Civil olydnad krävs ifall barn ska få god utbildning

En viktig sak till att börja med: När det talas om skolreformer diskuterar man “barn” som om det gäller något abstrakt. I själva verket är barn levande varelser. En offentlig skolreform tar 10-20 år att förbereda. De tar sedan 10-20 år att utvärdera den. Ofta, oftast faktiskt, går sådana reformer snett, precis som alla andra försök att uppfinna eller förbättra något. Tyvärr gäller detta dessutom för skolreformer, som regel i synnerhet när de främsta experterna är inblandade. “Experter” får sina doktorsgrader för att de hittar på något nytt, men vad som fungerar och inte fungerar på utbildningsområdet har i princip redan utvisats av 2500 år av praktisk erfarenhet. Och i övrigt gäller på detta område att trial and error ger oerhört mycket snabbare resultat än decennier av forskning.

Du kan inte frysa ner din sjuåring i flytande kväve i ett par hundra år och tina upp honom eller henne när våra politiker äntligen lyckats förbättra skolan. Men du kan ge ditt barn en god utbildning nästan genast, om du bara vill.

Eftersom det är så länge sedan den gamla skolan avskaffades är det dessutom svårt att intuitivt föreställa sig hur dålig skolan faktiskt har blivit. Jag har efter bästa förmåga sökt beskriva bland annat detta i min bok Education Unchained (bokus, adlibris) och i en artikel i Kvartal.se.

Den dåliga kvalitén gäller även de skolor som barn och föräldrar anser vara goda idag. Vi människor är helt enkelt inte kapabla att veta ifall något är bra, eller dåligt, utan att kunna göra jämförelser med något annat. Vår fantasi räcker inte till. Är en Sony-Ericsson T68i en god mobiltelefon? Nej. Varför inte? Därför att vi idag har andra, ännu bättre telefoner att jämföra med. På skolans område har vi dock inga verkliga alternativ att jämföra; det råder ingen verklig konkurrens mellan skolor eftersom även friskolor är hårt reglerade av det offentliga.

Troligt, jag skulle säga helt säkert, är att ifall en skola som av föräldrar och elever idag anses vara god, transporterades bakåt i tiden till ett Sverige av år 1960, skulle skolinspektörerna omgående stänga den. Så undermålig skulle den befinnas vara. De föräldrar som satte sina barn i en sådan skola skulle nog riskera anklagas för vanvård och att få dem omhändertagna av socialen.

Mahatma Gandhi, den civila olydnadens profet.

För den som vill ge sina barn en god utbildning i Sverige finns det två alternativ. Det mest uppenbara är illegal hemundervisning. Vår obersturmbannführer, anti-liberalen Björklund såg nämligen till att 2010 åter göra hemundervisning olaglig. Sverige och Tyskland är de enda demokratiskt styrda länder som mig veterligt förbjuder hemundervisning. I Tyskland infördes förbudet av you-know-who 1938 för att förhindra att barn undgick indoktrinering. I Uppsala bötfälldes en familj med 80 000 kronor om året 2011 utan att undervisningens kvalitet kontrollerades. Av denna anledning har Sverige politiska flyktingar på Åland, och Tyskland sådana i Storbritannien och i USA.

Den andra möjligheten är att starta olagliga skolor, Förbjudna folkskolan, Illegala läroverket, Bannlysta yrkesskolan. Sådana skolor skulle vara minst två gånger bättre än skolor är idag, troligen tre eller fler gånger bättre, där “bättre” mäts som den utbildning barnen får. Men hur skulle man ha råd med sådana privata skolor? Är inte skolor dyra?

Den kommunala skolan och friskolor kostar ungefärligen fantasisumman 8000 kronor i månaden, tolv månader om året. För en klass om 25 elever blir det 200 000 kronor i månaden. Om den lärare som illegalt undervisar en klass om 25 tar 3000 kronor i månaden blir det 75 000 kronor i månaden. Begär han eller hon 4000 kronor blir det 100 000 kronor. En lärarlön uppgår idag till ungefär 45 000 kronor i månaden, inklusive sociala avgifter.

Skolan är bland de minst kapitalintensiva näringar som finns. Allt man behöver är en lärare, ett stort rum, någonstans att röra sig på under raster, t ex en skolgård, en trädgård, en park, en skogsdunge, en fotbollsplan, en avskiljd gångbana eller en återvändsgränd. Dessutom tillkommer i sammanhanget triviala utgifter som möbler och böcker.

Skolböcker är idag hutlöst dyra, men eftersom det i första vändan är äldre, mycket bättre böcker man bör satsa på, eller rent av vanliga böcker, så bör man kunna komma undan tämligen billigt.

