I måndags fanns det en intressant artikel i Wall Street Journal (via Fox, annars pay wall) om pengarnas inflytande i amerikansk politik. Jag tycker den är mycket glädjande och smått epokgörande. McCain-Feingold skrev en lag som begränsade de bidrag som kampanjer kan erhålla. USAs Högsta Domstol, dömde att stora delar av lagen går emot yttrandefriheten. Företag har också rätt att yttra sig skrev den. Därför flödar nu pengarna snudd på fritt i USA via sk super PACs (Political Action Committees). Här är ett exempel från American Crossroads:
Och vad är resultatet? Knappt inget alls. Några representantshusval har kanske blivit jämnare, men annars är det knapert. Och detta är vad som borde firas. Alltså, om det finns tillräckligt mycket pengar i politiken, så maxar man ut väljarnas intag av information. Sedan är det upp till kandidaten. Här kanske det finns något att lära för oss i Sverige. I Sverige är det ju mycket knapert med TV-reklam för politiker, så vi torde ligga långt från mättnadsgraden.
Man skulle därför kunna tänka sig att ifall fack, individer och företag fick lägga ner hundratals miljoner på t ex TV-reklam i svenska valrörelser så skulle politiker som inte gick med i ett ungdomsförbund mellan 15 och 18 års ålder också ha en chans att hävda sig. Här har hittills alla riksdagspartier sett till att ungdomsförbundens oligopol på politikerrekryteringen inte kan brytas av personer som faktiskt åstadkommit något i livet utanför mötesrummen. Å andra sidan har ju liberala tidningar under ett sekel sålt överlägset flest tidningar och ändå har vänstern alltid legat på kring 50 procent, så kanske inget ändras. Men det vet man inte förrän man provat.
Det känns nästan onödigt att säga det, men i Sverige, liksom i USA är det inte så att “högern” har monopol på politiska bidrag. Många miljardärer röstar vänster och facket är den organisation som har mest muskler i Sverige, och det är mycket starkt i USA.
Egentligen är ju inte detta resultat annat än att reklam för varor har begränsat inflytande. Reklam ger möjlighet för en vara att synas, men tycker kunderna inte om den så köper ingen den ändå. Alla har tyvärr inte förstått detta. I SvD i måndags skriver Jenny Nordberg om “Ökad manipulation av USA:s väljare“. Grundtanken, som vanligt, verkar vara att amerikanska väljare är så dumma att de låter sig luras av förförisk TV-reklam. Att tänkande människor kan ha en annan uppfattning än en svensk reporter måste väl betyda att de inte vet sitt bästa. Riktig kunskap får man underförstått om man går i svensk statlig skola, undervisas av av den svenska staten utbildade och godkända lärare och får sina nyheter via medier där journalisterna gått på en svensk journalisthögskola.
