En 80-årig demenssjuk kvinna låg i svåra smärtor med brutet bäcken och armbåge. Denna gång var det det kommunala boendet i Sundsvall som likt Carema verkar behandla de intagna som kreatur.
Felet är som vanligt att ”kunden” till Sundsvalls kommunala boendet i Sundsvall är Sundsvalls kommun. Åldringarna är bara klienter. För den som är intresserad har jag skrivit en något längre essä om detta här.
Vad jag blir förundrad över är varför inte döttrarna helt sonika tog sin mamma till sjukhuset för kontroll !!
Att bo på äldreboende innebär inte att dom anhöriga först måste ha tillåtelse av personalen för att skjutsa sin mamma till sjukhus.
Skulle jag märka att min gamla mamma hade ont och var röd och svullen, så blev det transport till ett sjukhus på en gång. Oavsett vad personalen säger.
I princip håller jag med dig, men det är ju lite svårt att veta vad som hände och vad som sades. Märkena på armen kanske inte såg så allvarliga ut till att börja med.
Jag jobbar själv som undersköterska på ett boende i norr, och har varit med om liknande saker. Vi har en läkare som kommer för en rond en gång i veckan och två sköterskor som är anställda på boendet för att vara tillgängliga måndagar till fredagar. Många gånger har vi tillkallat dem för att något har hänt, eftersom de är medicinskt ansvariga. Många gånger händer ingenting, så att våra ”kunder” har ont, eller olika problem i ett bra tag. Vissa gånger händer det att något medicinskt uppdagas alltför sent på grund av att kunden inte skickats in i tid.
Vi vårdbiträden/undersköterskor får ofta ta emot ”skiten” över detta, från anhöriga, men faktum är att vi inte ens får ringa 112 utan att först ha kontaktat en sköterska. Hela ansvaret ligger alltså på dem. Säger sköterskan (med det det medicinska ansvaret) att kunden är ok, måste vi acceptera det.
Jag har själv varit på väg att anmäla förfarandet flera gånger, eftersom jag tycker det är oacceptabelt att en kund nonchaleras i flera månaders tid och sedan – när anhöriga trycker på – får komma till sjukhus och specialist där det uppdagas att kunden är döende.
Jag hyser stor beundran för vad ni gör. Jag vet inte om du riktigt förstått min poäng. Jag önskar att det vore så att ”kunden” var den gamle som behöver vård. Men för att det ska vara fallet så är det gamlingen eller dennes anhöriga som betalar dig ur egen ficka, kommer överens med dig om vad det är för regler som ska gälla, t ex om du ska ringa dem eller 112. Eftersom farbror staten tar av oss alla ungefär 2/3 av vad vi tjänar, inklusive de lågavlönade, och sedan lägger sociala avgifter, moms etc på tjänster har ingen råd med det.
”Kunden” du arbetar för är kommunen. Genom en mycket krånglig kedja skulle man kunna säga att det är väljarna, men detta är bara teori. Gamlingarna är bara ”klienter”.
Är du inte nöjd med hur de anhöriga behandlar dig skulle du lätt kunna byta. Och är de anhöriga inte nöjda med dig går de någon annanstans. Detta gör att alla måste behandla varandra med respekt. Precis som när man går till den frisör man uppskattar.