Sovjetiskt skoltänkande

Det Sovjetiska tänkandet lever vidare inom skolsystemet. Utbildning är för viktigt för att ”marknaden” ska få styra. Att marknaden i detta och i alla andra sammanhang faktiskt är ”samhället”, barn och föräldrar som konsumenter verkar inte alla riktigt begripa.

Vilken tur att tandkräm och bilar inte är lika viktiga, för då skulle vi borsta tänderna med blåvit honung och alla få köa i 10 år för att köpa en epatraktor, kallad bilen ”bil”.

I dagens SvD skriver Olle Alexandersson och Maria Brännström om vikten av att forskning och forskare kommer till skolan. Jag håller fullständigt med dem om att detta är bra idéer. Synd att de inte kan fungera.

Jag har tidigare skrivit ner en del av mina egna tankar om vad som bör göras tidigare.

Den svenska skolan kan inte reformeras på detta sätt. Att från central ort reformera skolan, om än i rätt riktning som författarna föreslår går inte. Man behöver inte vara någon expert på skolan för att säga detta. Det är inte bara att de flesta inom lärarutbildningen borde hålla på med något annat (fast DN är lite snällare), det är också så att även om de var duktiga så kan man inte från en central punkt i sovjetisk anda reformera skolan.

I idéalfallet är den nuvarande tanken

1) Ändra alla skolor i Sveriges läroplaner.

2) Vänta några år.

3) Tillsätt utredning för att utvärdera skolan.

4) Analysera resultatet.

5) Arbeta fram en kompromisslösning som i ”demokratisk anda” kan appliceras på alla skolor.

En annan variant, som har fördelen att den mycket snabbt skulle fungera, är

1) Alla skolor i Sverige tävlar om föräldrarnas gunst. Föräldrar, barn, arbetsgivare, Råd&Rön, dagstidningar etc., rankar skolor och läroplaner.

2) Skolorna tävlar om de bästa lärarna.

3) Universiteten tävlar om de bästa lärarutbildningarna. Och med ”bästa” menas de som föräldrarna i slutändan vill ha.

3) Dåliga skolor går under eller måste förbättra sig.

4) Dåliga lärarutbildningar läggs snabbt ner eller reformeras.

5) Bra skolor, bra skolformer, bra läroplaner sprids, dåliga går under. Bra lärare får hög lön. Dåliga lärare väljer en annan bana i livet.

Igår yrkades det på att de i skolan ska bedriva forskning. Det kommer inte heller att fungera. Vad som behövs är en marknad med ett hårt selektionstryck. Forskning kan bidra med variation, men inte med skoningslös utsållning av det som inte fungerar.

Skolan är en privat uppfinning. Liksom universiteten. Min privata teori om anledningen till skolans förfall är att när staten började intressera sig för skolor på 1800-talet fanns det privata alternativ att kopiera. Den statliga skolan var tvungen att vara nästa lika bra som privata alternativ. Sedan försvann de privata alternativen pga det höga skattetrycket. Det fanns då inte längre fanns något att jämföra med. Skolan har sedan i ett sekel blivit reformerad ”by committee” i ”god demokratisk anda” och det har bara gått utför. Barn och föräldrar har tvingats använda det enda alternativet, den blåvita skolan ”skola”.

När de första universiteten bildades på 1000-1100-talen tävlade de om studenternas gunst (i universiteten lever den medeltida andan kvar, och det är ett positivt omdöme). Studenterna ville ha lärare med god renommé, så de var tvungna att visa sig på styva linan och forska.

Tillägg:

Se också HS, DN4, DN5, AB.

Vän av ordning tänker nog att man inte kan låta obildade bönder välja skola åt sina egna barn. Det finns ju experter på sådant…

Rating 4.00 out of 5
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sovjetiskt skoltänkande

  1. Vote -1 Vote +1Olle Alexandersson
    skriver:

    Din blogg verkar mycket intressant, jag ska tränga djupare in i den senare. Nu vill jag bara kommentera något du skriver med anledning av min och Maria Brännströms artikel i SvD 14 april, nämligen följande: ”Att från central ort reformera skolan, om än i rätt riktning som författarna föreslår går inte.” Så kan det mycket väl vara även om jag har svårt att se hur man i ett samhälle av Sveriges typ kan undgå att fatta beslut i riksdagen om en så central del av samhället som just skolan. Men det jag undrar över är vad denna kommentar har för bäring på vår artikel. Vi beskriver en helt decentraliserad verksamhet, Forskningsnätet Skåne, som utvecklats av lokala skolor i samverkan och som bygger på elevers och lärares önskemål. Det vi vill vinna gehör för är att sådan verksamhet görs till en naturlig del av skolan, eftersom vi tror att alla som gått igenom ett gymnasium, även de som inte går till högskolan, bör ha med sig åtminstone lite ”vetenskaplig allmänbildning”. Om detta accepterande kommer så kommer möjligen också de nödvändiga ekonomiska resurserna. För att ge tyngd åt kravet anknyter vi till skollagens formulering om ”vetenskaplig grund” och hävdar att innebörden av detta är att alla slags vetenskapliga perspektiv och alla forskningsområden måste vara närvarande i skolan, inte endast utbildningsvetenskap (vilket i och för sig är viktigt nog).

  2. Vote -1 Vote +1Erik Lidström
    skriver:

    Jag kanske uttryckte mig lite drastiskt och lät hårdare mot er än det var meningen. Det är inte alls ert syfte jag kritiserar.

    Ni verkar ha mycket intressanta idéer som på en decentraliserat sätt går i rätt riktning. Eller rättare sagt, jag tror att ni går i rätt riktning, men varken ni eller jag kan veta vad rätt riktning är, om man inte har ett stort antal alternativ att välja mellan (och även då är kunskapen bara relativ och tillfällig). Och vad ”riktningen” är är också bara något som man kan pröva sig fram mot.

    Om jag vore rektor på en skola i mitt ”klassiskt liberala system” så skulle jag nog försöka med er modell för forskningsanknytning. Jag skulle dessutom kasta läroplanen i papperskorgen och ersätta den med något bättre. Jag skulle söka lärare som har goda akademiska eller andra meriter och som kan undervisa. Detta skulle i dagsläget utesluta de flesta som går igenom lärarhögskolan tyvärr.

    Sedan skulle jag skryta för näringslivet, föräldrar och framtida elever över läroplan, studieresultat, lärare, forskaranknytning etc. Lockar jag då tillräckligt med studenter fortsätter jag på denna väg, i annat fall får man justera.

    Jag skulle tro att det nu krävs otrolig kraft av er för att kämpa mot entropin i systemet. Istället skulle ni bara i ”Olle och Marias skola” behöva notera hur många som köar för plats, hur väl universitet och näringsliv uttrycker sig om de före detta eleverna och vad ni kan göra för att ytterligare förbättra er skola.

    Ni skulle t ex inte behöva skriva (mycket intressanta) debattartiklar om detta för att övertyga politiker och den allmänna opinionen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *