Juholt vill i dagens DN utveckla och utöka den statliga kulturpolitiken.
Det är inte märkligt att det mesta av den kultur som staten stöder är vad som var folklig kultur för något sekel sedan. Resten är sådant som mycket få skulle vara beredda på att betala frivilligt för. För staten, liksom alla byråkratier med sina “experter”, är inkapabel att identifiera ny kultur. De kan bara “bevara” det som den elaka marknaden redan producerat.
Svensson får betala fullpris för sina rockkoncerter medan eliten får subventioner för sin “fin”-kultur. Jag använder citationstecken för mycket av “fin”-kulturen verkar idag vara “ful”-kultur där små vänsterextrema konstnärer gör allt de kan för att förolämpa svensson.
Den absoluta grunden till att man ser det som så viktigt att alla ska få samma, av staten godkända kultur, är kanske inte den de flesta tror. Syftet är i själva verket att hålla samman ett land om 500 personer, vilket var hur våra förfäder levde i 2 miljoner år. Konformismen var då viktig eftersom våra förfäder ständigt låg i krig eller var förberedda på krig. 25 procent av vuxna män dör i krig eller blir mördade hos “naturfolk”.
En del säger säkert att “vi lever inte längre på savannen i Afrika”. Men det är fortfarande det vår hjärna är designad för. Detta får till följd att vi i dagens Sverige tycker att alla ska ha samma religion (eller som nu i Sverige, ateism), “tillgång till kultur”, skola, TV (förbjud parabolantenner), politiska åsikter (ned med populismen!). Döende förbjuds dricka alkohol på hemmet för att “det inte är bra för dem”. Alla ska ha cykelhjälm för sitt “eget bästa”.
Att vår förhistoria såg ut på ett visst sätt är dock ingen anledning att behålla den regressiva beskattning det innebär när svensson via skatten subventionerar elitens kultur.
En sak som har svårt att tränga igenom ett socialdemokratiskt pannben är att “marknaden” och “samhället” är till stor del samma sak. Så vill man att något ska göras gemensamt av människor som går samman, så måste staten stå åt sidan och låta bli att lägga sig i. Normalgången är annars att förhindra självorganisation genom att den offentliga sektorn tar över en del av samhället. Sedan ondgör man sig av att den sektor som man tvångsorganiserat inte beter sig som en frivilligorganisation. Go figure…
För borgare verkar det vara svårt att inse att om staten helt slutade med att betala för kultur så skulle privata intressenter tävla i givmildhet. Istället bedriver borgarna i sadomasochistisk anda “kulturpolitik” där de “objektivt sett” (som Ohly och andra kommunist brukade säga) stödjer sina motståndare. En kvalificerad gissning är att 80-90 procent av dem som subventioneras inte röstar borgerligt.
Låt samhället, dvs marknaden samt frivilliga ta hand om kulturpolitiken. Eller rättare sagt, sluta med kulturpolitik och låt folk ta hand om kulturen utanför den politiska sfären. Folk är kapabla att se vad som behöver göras och nästan alla vill faktiskt vara en del av en gemenskap och hjälpa till. Om kommunerna inte sköter bibliotek så skulle frivilliga ta hand om detta. Om de hade pengar över efter skatten förstås. Som på Per-Albins tid.
