betalar för sin pensionering. Människor kanske skulle välja att själva behålla pengarna.
Idag får en familj med två barn inte välja mellan å ena sidan två miljoner kontant i handen och ordna sin egen barnomsorg, eller sätta barnen i kommunala daghem. De senare kostar 2 x 6 x 11 x 15 000 kr i subventioner via skatten (2 barn, 6 år per barn, 11 månader per år, 15 000 kr per barn, per månad i subvention). Föräldrarna betalar sedan ca 1000 kr ytterligare i månaden själva per barn.
Samhället är alla som bor i Sverige. Så länge vi inte alla dör finns samhället kvar. På sätt och vis kan samhället vara starkt, om man då menar banden mellan människor. Men att kapa dessa band är just vad ”oberoende” på SSU-språk betyder. Välfärdsstaten klipper banden mellan människor. Att jämställa ”staten” med ”samhället” är något Mussolini hittade på. Det är fascismens och totalitarismens själva grundtanke.
Undersökningar visar att människor vill betala de skatter vi har så länge man vet att välfärden håller en hög kvalitet och pengarna går till det de är avsedda för.
Man kan endast veta vad som är ”hög kvalitet” om man kan jämföra med något. Det kan man inte som staten ger sig självt monopol. Jag vet att en Volvo V70 är en mycket bättre bil än en Volvo Amazon därför att jag kan jämföra. Jag vet att dagens studenter ligger 3-4 år efter en student från 1960 eller 1890 därför att jag läst en del historia. Att historieämnet nästan försvunnit beror nog till en del på att man vill hindra folk från att jämföra. Vid mitten av 1800-talet ondgjorde man sig över att det räckte med att behärska modersmålet och de fyra räknesätten för att antas till en endast ettårig utbildning för att bli lärare i folkskolan. Idag så kan svenska legitimerade lärare ofta inte sitt modersmål och inte heller multiplikationstabellen. En legitimerad lärare idag, med 16-17 års skolgång, har med andra ord ofta en lägre bildningsgrad än en person från 1830 som aldrig gått i skolan.
När grekerna under Alexander och hans efterträdare erövrade Egypten monterade de ner det 2600 år gamla folkhemmet, något som kan ses på tänderna hos de mumier som finns bevarade. Grekernas råa kapitalism införde det hårda durumvetet. Tidigare, med egypternas klibbiga vete kunde man inte sålla bort sandkornen som blåste in från Sahara och tänderna slipades därför ner när man åt.
