25 år redan. 1991 skulle man ha kunnat tro att världshistoriens mest mordiska ideologi, marxismen, den mest ökända av de olika kommunismernas grundvalar, äntligen gått hädan. Men den lever vidare och har dessutom ynglat av sig i form av zombie-ideologier.
Expressen den 25 augusti 1991. Bild lånad av Andreas Henriksson som i sin tur fått den av Carl Johan Casserberg.
Skillnaderna mellan marxismen och nazismen är i grund inte så många. Båda är totalitära socialistiska ideologier som i första rummet ser kapitalismen och den klassiska liberalismen som fiender.
Men marxismen påstår sig vara universell medan nazismen var till endast för det tyska folket. Fascism, vad Mussolini uppfann, var likt nazismen socialism i ett land, och hade som nazismen nationalism som en huvudingrediens.
Stalin lyckades med många ideologiska reptrick. Ett var att också han gick över till socialism i ett land, men att han samtidigt behöll den missionerande marxismens credo. Ett annat var att han buntade ihop alla motståndare och kallade dem fascister. Socialdemokraterna blev t ex “socialfascister”. Men är inte kommunismen och fascismen varandras främsta motståndare? Det kan verka så, men det gör det inte till en sanning.
Kampen är alltid hårdast mellan arter som försöker konkurrera i samma ekologiska nisch. Nazister, marxister, fascister riktar sig till samma kategorier människor ungefär, arbetare, lågavlönade tjänstemän, studenter, misslyckade småintellektuella, och framgångsrika intellektuella som hittat “Sanningen” och som söker frälsa världen. Bland dessa grupper lockar vidare dessa totalitära ideologier främst sådana som är våldsbenägna eller som “förstår” behovet av våld ibland/ofta/då och då, som en del av “folkets” kamp. Vi ska inte heller dölja att en mörk sida av människans natur är att det ofta känns meningsfullt att fysiskt eller verbalt angripa dem som inte håller med. Vi ser det idag i Sverige främst med det “fina” våldet på vänsterkanten, och vänsterns förföljande och censur av avvikande åsikter. Ett illustrativt exempel i sin gränslösa absurditet är Bokmässan 2016, vars tema är yttrandefriheten, och som censurerar en tidskrift.
Jämfört med sina ideologiska trätobröder har marxismen en mycket mer komplex, rent ut sagt ogenomtränglig intellektuell överbyggnad. Det gör att synnerligen intelligenta människor kan ägna sina liv och akademiska karriärer åt att försöka tolka de heliga skrifterna, samtidigt som de känner sig rättfärdiga i deras vrede då de “kämpar för folket”.
Marxismen påstår dessutom att den verkliga sanningen är dold för dem som inte är proletärer (men även proletärer kan missta sig om de korrumperats av kapitalisterna eller av socialdemokraterna), eller som inte är synnerligen insiktsfulla intellektuella. Direkt ur marxismen får vi därför t ex dolda maktstrukturer, med mera, som de som påstås vara priviligerade inte kan se, och som inte kan förklaras för dem, eftersom de enligt marxismen är oförmögna att ens lägga märke till dem.
Den öppna marxismen är nästan död idag, men trots att den orsakat över 100 miljoner människors död behandlas inte medlemmar som Jan Myrdal, Sven Wollter, barnläkaren Björn Ascher som pestsmittade. Och Bokmässan i Göteborg har sedan många år en Lenin-hörna.
Främst manifisterar sig dock idag marxismen i zombie-rörelser som Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet, Black Lives Matter, Ship to Gaza, etc, där man till “klassanalysen” lägger kompletterande begrepp i den totalitära verktygslådan som “könsmaktsordning”, “rasifiering”, “mikroaggressioner”, etc.
Det är viktigt att inse här att vi som påstår att de dolda fenomenen antingen inte finns, eller att de måste synliggöras så att man empiriskt och analytiskt kan studera dem, per definition, i marxismens efterföljd, tillhör den priviligierade fienden, eller har förblindats av denna fiende. Marxismen och dess zombie-avkommor är religiösa system med mycket starka inbyggda försvarsmekanismer för att avfärda kritik och med läran icke överensstämmande observationer.
Marxismer påstår inte att endast proletärer kan se och förstå världen som den är. Det avgörande är att man haft en frälsningsupplevelse. De frälsta kännetecknas av att de har fått ett högre medvetande. Den som tror att man blivit frälst men inte har fått den rätta insikten har ett falskt medvetande, oftast ett falskt klassmedvetande.
Marxismen är alltså tydligt en form av gnosticism. Liksom sina antika motsvarigheter så tar marxismen sin utgångspunkt i kristendomen som de förvränger och i Marxismens fall förnekar.
Såsom jag fått marxismen förklarad för mig tror marxister på “falskt medvetande” även om Marx själv tydligen inte använde termen (Engels dock en gång).
Se “False Consciousness” här:
https://www.marxists.org/glossary/terms/f/a.htm