Jag läser ofta Lena Sommestads blogg. Inte för att jag håller med om så särskilt mycket, men den ger en punkt att ta spjärn emot för att utveckla mina egna idéer. Lenas senaste inlägg handlar om Popper och social ingenjörskonst. Intressant, men om bakfoten verkar det som. Att George Soros inte heller förstår sig på Popper kanske ska nämnas i förbigående. Popper är en av mina absoluta favoriter och efter att ha läst the Open Society nästan tre gånger så har jag en något annan bild.
Popper var en klassisk liberal, en nära vän och meningsfrände till Friedrich Hayek (han med “Vägen till träldom”, där han varnar för försök till planering av samhället, “Frihetens grundvalar” (“The Constitution of Liberty”) och “The Fatal Conceit – The Errors of Socialism”).
Vad det är för skillnad mellan en klassisk liberal som Popper och en nyliberal vet jag inte. Nyliberal verkar mest användas som skällsord för dem som är klassiska liberaler.
Vad Popper diskuterar i “The Open Society and its enemies, part 1 – The Spell of Plato” och del 2, “Hegel&Marx”, är “the Open Society”, vad Adam Smith kallade “the Great Society”. Detta är ett “abstract society”, det abstraka samhälle man får när man har lagar och regler, lika för alla för alla, vare sig man känner dem eller inte, istället för relationer som är “ansikte mot ansikte” som i det traditionella stamsamhället, eller i det lilla bondesamhället.
Att det är abstrakta regler som gäller, inte som vi är bättre anpassade för, direkta relationer, är det som gör det så svårt att acceptera det Öppna Samhället. Vi är funtade så att vi vill ha en mänsklig relation med andra människor, men när vi köper en limpa, ett hus, en bok eller en cykel shoppar vi istället runt och tittar efter bästa pris hos människor vi inte känner eller kanske ens träffar. Popper diskuterar det våld på samhällskroppen som var nödvändigt för att i det antika Grekland, främst i Aten (där vi har bäst källor och där man gick längst), gå från det Slutna, traditionella samhället, till det Öppna samhället. Detta var endast möjligt genom den frihet handel och fritt företagande gav. Det vi ofta kallar för “kapitalism”.
Ett sådant samhälle är ett “självorganiserat system”, precis som universum, solsystemet eller en myrstack. Varje människa följer abstrakta regler efter bästa förmåga. Resultatet, med rätt sorts lagar, blir “den osynliga handen” som, utan att vi förstår varför, eller ens menar det, leder till välstånd för alla.
Men vad rätt regler är kan man i ett mångkropparssystem inte veta på förhand, det är ett lika oöverskådligt problem som att spå vädret i Säffle om tre år. Dock är systemet självorganiserat, så vi kan räkna med att om vi förändrar något så kommer detta att ge utslag på något sätt som kan vara ganska konkret, dock kanske inte som vi förväntar oss. För att veta vad utslaget blir måste vi därför prova oss fram.
Alltså, “piecemeal social engineering” innebär, för Popper, precis som han också skriver i “The Poverty of Historicism”, att vi för att reformera samhället bör utföra en försiktig ändring. Sedan väntar vi. Veckor, månader, år, ett decennium, den tid det tar för att samhället ska kunna självorganisera sig igen efter denna ändring. Detta är det enda sätt som finns för att vi ska kunna knyta samman den ändring, den “reform” vi gjorde, med de resultat vi ser. Det är därför en annan av Poppers meningsfränder, Edmund Burke, skrev:
To avoid, therefore, the evils of inconstancy and versatility, ten thousand times worse than those of obstinacy and the blindest prejudice, we have consecrated the state, that no man should approach to look into its defects or corruptions but with due caution, that he should never dream of beginning its reformation by its subversion, that he should approach to the faults of the state as to the wounds of a father, with pious awe and trembling solicitude (Burke, Reflections on the Revolution in France, 1790).
Hayek tyckte att uttrycket “piecemeal social engineering” ledde fel, för “ingenjörskonst” ger intrycket av att man kan utföra samhällsförändringar från en central punkt, t ex att staten kan gå in och utföra saker och ting på marknaden. Detta tror jag Lenas inlägg är ett exempel på. Hayek var dock annars fullständigt överens om konceptet.
