Göran Hägglund skriver att verklighetens folk behöver företrädare i politiken. Syftet är gott, men resonemanget spänner hästen bakom vagnen.
För att bli politiker i Sverige är normalgången på ett ungefär:
- Gå med i ett ungdomsförbund vid 15-18 års ålder.
- Arbeta dig upp inom partiet i 10-20 år. Följ då hela tiden partilinjen.
- Kvalificera dig för en ledande position inom ett parti. Följ partilinjen utåt.
- Bli partiledare. Vips kan du uttrycka en egen åsikt vid 50 års ålder.
De undantag som finns är personer som kommer in “utifrån”, men som då är godkända av dem som gått den normala vägen.
Demokratin i USA, Schweiz och det antika Athen byggdes från grunden upp. Små, demokratiskt styrda enheter bildade större enheter som blev ett demokratiskt styrt land. I Europa utanför Schweiz applicerades demokratin på redan existerande stater “från ovan”. Resultatet blev så mycket demokrati som medborgarna troddes klara av. I övrigt antogs de behöva styras av representanter som “vet bättre”. “De välsignade” (The Anointed) styr fårflocken för alla vårt bästa.
The Vision of the Anointed: Self Congratulation as a Basis for Social Policy
För vi kan ju inte styras av “populism” heller… Populism kan lämpligen definieras som “åsikter folket har men som eliten inte stöder”. Men man bör skilja detta från skydd mot impulsiva beslut.
En grundlag behövs just för att bromsa impulsiva beslut. Grundlagen röstas fram när “Peter är nykter” så att när “Peter är berusad” undviker han att begå för många dumheter. Men den “populism”, den folkvilja jag talar om rör inte impulsiva beslut. En hel del är åsikter som människor har haft i miljoner år, och som de fortfarande har. Om de är bra åsikter är jag inte helt säker på, men att de är uttryck för stora folkviljor kan inte betvivlas.
Exemplen där den svenska fårflocken måste styras in på rätt banor av dem som vet bättre är många. Jag är inte säker på att jag själv stöder allt nedan som inte kommer till uttryck. Men jag är emot att det å ena sidan av en elit bräks om behovet av demokrati, och att å andra sidan samma personer gör allt de kan för att förhindra att “fel åsikter” kommer till tals, och att fel personer kan väljas till riksdagen.
Såvitt jag begriper det skulle de flesta föräldrar vilja ta hand om sina egna barn. Man undviker dock noga att ställa sådana frågor i opinionsundersökningar så hur det verkligen ser ut är svårt att veta. Sambeskattning, marginalskatter och 12000 kr per månad, per barn som tas från föräldrarna, och som bara betalas tillbaka om barnen sätts i daghem är till för att hindra att föräldrarna gör som de vill.
“Flykting”-politiken har mycket litet stöd hos Svensson.
Svenska folket har i över 40 år blivit påtvingat en flumskola av politiker och “experter”.
En sak som kanske förvånar många är att stödet för dödsstraff är ungefär lika stort i Europa som i USA. I Storbritannien är det mellan två tredjedelar och tre fjärdedelar som är för dödsstraff. I Sverige var det 1997 49 procent som ville återinföra dödsstraffet.
Rätten till självförsvar, efter amerikanskt mönster, förblir såvitt jag vet mycket populärt. Under två miljoner år så var de bäst beväpnade och bäst tränade personerna i världen familjefäder som försvarade sin familj (detta var innan Samuel Colt gjorde män och kvinnor jämlika). “Vi kan ju inte ha pöbelhopar som springer omkring på stadens gator” säger de som vet bättre. Svensson har inte den utbildning som krävs för att ta sådana beslut tros det. Detta stämmer inte. Svensson har en hjärna som genom evolutionen är designad för att ta precis sådana livsavgörande beslut varje dag.
Och trots vad som sägs så finns det synnerligen liten korrelation mellan antalet lagliga vapen och antalet mördade. Skillnaden blir vem som dör, brottslingen eller brottsoffret, inte att människor dör. Skillnaderna i mordfrekvens är istället kulturella. Sverige och Schweiz har otroligt god tillgång på vapen. I Storbritannien har man bland de striktaste lagar som finns, men efter att man skärpte dem senast gick antalet dödade med knivar och handeldvapen upp. (Se t ex Thomas Sowell, Intellectuals & Society
I Sverige får man inte ens försvara sitt hem eller sin fru mot våldtäkt med knytnävarna.
I Storbritannien höll Radio 4:as morgonprogram Today en omröstning kring nyåret 2003-2004 om “The listeners’ law”. “Today” står nära morgonekot, både lyssnarmässigt och politiskt. Det vinnande förslaget var “to authorise homeowners to use any means to defend their home from intruders“. Reportrarna och “the Anointed” satte kaffet i vrångstrupen. Såvitt jag vet har inga liknande omröstningar skett sedan dess. Detta är inte så konstigt. En parlamentsledamot hade lovat att driva det vinnande förslaget i underhuset för att försöka få det till lag. Men när folket tyckte fel så vägrade leva upp till sitt löfte.
För att få folkets åsikter, på gott och ont, representerade i riksdagen behövs ett annat valsystem, antagligen med personval och majoritetsval. Och det måste finnas otroligt mycket pengar i systemet, pengar så att “vem som helst” kan driva en kampanj. Erfarenheten från t ex USA är att de med mest pengar inte alls generellt vinner. Vem som helst som har en chans kan dock kandidera och kan hitta sponsorer. De som i Sverige klagar över att “pengarna styr” i USA är också märkligt tysta när deras kandidater, t ex Obama, spenderar otroligt mycket mer än sina motståndare.
