Strandskydd och ”right of way”

Jag har en stuga i Laxforsen, mittemot byn Jukkasjärvi, den stuga som är avbildad högst upp på min blog. Vatten på två sidor, brygga och ”badmöjligheter” i en vik av sjön Jukkasjärvi, den sjö Torneälven bildar där. Oftast är det 11°C i vattnet i juli, men 2007 var det över 18.

Kiruna 2 Aug 2007 028

På 1970-talet byggdes det en massa stugor mitt inne i skogen, på vägen ner till de äldre stugorna som alla låg vid vattnet. Jag har alltid tyckt mycket synd om dem som tvingades sätta upp sin stuga mitt i en mörk skog på grund av lagen om strandskydd. Med över 100 000 sjöar i Sverige blir det nog inte så mycket mark över som är minst 200 meter från vatten. Vi ska tacka vår lyckliga stjärna att strandskyddslagen inte kom till för 200 år sedan. Då hade Torneälvens stränder varit mörk skog överallt. Att vinka från båten till grannarna eller sitta på bryggan och äta sin frukost hade inte gått. Istället hade jag suttit i en fuktig skog och slagits med mygg. I själva verket hade nog min far inte köpt någon stuga alls, och mycket få andra heller.

Om nu strandskyddet verkligen är till för att ge alla tillgång till vatten, kan man inte lösa detta på något annat sätt än att förbjuda konstruktioner längs stränder? I Storbritannien finns inte allemansrätten, men det finns bland annat en viktig sedvanerätt, ”the right of way”. Där min engelska fru växte upp fanns det många vandringsstråk, ”foot paths” som går kors och tvärs över landskapet. Markägarna är tvungna att se till att dessa hålls öppna. Ofta går de rakt över en åker eller över en tomt. Och Gud nåde den som försöker blockera tillfarterna. Fotvandrarna och deras organisationer går då till domstol, stämmer, och vinner.

Om Sverige inrättade samma system för nybebyggelse skulle man kunna tillåta hus nere vid vattnet precis som fordomdags. Inte så att hela strandkanten får göras till tomter, men kanske en tredjedel eller en fjärdedel. Längs stranden måste det dock, som villkor för bygglovet, gå ett väl framkomligt stråk som det är markägarens skyldighet att hålla öppet och rent från sly. Precis som med allemansrätten krävs det också ömsesidig respekt från dem som vandrar förbi. Finns det dessutom allmänningar för båtförtöjning för dem som vill så borde väl god vilja kunna göra att vi har tillgång till vatten både för dem som tillfälligt vistas i området eller som har en stuga eller ett permanentboende där.

Jag är inte jurist. Kanske dessa möjligheter redan finns men inte utnyttjas. Kanske är det mer en fråga om att i den kungliga svenska avundsjukans namn förhindra folk att bygga hus vid vatten än att garantera allas tillgång till det. Jag hoppas så inte är fallet.

DN, NSD

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Strandskydd och ”right of way”

  1. Bertil Johansson skriver:

    kompromiss med strandskyddet varför inte?

    Bygg 50 meter från vattnet, det finns plats för allmänheten ändå. Det är bra för Sverige att det byggs vid vattnet och ringa in stugan bara. Sedan så kan allmänheten vara vid stranden som vanligt.

    Man ska få sätta ut en brygga, men det ska finnas en lag som säger att man inte kan mota bort folk som vill vara på bryggan eller vid marken, det är bara stugan och ca 5 meter runt om själva stugan som är tomten, resten är för allmänheten d.v.s allemansrätten.

    Så varför kan man inte kompromissa med strandskyddet, så att markägare kan få bygga vid vatten och samtidigt tycker jag att folk ska få vara där som vanligt, att plocka bär, tälta, bada och använda bryggan samt resten av marken mm.

    Det räcker att strandskyddet är på 50 meter. Annars blir det så stora tomter och dyra i inköp om man inte får bygga närmare än 100 m som det är i dagens lag. Det är bra för landet om man bygger mer vid landsbygden där det är mindre med folkmängd.

    Hur kul är det med bara skog och igenväxta ständer som man knappt kan gå i land. Det blir mer liv och rörelse i en sjö om det finns mer stugor.

    Strandskyddets lag är en gammal lag från 50-talet, det är verkligen dags att förnya den och göra den mer rättvis, för den inskränker på äganderätten.

    Kommunen kan köpa in mer mark av oss markägare eftersom vi inte får bygga vid vatten för att dispenser från strandskyddet är alldeles för restriktiva. Så kan väl kommunen göra naturreservat eller vad de vill med marken.

    Med detta förnuft så kan markägare använda marken och allmänheten kan få vara där. På så sätt blir det inte lika orättvist. Varför kan det inte vara så?

    • Erik Lidström skriver:

      Vår stuga ligger mellan 5 och 15 meter från stranden (det är vatten på två sidor). Det är helt underbart att ta med tekoppen och det rostade brödet och sätta sig i solen ute på bryggan. Vår Friggebod sitter ovanpå båthuset, så är det högvatten är den ”utanför” stranden. Varför ska man inte få kunna bygga så nu? Jag tycker 50 meter är alldeles för långt. Det blir inte alls lika vackert 50 meter in i skoggen och det skulle finnas 10-100 gånger så mycket mygg i stugan.

      Torneälven har säkert 100 mil strand. Om 90 av dessa, eller bara 75 är fritt tillgängliga för alla som vill komma åt vattnet, kan inte det räcka? Det finns över 100 000 sjöar i Sverige, så det finns kanske 100 000 mil strand att vandra på. Tyvärr verkar de enda infödda som plockar bär nuförtiden vara över 50. Jag tror att de flesta skulle njuta mer av en stuga vid stranden än att hypotetiskt kunna kampa på en strandplätt.

      Jag vet inte hur det ser ut på andra ställen, men de som vandrar längs stranden vid vår stuga är allihop också stugägare eller deras besökare. När vi inte är där vandrar de över vår tomt och fiskar från vår brygga. När de ser att det är folk i stugan vill de inte störa utan tar en liten omväg. Jag gör likadant och tycker det är en del av normalt hyfs. Gå fem meter från en stuga tycker jag är allt för närgånget. Och säger inte allemansrätten att man ska sätta upp tält utom synhåll? Jag har inte läst på, men det var vad jag fick lära mig i skolan.

  2. Bertil skriver:

    Man borde satsa mer på landsbygds utveckling

    Det har nu gått 3 år sedan Regeringen Reinfeldt gjorde om strandskyddslagen så att det skulle bli lättnader att få bygga vid hav, åar, sjöar, öar och vattendrag där det är glesbygd. Men regeringen lyckades inte med det för att länsstyrelsen har rätt att överpröva alla strandskyddsdispenser.

    Det som också hände var att regeringen höjde bygglovsansökningarna och strandskyddsdispenserna rejält med en sky hög sanktions avgift så att folk har blivit mer avskräckta att söka bygglov och strandskyddsdispens

    Det är därför som ansökningarna har minskat och landsbygdsutvecklingen har istället minskat. Kommunen kan bevilja strandskyddsdispens ansökan, medan länsstyrelsen prövar alla sådana beslut och på så sätt så blir det ingen landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS områden).

  3. Så intressant och bra tips att titta på hur andra länder hanterar frågor om strandskydd. Bra idé helt enkelt. Det borde lagstiftaren göra kan tyckas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.