För att det Öppna Samhället ska kunna fungera väl måste människors personliga frihet vara stor, inklusive den ekonomiska friheten. Detta innebär ett samhälle som har ett skattetryck som ligger under Per-Albins skulle jag tro Popper menar, dvs under 12-13% av BNP, antagligen ner till de 7% Sverige hade år 1900. Här ska tilläggas att Popper med “frihet” endast menar “traditionell frihet”, vad som ibland kallas för “negativ frihet”, till skillnad från positiv frihet, “frihet till”. Det senare är en socialistisk förvrängning av ordet från den andra halvan av 1800-talet.
Hur kan vi veta att Popper inte skulle uppskatta ett skattetryck kring 50%? Det Öppna Samhället är ett självorganiserat dito. Om 50% av BNP styrs kollektivt, via staten, så försvinner 50% av friheten i samhället, 50% av samhället förblir ett Slutet Samhälle.
Fast kanske missförstår jag Lena dubbelt, kanske finns det socialdemokrater som numera följer Hayek, Popper, Burke, Adam Smith, David Hume, Tocqueville, Thatcher och Reagan. Dessa är klassiska liberaler allihop, oavsett vilka etiketter man klistrar på dem nu.
Svårt förstå varthän det bär åstad , total frihet, inga skatter, behöver vi lagar ? behöver vi domstolar?
Menar du verkligen att anarki och liberalism är samma sak!
när du ändå läser kan jag rekommendera Platon, kanske kan du finna ett frö.
Hur är ditt förhållande till gudarna? Tror du att girighet är en dödssynd, eller?
ord,ord, och åter ord, och inget blir sagt.
Anarki och liberalism är definitivt inte samma sak. Liberalismen är för det första för det minimum som är nattväktarstaten, dvs försvar, rättsväsende, polis. Dessutom har den inget emot ytterligare tillägg för att ta hand om andra “public goods” som marknaden inte klarar av, av diverse skäl. Exakt vad dessa saker är vet man inte alltid. En del saker måste skötas i offentlig regi tills någon kommer på ett sätt att få användarna att betala för tjänsterna.
Dessutom kan det finnas behov av att hjälpa fattiga, sjuka etc. Men man ska också komma ihåg att vi människor har en otrolig drift att hjälpa varandra, och den kommer till uttryck när detta inte trängs åt sidan av t ex staten. Rika knösar bygger sjukhus för att bli ihågkomna, gamla tanter ger till Röda Korset, etc.
Rent allmänt är goda lagar det viktigaste som finns i den liberala visionen. Lagar som skyddar de svaga mot de starka, men som samtidigt inte tar bort ansvaret från medborgaren att sköta sitt eget liv.
Intressant att följa dessa tankar som kontrast till Lenas (från vilket jag hittade hit). Nu undrar jag varför Popper alls skulle acceptera någon skatt. Om 7% är acceptabelt, varför inte lika gärna 3%, eller 25%, eller till och med 50%.
I mitt yrkesliv arbetar jag med komplexa optimeringsproblem. Där har man två ytterligheter: förenklade modeller som man kan optimera exakt genom att följa EN riktning, eller att använda en fullständigt komplex modell som man bara kan optimera fullständigt stokastiskt. Ofta ligger ligger den i praktiken bästa lösningen någonstans mellan dessa ytterligheter. Jag tror att detta är en princip som gäller även för det stora optimeringsproblem som samhället möjligtvis kan ses som. Med detta vill jag säga att en kombination av global styrning (dvs. politisk styrning) och lokal anpassning (dvs. frihet från styrning) nog är nödvändig för att komma dit vi vill. Med enbart politisk styrning så riskerar vi att hamna fullkomligt fel, med enbart frihet från styrning, så riskerar vi att fastna i en suboptimal stationär punkt.
Kul att du uppskattade min annorlunda syn.
Om du håller på med optimering så kanske förstår följande förklaring. Samhället, som en del av universum, är ett mångkropparssystem, ett Complex Adaptive System för att vara exakt. När vi alla följer våra kulturella regler för mänsklig samverkan, samt våra lagar, skapar vi ordning på makroskala. T ex så följer fåglarna i en flock endast tre enkla regler och det ger upphov till den ordning vi ser.
Till den “extended order” som Hayek kallar det för som uppstår, så har vi lagt till medveten planering via organisationer. Här är staten en organisation, företag andra. Om man ska simulera ett Complex Adaptive System så får man modellera med aktörer som följer vissa regler och sedan se hur dessa uppför sig i tiden och vad resultatet blir. Man får sedan ändra reglerna och egenskaperna hos agenterna för att se hur olika sådana system uppträder.
Om du håller på med simulering där du optimiserar modeller som kan gå i en riktning så låter det som om du pysslar med vad i samhället är organisationer. Förstår jag dig rätt i att dina stokastiska modeller är just adaptiva system?
Vad man måste komma ihåg här är för det första att det inte finns någon observationspunkt utanför samhället. Samhället är inte en del i en organisation. Istället innehåller samhället ett antal organisationer, men dessa organisationer är långt ifrån hela samhället. Enda gången stat och samhälle kan vara samma sak är i en totalitär stat.
För det andra så kan man inte tvinga ett självorganiserat system in på en viss bana med organisationsregler. Man kan t ex bestämma att hyror ska vara max ditten eller datten. Men på en fri (eventuellt svart) marknad får man då förtahands-, andrahands- osv effekter. Det blir mindre byggande, svartmarknad, suspekta hyresvärdar, hyresgäster som bränner upp sina lägenheter för att få en ny, större dito, etc.
Så det bästa sättet att styra samhället är att ha så lite medveten organisation som möjligt och så mycket självorganisation som möjligt och styra detta med ändringar av generella lagar och regler. Men allt här är en fråga om kompromisser.
Vad anser du, Erik L, om synen på samhällsekonomin som ett reglertekniskt optimeringsproblem?
Som jag ser det, så är den extrema liberala “oreglerade” marknaden att likna vid ett gigantiskt komplext nät av små och stora s.k. feedbackkretsar, eller loopar, återkopplade både lokalt och globalt: små och stora aktörer agerar och reagerar “girigt” utifrån sina egna lokala kriterier och verklighetsbeskrivningar. Det nyliberala (och, anser jag, felaktiga) antagandet är att de många aktörernas lokala giriga beteende automatiskt leder till det bästa globala beteendet (med dina ord, självorganiserande, osynliga handen osv.), som vi definierar som högsta möjliga livskvalitet/välstånd till alla.
Inom optimeringsläran är det välkänt att de allra flesta optimeringsproblem (i sht de stora komplexa problemen) inte går att lösa med lokala, giriga strategier; för att uppnå det bästa globala beteendet, måste man ta till globala “smarta” strategier som tar hänsyn till den helhet som de lokala aktörerna missar. (Enskilda företag och individer kan tex. inte förväntas ta samhällsansvar i någon större utsträckning.) Extremvarianten av detta är strikt planekonomi: Man stänger av alla feedbackeffekter, sätter upp ett globalt kriterium som man försöker optimera, tyvärr oftast med dålig eller obefintlig kännedom om de intrikata detaljerna i systemet. Detta är teoretiskt möjligt men i praktiken dömt att misslyckas, pga otillräcklig information om systemet och eftersom man här struntar i de små justeringar som automatiskt görs när feedbackmekanismerna tillåts arbeta. Feedbackregleringens fördel är att den har en tendens att göra reglerloopen robust mot eventuella modellfel och brist på information.
Det är dock också välkänt inom reglertekniken att feedbackloopar alltid löper en viss risk att generera oönskade självsvängningar och i värsta fall instabilitet i systemet. Den bästa reglertekniska lösningen är att kombinera fram- och återkoppling. Framkopplingen får inte göras hur som helst; den måste göras med så god kännedom om systemet som möjligt. De delar av systemets prestanda som inte kan styras med framkoppling, tas om hand av återkopplingen. För att skydda sig mot instabilitet och alltför stora självsvängningar, så kan man dock ofta med fördel se till att dämpa återkopplingen något (slänga in lite friktion, t.ex. en Toninskatt, i loopen så att systemet reagerar lite långsammare och försiktigare på små förändringar).
