I dagens SvD ondgör sig Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) över att Dramaten måste subventioneras med 916 kronor per teaterbesök. Stadsteatern är mycket “effektivare” på att producera “kultur”. Den kräver bara 519 kronor per besökare i subvention.
Jag ryser varje gång jag ser att “experter” betalas av oss skattebetalare för att ge oss den Blåvita kulturen “Kultur”. Detta av samma (i dessa sammanhang) inkompetenta och medmänniskoföraktande personer som ger oss skolan “skola” och svensk “familje”-politik. Med medmänniskoföraktande menar jag att de visst älskar teoretiska medmänniskor, som de tycker att vi borde vara. Men då vi inte beter oss som dessa experter vill att vi ska bete oss, och som de tror att vi skulle bete oss, ifall vi bara förstod vad de förstår, så måste vi just nu hållas kort. Vi måste, som Rousseau uttryckte det, “tvingas vara fria”, även om detta tvång i princip kan få gå hur långt som helst. Den som inte tror mig kan ju prova hemundervisa ett barn som får en lärare som inte kan läsa och skriva, trots att hon är legitimerad av farbror staten. Man får säkert tillbaka sin avkomma av de sociala myndigheterna när barnet blivit myndigt.
Biljettpriserna på Stadsteatern och Dramaten är följande:
Detta är allt man betalar för “elit”-kultur idag. Vill man istället se på Justin Bieber får man betala mellan 1795 och 6995 kronor. Sweden Rock kostar 2290 kronor för tre dagar. Sonisphere kostade 880 kronor. Allt detta är helt osubventionerat. Jag är säker på att mycket på Dramaten och Stadsteatern är mycket mer karaktärsdanande än t ex Justin Bieber. Men jag har svårt att se varför stat och kommun ska beslagta (vilket är vad att beskatta faktiskt innebär) 217 respektive 270 miljoner kronor varje år för respektive Dramaten och Stadsteatern. Madeleine Sjöstedt (som alldeles säkert är en mycket god och trevlig människa på det personliga planet) annonserar stolt att jultomten, förlåt, skattebetalarna med hjälp av statens våldsmakt minsann ska betala ytterligare 10 miljoner kronor till teatrar 2013.
De som går på teatrar kan gott betala själva för nöjet. Antagligen skulle de inte ens behöva det. Eftersom sk högkultur ger så stor status skulle företag och rika privatpersoner stå i kö för att få sponsra. Själv skulle jag med glädje betala några tusen per år för ett bibilotekskort, bara kommunen sålde ut dem. Bibiloteken grundades ofta en gång i tiden via just dylika prenumerationer. Kan man betala för gym kan man betala för bibliotek. Fast då skulle ju de anställda behöva bry sig om sina kunder och kanske avskeda nästa stolle som tar bort Tintin från hyllorna.
