Jag har länge fått klart för mig att sunt förnuft, vilket för mig är konsten att jämföra karta med verklighet, och rätta kartan vid behov, är en mental förmåga som är helt oberoende av intelligens eller eventuella intellektuella intressen. Sunt förnuft verkar också vara något som lätt övertrumfar ett liv av akademiska studier och en professorstitel.
I USA står just nu Robert Reich (“Chancellor’s Professor of Public Policy, University of California at Berkeley; Author, ‘Aftershock'”) och undrar förvånat hur det kan komma sig att president Obama inte har utnyttjat the Bully Pulpit, dvs som Reagan talat till folket och övertygat detsamma, för att driva igenom en plan med en lösning på budgetproblemen, över huvudena på den trilskande kongressen där republikanerna har majoritet i representathuset.
Jag vet att detta är ett exempel av många de senaste fyra åren av vänsterns blinda kärlek till Obama, men det är en sådan pärla att det förvånar mig lite att Anders, Martin och Johan inte redan hunnit skriva om detta.
Reich skriver
Barack Obama is one of the most eloquent and intelligent people ever to grace the White House, which makes his failure to tell the story of our era all the more disappointing and puzzling. Many who were drawn to him in 2008 (including me) were dazzled by the power of his words and insights — his speech at the 2004 Democratic convention, his autobiography and subsequent policy book, his talks about race and other divisive issues during the campaign.
Hmm, låt oss titta på detta.
Till att börja med, som Charles Krauthammer skriver i denna mycket upplysande artikel, har demokraterna inte lyckats presentera ett budgetförslag på två år. Vita Huset har inte heller presenterat ett genomtänkt och detaljerat budgetförslag i dessa kristider.
“En av de mest vältaliga och intelligenta män som någonsin välsignat det Vita Huset med sin närvaro…” För vänstern verkar Obama vara som ett hus till salu, där alla väggar målats vita så att presumtiva köpare kan projicera sina egna drömmar och idéer på dem. Utan att på något sätt jämföra Obama med diktatorer, så förstår man kanske (eller är mindre förvånad över) att miljontals intellektuella världen över stödde Stalin och Hitler. Detsamma beträffande Mao, Pol Pot, Che Guevarra och Castro.
För oss andra så kanske man inte ska vara så förvånad över den uppvisade inkompetensen. Obama arbetade som “community organiser”, dvs på ren svenska, “uppviglare” i Marxistisk anda. Det hela går ut på att få människor att känna sig hunsade och förtryckta så att de ska protestera. Obama påbörjade sin politiska karriär i Bill Ayers hem (en amerikansk vänsterterrorist), han var delstatssenator i Illinois, och röstade “närvarande” (dvs varken ja eller nej) i många kontroversiella omröstningar. Sedan höll han ett mycket bra tal 2004 på demokraternas konvent. Sedan dess har hans talekonst varit mycket ojämn. Problemet är inte hur han talar med vacker stämma, med teleprompter till hjälp. Problemet är att talen inte innehåller något av substans. Mellan 2004 och 2008 satt Obama sedan i senaten.
Jag tycker inte Palin verkar särskilt kompetent heller, men hon hade 2008 faktist mycket mer erfarenhet på ledande poster än Obama. Borgmästare för en småstad i 6 år, olje- och gaskommissionär i ett år. Guvernör i två år. Och jag har svårt att tänka mig att Reich skulle himla med ögonen om hon satt i Vita Huset.
