Jag läser ofta Lena Sommestads blogg. Den får mig att tänka av någon anledning, men ofta i en riktning som inte har mycket att göra med Lenas åsikter.
I en av hennes senaste missiver diskuteras europeisk ekonomisk politik och socialdemokraternas roll i denna. Vi lär oss att “[e]fter 20 år av nyliberal ekonomisk politik har ojämlikheten vuxit i EU:s medlemsländer. De rika blir allt rikare. Klyftorna har ökat.“
Jag har länge funderat på vad “nyliberal” betyder. Min egen teori är att det en gång i tiden betydde återupplivande av klassisk liberalism, men att det nu nästan enbart används som skällsord i meningen “politik jag inte tycker om och vars motiveringar jag vill svartmåla”. Om det är “nyliberal” politik EU bedrivit de senaste 20 åren så är “nyliberalism” en filosofi som står för höga skatter, subventioner, klåfingrighet och byråkratiska regleringar. Det är en politik med ett skattetryck som är 3-4 gånger högre än Per-Albins och som är 6-7 gånger högre än det liberala Sveriges år 1900.
“De rika blir allt rikare. Klyftorna har ökat”. Som tur är lägger Lena inte till att “de fattigare har blivit fattigare”. För det har de ju inte. Som professor i ekonomisk historia så trodde jag att man skulle kunna få en tabell över dessa klyftor och deras historik. Såvitt jag har hört från vänsterhåll, så länge jag kommer ihåg vilket är ungefär sedan 1980, så har klyftorna alltid ökat. Vid det är laget borde de rika leva som Bill Gates och de fattiga i Sverige som etiopiska bönder eller som skoputsare i Burkina Faso.
En professor i ekonomisk historia måste ju ha dessa siffror nedskrivna och lätt tillgängliga. I folkupplysningens namn borde hon också vara angelägen att sprida sin kunskap. För inte hemfaller väl en professor i ekonomisk historia till tomma floskler?
Lena talar också om “social marknadsekonomi”. Ludwig Erhard, det tyska undrets fader, hade inte menat att det skulle få den betydelse det fått när begreppet skrevs in i den tyska grundlagen berättade han för Hayek. “Social marknadsekonomi” är en tautologi för marknaden är alltid social.
I The Fatal Conceit (Paper) (Collected Works of F a Hayek) går Hayek igenom 160 olika exempel på “social”, ett “weasel word”. När man lägger till “social” förstör man i regel ordets ursprungliga mening eller formar ett begrepp utan mening (“social rättvisa” är t ex ett meningslöst begrepp i ett fritt samhälle).
Jag funderade nyss så gott jag kunde på vad populism är. Nu har Sannfinländarna gått och fått 19 procent av rösterna i det finska valet. DN skrev igår om Falska populister. I vilken mening de är “falska” framgår inte riktigt. För riktiga “populister” verkar de vara enligt DN, men ohederliga verkar de inte vara. “Populism” brukade man kalla det när åsikter framförs som inte hänger ihop logiskt (sänk skatterna och öka bidragen för alla, t ex). Nu betyder det tydligen att “framföra åsikter som nio av tio etablerade politiker och journalister inte tycker om”. För att minska invandringen och att inte betala för lata greker är såvitt jag ser det inte exempel på frågor
Victor Davies Hanson funderar på EU bland annat: