På SvD skriver Merete Mazarella att “Gott omdöme bästa receptet mot vanvård“. Utan att brista i respekt så vill jag påstå att hon har fel. Inte heller är överslätande försök till reklam och propaganda någon bot. Vad som skulle hjälpa är om det rådde hård konkurrens om vårdtagarnas och deras anhörigas pengar och gunst.
Här gör jag lite oblygt reklam för mina tidigare försök att förstå det hela.
Fattiga pensionärer har inte råd att betala själva säger säkert de flesta. Tro fan, det. En låginkomstagare i Sverige som “tjänar” 15 000 kr i månaden betalar nästan 14 000 kr i skatt, varje månad. En medelinkomsttagare som “tjänar” 30 000 kr i månaden betalar nästan 28 000 kr i skatt. Klart att de inte har något kvar när staten tagit av dem två tredjedelar alla pengar under ett helt arbetsliv. Jag skriver om hur det blir två tredjedelar och en del annat här:
”Mössan i hand” och hur saker är som de blev
Sedan påstås det att Carema, friskolor, etc, är exempel på privatisering… Socialistisk “privatisering” bör man nog kalla det för:
