Via den klassiskt liberala sajten Coordination Problem hittade jag två absolut lysande föreläsningar av Peter Davies från The Institute of Economic Affairs. Davies diskuterar den klassiska liberalismens uppgång och fall, och sedan mycket, mycket blyga återkomst sedan 1980. Men vårt skattetryck är ju ännu inte nere på de 7 procent de var år 1900, eller ens nere på de 12 procent de var under Per-Albin på 1930-talet. Dagens borgerliga regering är mycket mer socialistisk och kollektivistisk än den ganska dogmatiske socialisten Per-Albin Hansson.
Vad som är otroligt intressant är få historien berättade om hur de (klassiska) liberalerna befriade människan från privilegier, slaveri, tortyr, grymma bestraffningar, merkantilism och censur, och hur den skapade välstånd för alla, införde yttrandefrihet, pressfrihet, rösträtt för alla. Jag lärde mig att det inte var förrän kring 1990 som världshandeln kom upp i den omfattning och den hade 1914. Före 1914 fanns det bara två länder som krävde pass i Europa, Ryssland och det Ottomanska riket. Pengar var grundade på guldmyntfoten, dvs det var i grund samma valuta i stort sett hela världen och regeringar var ”maktlösa”, de kunde inte trycka mer pengar när de ville ”stimulera” ekonomin.
Det är många som glömmer att det var en liberal folkrörelse i främst Storbritannien som avskaffade slavhandeln. I Olivier Pétré-Grenouilleaus bok ”Les traites négrières” berättas hur sedan Storbritannien lade ner 1,8 procent av BNP mellan 1806 och 1863 för att via the Royal Navy genomdriva denna politik. Detta gjordes på ett mycket mer robust sätt än dagens fjantande kring Somalia och i Libyen. Slavhandlare hängdes från rånocken.
Den enda anmärkningen jag själv har är att jag tror att det var delvis andra huvudfaktorer som gjorde att liberalismens stjärna dalade, och att opinionen kom att domineras av kollektivism, kolonialism, nationalism, militarism och socialism.
Kollektivism, kolonialism, nationalism, militarism och socialism. KKNMS, ungefär vad jag förknippar Jan Björklund med. Saknar djupt de frisinnade borgare som gjorde 90-talet till ett spännande årtionde. De är nu stadsbärande och har axlat kopian. . .fast värre. Storebror ser dig! men har bytt namn.
Nej. Slaveriet avskaffades inte av liberaler.
– Det var William Wilberforce (1759-1833) som i 26 år ledde kampanjen mot slaveriet, tills 1807 ett förbud mot all slavhandel (i världen) infördes, och 1833 då alla slavar i brittiska kolonier frigavs.
– Och Wilberforce hade 1785 blivit (evangelisk) kristen; det var hans tro som drev honom att göra detta. Kampen fördes av de kristna.
– Liberalernas världsåskådning var, enligt Nordisk Familjebok Ugglan 1912, rent individualistisk. Deras ekonomiska grundsats var ”laisser aller”. ”Tron på den liberala ekonomiska frihetsprincipen rubbades genom pauperismens masselände, som blef en följd af, att åt det privata intresset lämnades oinskränkt spelrum inom näringslivet. De kroppsarbetande klasserna … ha till följd häraf i stor utsträckning vändt sig till socialistiska ideal, som innebära den absoluta motsatsen till laisser aller”. (NFB ’Liberal’.)
Jag kan inte så mycket om Wilberforce, annat än det jag sett i en mycket bra film. Dock kunde han fritt yttra sig, delta i en folkrörelse, allt frukten av den klassiska liberalismen.
Vad beträffar Nordisk Familjebok så skriver de strunt. Inte så att folk inte hade det mycket svårt. Men ”pauperismens elände” har en annan orsak. Det var kapitalismen som skapade proletariatet, i mycket mer konkret mening än de flesta tror. Proletärerna var människor som antingen aldrig fötts, eller som åtminstone inte överlevt utan industrialismen. Att folk sökte sig till ”the satanic mills” var därför att det var mycket bättre där än det var på landsbygden för de fattiga. På landsbygden var det dessutom lika jävligt som det alltid varit för de fattiga i några tusen år. Men på landsbygden fanns det ingen Dickens som dokumenterade eländet.
Det fattiga fick det också raskt mycket bättre ställt. Mycket sämre än vi lever idag, men mycket bättre än hur 90% av befolkningen levat i urminnes tider.
Du kan läsa om detta i ”Capitalism and the Historians” med bidrag från bl a Hayek.
I Sverige började industrialismen på allvar 1858 med götstålet. Norrköping hade redan tidigare textilindustri; annars handlade det om småorter typ Hagfors. Man kände varandra; man lät inte gärna folk sjunka ner alltför djupt.
– Annorlunda i t.ex. Midlands och Ruhr. Allt var större, opersonligare och hårdare där. Och tidigare; från 1760-talet i UK.
– ”Den industriella revolutionen var för England icke blott en de stora framstegens tid, då nationalförmögenheten växte utomordentligt. Den var också armodets och människo-försämringens period. … Massornas sammanhopande i de svällande storstäderna, tex. Manchester, framkallade en oerhörd bostadsträngsel och olidliga hygieniska missförhållanden, mot hvilka kampanjen tog fart först mot midten af 1800-talet, efter kolerans härjningar.” (NFB Ugglan 1910, ’Industrialism’)
– Det var ”freden, vaccinet och potäterna” (Esaias Tegnér) som främst låg bakom folkökningen hos oss — men rimligen även i andra länder. Liberalismen — visst, men… Redan 1848 kom Kommunistiska Manifestet, som en reaktion mot laisser aller.
Du kan läsa lite grand här ur Capitalism and the Historians:
http://books.google.com/books?id=dcCVcr6biTAC&printsec=frontcover&source=gbs_ge_summary_r&cad=0#v=onepage&q&f=false
Vill du veta hur folk levde före industrialismen, läs gärna Braudel, Civilisation och kapitalism, 1400-1800 (vill jag minnas att den heter på svenska). De svåra förhållanden som Ugglan ondgör sig över var milsvida bättre än hur det såg ut några årtionden tidigare.
Det kommunistiska manifestet… Döda människor för att vara snälla mot dem, nej tack, tycker jag. Jo, jag har läst den, två gånger till och med, och på franska. Så jag förstår att Lenins, Stalins, Maos och Pol Pots massakrer var helt i linje med Marx och Engels lära.