I ett socialistiskt system, vare det är av socialdemokratisk modell, eller av borgerlig ”konkurrensutsatt” modell är en patient bara en klient. Kunden i systemet är landstingspolitikerna.
I DN idag diskuteras det återigen hur den socialistiska modellen dömer vissa patienter till döden, medan andra har tur i ”landstingspolitkerlotteriet”. Jag har skrivit vad jag begriper om konkurrens här, och om ”Socialistiska sommarmord” här. Hoppas att det hjälper någon. De videor av Milton Friedman som jag refererar till här rekommenderas också varmt.
I ett fritt system avskedar man sin trilskande läkare och går till någon annan som är beredd att rädda ens liv. I ofärdsstaten dör man. Detta gäller även i ett fritt system där alla inte har så mycket pengar. De läkare och sjukvårdsanställda som är sådana kallhamrade egoister att de låter en fattig patient dö får inga nya kunder. I den svenska socialistiska sjukvården krävs det bara istället att alla gör sina jobb som de blivit beordrade.