I samhällsekonomiska termer vill jag kalla detta för en försiktig och marknadsbejakande socialdemokrati: Vi låter så många feedbackmekanismer som möjligt vara påslagna och arbeta så ostört som möjligt ute i samhället, men vi är hela tiden uppmärksamma på eventuella tendenser till instabilitet. Samtidigt skaffar vi oss hela tiden så detaljerad och noggrann information vi kan om systemet (samhället), så att vi med politiska styrmedel kan gå in på ett tidigt stadium och avstyra eller dämpa ut störningar och instabiliteter innan de får möjlighet att slå igenom fullt ut. Socialdemokratin står för den förutseende framkopplingsdelen av regleringen, medan liberalismen står som en garant för att de lokala återkopplingslooparna får göra sitt viktiga jobb.
För övrigt, Erik, så verkar du ha problem med begreppet “nyliberal” och jag har svårt att förstå varför. Det är ett allmänt vedertaget begrepp för de ekonomiska teorier som slog igenom i och med Thatcher och Reagan på 80-talet. Friedman var en centralfigur i utvecklingen av det nyliberala ekonomiska tänkandet.
Jag skrev ett helt inlägg baserat på dina frågor. Vad jag inte diskuterar är “nyliberal”. Det blir kanske ett helt inlägg om detta. Tills vidare noterar jag att Friedman betraktade sig som liberal (klassisk dito) i samma anda som Edmund Burke, Adam Smith, Tocqueville, David Hume och Gladstone. Senare under livet kallade han sig visst för “libertarian” men det verkar bero på att vänstern i USA lagt beslag på ordet “liberal” och använder det för att beteckna något helt annat.
Thatcher var mycket influerad av Hayek, som också kallade sig för klassisk liberal, eller bara “liberal”. Reagan var också influerad av Hayek och van Mises.
Jag har mer att säga, men om du har fler exempel, t ex i Sverige på “nyliberaler” på “nyliberal politik” så mottages de tacksamt. Jag behöver saker att ta avstamp ifrån.
Varför ska vi ha polis och försvar, polis inskränker ju ofattbart mycket genom “samhällets lagar” på vår frihet.. År det så att polis behövs för att skydda de besuttnas egendomar, för de fattiga har ju inget att skydda.Egentligen tror jag inte att liberalismen är så dum och enkelspårig som vissa vill göra den genom den enfaldiga nyliberalism som framträtt.
Lena har rätt den är en utopi liksom nazism och kommunism och lika säkert dömd till undergång.
Ett samhälle behöver lagar och regler och dessa inskränker alltid den enskilde medlemmens frihet , det är det pris man måste betala för att leva i samhälle. försök inte lura individer att tro att de kan få total frihet . Det stiftas dagligen nya regler och lagar som minskar den enskildes frihet även på liberala förslag.Den ” Fria marknaden”
har urartat så till den grad att det ständigt diskuteras hur man ska ingripa för att få bort de värsta kriserna och avarterna. Det måste vara svårt att vara nyliberal och se allt detta.
Tack för ditt intresse.
Liberalismen, den klassiska dito är inte en tro på utopia. Tvärtom, liberaler är övertygat om att inget är säkert här på jorden och att alla mänskliga skapelser är resultat av kompromisser och innehåller en massa defekter.
Vad vi gör i samhället är hela tiden en fråga om avvägningar.
De regler som gjort det Goda Samhället möjligt är egendomsskydd, kontraktsfrihet och att individer skyddas från och kompenseras för skador de åsamkas. Detta verkar vara lagar som växer fram automatiskt och vi ser dem i många civilisationer (Gamla Grekland, Kina, under Islams blomstring 900-1050 och i Europa från år 1000 och framåt).
