Vad var egentligen sossestyrets orsak?

När jag gick på högstadiet och gymnasiet i Sollefteå på 70-talet och början av 80-talet fick vi lära oss att socialdemokraterna räddat folket undan misären på 30-talet, bland annat genom beredskapsarbeten. När Palme valtalade i stadsparken 1982 insinuerade han att ”på samma sätt som socialdemokraterna räddade Sverige när högern och fascismen härjade ute i Europa så skulle de minsann nu rädda Sverige undan högern”. Gubbarna i publiken nickade och såg ut att likställa borgare och nazister vilket jag antar var meningen. (Jag kommer väl ihåg insinuationen, men har förgäves letat efter Palmes valtal på nätet för att läsa detaljerna.)

Men vad var det egentligen som orsakade det långa sossestyret? Det går givetvis inte att bevisa orsakssamband i historien, men det finns dock en del stora skeenden som är intressanta.

Sverige skulle ha räddats av socialdemokraterna och deras krispolitik sägs det. Men som Anders Edwardsson påpekar så drabbades inte Sverige särskilt hårt av krisen och dessutom så gjorde socialdemokraterna inte så mycket i praktiken. Skattetrycket låg kvar på 12 procent av BNP, dvs en fjärdedel av vad det är nu. För att komma ner till ett sådant skattetryck, där gemene man fortfarande kunde stå på egna ben, måste man till att börja med avskaffa alla bidrag och subventioner och dessutom momsen. Pensioner, sjukförsäkring, bostadsbidrag, daghemmen, jordbruksstöd, allt måste avskaffas för att komma ner till vad som sågs som socialt ansvarsfullt under den kanske mest socialistiske av socialdemokratiska statsministrar vi haft. Dessutom måste sjukvården säljas ut.

Men vad var det egentligen som hände? I von Mises ”Human Action”, vilken kan köpas eller laddas ner gratis från ”The von Mises Institute” (fjärde upplagan här, första från 1949 här), kan man läsa på sidan 800 i fjärde upplagan:

In dealing with the contracyclical policies the interventionists always refer to the alleged success of these policies in Sweden. It is true that public capital expenditure in Sweden was actually doubled between 1932 and 1939. But this was not the cause, but an effect, of Sweden’s prosperity in the ’thirties. This prosperity was entirely due to the rearmament of Germany. This Nazi policy increased the German demand for Swedish products on the one hand and restricted, on the other hand, German competition on the world market for those products which Sweden could supply. Thus Swedish exports increased from 1932 to 1938 (in thousands of tons): iron ore from 2,219 to 12,485; pig iron from 31,047 to 92,980; ferro-alloys from 15,453 to 28,605; other kinds of iron and steel from 134,237 to 256,146; machinery from 46,230 to 70,605. The number of unemployed applying for relief was 114,000 in 1932 and 165,000 in 1933. It dropped, as soon as German rearmament came into full swing, to 115,000 in 1934, to 62,000 in 1935, and was 16,000 in 1938. The author of this “miracle” was not Keynes, but Hitler.

Man kan nog skylla det långa socialdemokratiska styret trefaldigt på Hitler och ”enfaldigt” på socialdemokratin. Det ”enfaldiga” skälet är att Sverige, om det styrts av politiker som inte varit förblindade av pacifistiskt önsketänkande, inte borde ha haft ett skattetryck på 12 procent. Det borde istället ha varit kring 20 procent när Sverige förberedde sig på det andra världskriget. Som det var stod vi med byxorna nere 1939. Vi hade Sovjet som granne sedan 1917 med erövring av resten av världen som officiellt program, och Hitler som diktator i Tyskland sedan 1932, med krig i närområdet som uttalat mål.

Tack vare att den svenska regeringen inte satsade på försvaret kunde den privata konsumtionen vara hög under 30-talet med den välgrundade känsla av välstånd som det ger. De andra tre skälen är följande:

För det första, som von Mises skriver, gick den svenska industrin på högvarv under 30-talet för att rusta upp Tysklands krigsmakt. För det andra, när kriget väl bröt ut, fortsatte svensk industri att leverera materiel till Tyskland. En tredjedel av allt stål Tyskland använde under kriget ska ha haft svenskt ursprung. Sedan, för det tredje, så undgick Sverige genom tur, och det faktum att vi levererade så troget till Tyskland utan att behöva ockuperas, all krigets förstörelse, medan resten av Europa bombades sönder och samman. 1945 stod Sverige redo att sälja allt som andra ville köpa för att bygga upp efter förödelsen.

Kontentan av det hela är att, på grund av Hitlers politik, svensk ekonomi gick som tåget i 20 år av socialdemokratiskt styre. I Sverige togs detta som bevis för socialdemokratins förträfflighet. I hela världen, Sverige inräknat, togs det dessutom som intäkt för att Keynes stimulanspolitik fungerade. Utan att vara alltför långsökt kan Obamas gigantiska ”stimulanspaket” delvis skyllas på Hitler.

Rating 4.00 out of 5
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *