En familj får nej på sina förstahandsval och blir hänvisad till ett scientologidaghem vilket upprör många. Som vanligt silar man dock mygg och sväljer kameler och riktar in sig på fel saker.
Gången har varit följande. En gång i tiden bestämde sig en liten intellektuell elit för att det var ett allvarligt problem att män och kvinnor inte beter sig på samma sätt. Att kalla dem för en ”elit” kanske leder fel, för de är djupt okunniga om de mest elementära förhållanden. Som t ex att män och kvinnor faktiskt inte är lika.
Min normala reaktion när någon nämner ”genus” eller ”gender” utanför grammatikens område är att anta att de är obildade idioter, men denna ryggmärgsreaktion från en naturvetare är lite förhastad. ”Idiot savant”, bildade idioter är kanske en bättre beskrivning, för de är ofta mycket intelligenta. Fast då även mycket bildade personer med sunt förnuft ibland tror på astrologi eller homeopati så måste man kanske vara välvilligare i sina tolkningar. En del som tror att ”genus” faktiskt finns utanför matematikens och grammatikens områden är ju t ex ministrar.
För att få bönderna, den okunniga massan, de som ”väljer fel”, ”svaga grupper”, ”de som inte vet sitt eget bästa”, att istället välja rätt, bestämmer man sig för att försöka slå sönder en två miljoner år gammal institution, familjen. På några få år ska man nu ändra på vad det tagit 200 miljoner år som däggdjur att designa. Nämligen att män och kvinnor faktiskt är mycket olika, både fysiskt och psykologiskt, att de följer olika strategier i livet därför att de ofta har skilda mål. Män och kvinnors ”objektiva intressen” i tillvaron är faktiskt mycket olika. Men att få det att tränga igenom pannbenet på de flesta ”intellektuella” att män och kvinnor kan vara olika, men ändå vara lika värda, verkar vara hart när omöjligt.
För att få den obildade massan att bete sig som les idiots savants ville, avskaffade man sambeskattningen kring 1970. Kombinerat med höga marginalskatter är meningen nu som då att man ska tvinga föräldrarna att arbeta heltid. Kring 1980 slutade man i samma anda att städa offentliga byggnader på kvällstid för att hindra kvinnor att ta hand om sina egna barn på dagtid och tjäna pengar på kvällarna.
Man subventionerar nu statliga daghem med 12 000 kr per månad, per barn. Dessa pengar kommer givetvis från skattebetalarna, vilket i genomsnitt är precis samma personer som föräldrarna. Totalt är det finansiella trycket på en familj med 2-3 barn kring 3-4 miljoner kronor för att tvinga dem att sätta barnen i daghem.
Som tur är för ”eliten” är det svenska folket en ganska lättledd fårflock som inte finner det absurt att man kallar det att ”leva på bidrag” när en kvinna inte kan få in sitt barn på daghem, därför att staten och kommunerna i sin kombinerade inkompetens ändå inte kan ordna daghemsplats för 12 000 kr per månad. Kvinnan i fråga, tillsammans med barnets far, betalar minst 12 000 kr i skatt per ”barnmånad”. För detta får hon dock inte 12 000 kr i subvention för daghem. Istället får hon a-kassa. Hon lever på bidrag. Oj.
Är det någon som i sin enfald tror att om man gav alla föräldrar 12000 kr per barn, per månad, att de inte på något sätt själva skulle kunna ordna barnpassning? Helst borde man dock inte ta av dem de säkert 13 000 kr det kostar att ge dem 12 000 kr. Lägg ner daghemsarkipelagen. Lägg ner hela familjepolitiken och låt föräldrarna själva ordna det för sina egna barn.
