Idag är det 448 år sedan Galieo Galieli föddes. I dessa tider när ”vetenskapligt konsensus” av media och obildade, eller felbildade politiker, samt av många ”intellektuella” och akademiker, används som argument, kan han minsann vara värd att fira. Anledningen till att Galileo dömdes av kyrkan var inte ”vidskepelse” eller mänsklig dumhet. Den var istället att han gick mot det rådande konsensus som gällde. Vad kyrkan lärde ut var nämligen ”vad alla visste” 1632.
I alla tider verkar intellektuella världsförbättrare inbilla sig att om bara ”förnuftet får råda” och politiker eller prinsar som de själva stöder kommer till makten, så kommer allt att bli ljust och vackert. De har så otroligt svårt att begripa att för det första, vad de själva anser vara uppenbart för alla, utom för några illsinnade bakåtsträvare, inte alls är så säkert. Vi fumlar oss alla fram i livet och kunskap är något som kommer fram i hård konkurrens mellan olika idéer.
För det andra kan dessa, från Platon till Rousseau och vidare till dagens förespråkare för att ”staten ska garantera forskningens oberoende”, inte riktigt begripa att den allomfattande staten kan komma att gå i Stalins, Hitlers, Khomeinis, Thatchers eller Reagans ledband, likaväl som i Fredrik Reinfeldts. Jag likställer absolut inte dessa ifall någon väljer att missförstå. Jag vill bara illustrera att staten snabbt kan ändra inriktning.
För att garantera att alla åsikter kommer till tals måste det därför råda stenhård konkurrens bland finansiärerna. Och för att det ska åstadkommas måste det finnas ett stort antal individer som genom arv eller hårt arbete måste kunna samla ihop oanständigt stora förmögenheter. Det måste finnas gott om finansiärer som struntar blankt i ”vad alla tycker”, i vad ”vi i demokratisk ordning” kommer överens om, etc. Det måste finnas människor med mycket pengar som vågar gå mot strömmen.
Darwin var en självfinansierad hobbyforskare. I ett land där skattetrycket var kring 10 procent fanns det gott om sådana. Han behövde inte ”förnedra sig” som William Flower skrev 1876 med att söka forskningsanslag från statliga organ och i dessa ansökningar smeka någon sorts kommitté medhårs.
Den ”solidariska” (dvs egoistiska) lönepolitiken, höga skatter, progressiv beskattning är alla hinder i vägen för oberoende forskning. Man kan inte både intressera sig för Gini-koefficienter och att nivellera inkomstnivåer och stå för oberoende forskning. Argumenten mot denna åsikt brukar vara av stilen ”när staten gör som jag vill är den oberoende”.
Jag har skrivit lite mer om detta här med några referenser.