Hur får man tag på en lärare? Baserat på vad vi vet om lärarhögskolorna bör man oftast undvika en av staten godkänd lärare, särskilt någon som är nyutexaminerad. Men det bör finnas undantag. Annars så är potentiellt alla medborgare mellan 16 och 95 lärare, oftast utan att veta om det. Det finns många dolda talanger som aldrig skulle komma på tanken att plåga sig igenom ett år på en lärarhögskola, än mindre fyra-fem. Sedan finns det fortfarande pensionerade lärare av den gamla stammen som kan vara intresserade.

Hur kommer man undan med att starta en illegal skola? Här spekulerar jag efter bästa förmåga.

Lättast bör det vara ifall ett stort antal personer går samman. Vår skolplikt och alla våra lagar bygger på att nästan alla följer lagen och att man endast har ett fåtal som bryter mot den. Ifall hela byn, halva stadsdelen, halva villakvarteret kommer till insikt om att det inte finns en chans att barnen ska få en god skolgång i den kommunala skolan, eller i friskolan, så blir det mycket lättare. Föräldrarna förvandlas då från ett par avvikare som ska krossas med alla medel, till en grupp väljare.

Selektiv skolkning från den vanliga skolan kanske kan vara en metod till att börja med. Här gäller det allmänt att i Gandhis anda vara kreativ.

Beträffande läroplaner skulle jag rekommenderar att man börjar med någon gammal beprövad dito från tiden innan 1968. Den bör vara grundlig och krävande. Behandla barnen som om de är genier, skulle Carol Dweck antagligen råda, baserat på hennes bok Mindset.

Samtidigt säger vår erfarenhet att eleverna ska nivågrupperas. Detta är något som klart framgick ur försöken med “enhetsskolan”, det som blev grundskolan på 1950-talet. Sammantaget så innebär det att ett mål för en illegal skola bör vara att eleverna ska få lära sig så snabbt de bara kan, i grupper som är tämligen homogena.

Språk bör läras ut tidigt, innan puberteten ifall man ska lära sig dem utan större brytning. Bäst är att hitta en engelsman eller amerikan som lärare i engelska, en fransman som lärare i franska, osv. Om man är intresserad av klassisk bildning för sina barn är det tyvärr svårt att hitta personer som talar latin och klassisk grekiska flytande, men man kan ha tur, och i Italien undervisar man i latin som i ett levande språk.

Som för språk finns det också andra färdigheter som en och samma lärare kanske inte besitter. Det kan vara slöjd, andra praktiska färdigheter, musik och yrkesutbildningar. Här kan mindre skolor gå samman och antingen låta eleverna ta sig till någon specialiserad byggnad, eller så kan det vara de som undervisar som vandrar runt mellan olika skolor.

Många bör ha märkt att våra professionella historiker effektivt saboterat historieämnet i skolan, när någon undervisning nu alls ges. Då allt ska vara politiskt korrekt och “vetenskapligt” är det mesta som intresserar bortraderat och ersatt av marxism, strukturer, genus och antivästliga drapor.

Detta har lett till att många av dagens barn och unga  istället läser medeltida historia som garanterat aldrig inträffat, fantasy, varav Game of Thrones endast är ett exempel. Så här gäller det att ta fram äldre verk, bre på med stormaktstid, medeltida äventyr, upptäktsfärder, de gamla grekerna och romarna. Grimbergs Svenska folkets underbara öden har en tendens att driva professionella historier vansinniga, så det verket kan vara en lämplig inkörsport.

I övrigt rekommenderar jag som i min bok trial and error. Prova saker. Fungerar de inte, prova istället något annat. Prova också vid behov olika lärare. En lärare som är utmärkt för ett visst barn kanske inte är det för ett annat. Så byt runt lite grand mellan olika lärare och mella olika olagliga skolor ifall det verkar lämpligt.

Ett problem kommer på sluttampen. För det barn som yrkesutbildar sig är detta nog inte så stort. Men hur får man sedan in sitt barn på universitet? Här har vi ett problem som kanske endast en massrörelse kan lösa. Förr var det enkelt: studera hur du vill och gå sedan upp och ta en studentexamen som privatist. I Frankrike förefaller man fortfarande kunna göra detta. Men inte i Sverige. I Sverige går man nämligen i skolan för att gå i skolan, inte för att få en utbildning.

Men om rörelsen med illegalt undervisande föräldrar och illegala skolor växer sig stark så bör detta också kunna ordnas. För som sagt, vad ska statsmakten göra? Förvägra tusentals barn en framtid? Bara för att de kan tre gånger så mycket som de borde kunna när de är 18?

Återigen rekommenderas trial and error. Tusentals föräldrar som experimenterar bör kunna komma på lösningar som jag inte tänker på, och ofta som ingen skulle komma på innan man prövat sig fram.

Share on Facebook

Tweet

Follow us