Frihet i den klassiska meningen innebär att individen har en sfär inom vilken ingen annan kan påtvinga honom vad han ska göra och där individen är fri att göra vad de vill så länge de inte inkräktar på någon annans sfär.
Liberalismen skyddar äganderätten och gör detta för de svagas skull, de som inte kan hyra väpnade män eller ta staten till hjälp för att roffa åt sig av andras ägodelar.
Liberalismen är därför motståndare till alla privilegier.
De lagar som liberalismen förordar är “rättstatens lagar”, dvs lagar där alla behandlas lika inför lagen. Rättvisan måste kosta lite att implementera. Det kan vara bättre att göra fel i sällsynta fall, eller behandla någon hårt, trots att det finns förmildrande omständigheter. Detta pga att systemeffekterna är så stora i ett fritt samhälle. Tänk dig att domare “försöker förstå” brottslingar och ger någon villkorlig dom istället för 1 års fängelse. Samtidigt har denna domare gjort 9 miljoner invånare osäkra på vad lagen egentligen säger. Antag att det kostar dem 10 minuter var under deras liv. Samhället har då förlorat 171 livsår. Multiplicera detta med 1000 lagar…
Jag kan inte skriva om liberalismens historia här, men jag rekommenderar varmt två böcker. Thomas Sowell diskuterar olika politiska visioner:
http://www.amazon.co.uk/gp/product/0465002056/ref=s9_simh_gw_p14_d0_i1?pf_rd_m=A3P5ROKL5A1OLE&pf_rd_s=center-2&pf_rd_r=0ZX1CZ73SV6C6MKSNA52&pf_rd_t=101&pf_rd_p=467128533&pf_rd_i=468294
Du hittar Sowell på youtube här:
http://www.youtube.com/watch?v=OGvYqaxSPp4
Hayek beskriver vad liberalismen är i The Constitution of Liberty:
http://www.amazon.co.uk/Constitution-Liberty-Routledge-Classics-Hayek/dp/041540424X/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1301389693&sr=1-1
Nu talar du om den klassiska liberalismen, det finns tydligen även för dig en nyliberalism.
Gott, då är vi överens. För femtio år sedan konfronterades jag av en dåtidens liberal
folkskollärare(rektor) hans syn var tilltalande, men säkerligen skulle han ta i det närmaste fullständigt avstånd från den nyliberalism som i dag skriks ut som en frihetsutopi.Liberalismens historia kan vara intressant liksom kommunismens, nazismens, och religionerna, men är det inte så att den förlitar sig på den enskilda människans godhet i alla sammanhang då det gäller ansvar för de hjälpbehövande.
Detta ser jag som liberalismens akilleshäl och inga böcker i världen kan ändra på detta
utan att gå över till socialdemokrati.
Det du beskriver som nyliberalism är för mig en påhittad fågelskrämma. De åsikter som “nyliberaler” anklagas för är sådana som normalt endast psykopater håller sig med, men psykopater är sådana som normalt inte skyltar med sina åsikter.
Du kanske kan ge mig ett exempel på en “nyliberal” och medföljande “nyliberal åsikt” så att jag får något konkret att bita i?
O.K Då är klassisk liberalism och nyliberalism samma sak för dig. Tråkigt.
Huruvida nyliberaler är psykopater ligger utom mitt vetande, men visst skyltar de med sina åsikter.
Nej, klassisk liberal är det jag beskriver ovan. Om jag förstår historiken rätt betydde i början “nyliberal” personer som under 1900-talets andra hälft anammat den klassiska liberalismen.
Numera är det dock bara såvitt jag kan se ett skällsord som betyder “egoister som skiter i andra och bara bryr sig om pengar och sin egen frihet”. Såvitt jag kan se är det så du använder ordet. Jag känner dock inte till någon som säger sig ha denna egoistiska övertygelse. Så exemplifiera gärna.
“Borgarbracka” verkar vara det skällsord som “nyliberal” ersätter.
Huruvida en definition är ett skällsord låter jag vara osagt. men din definition är som jag kan förstå korrekt.Att jag skulle räkna upp personer med denna inställning avstår jag från.
Då jag är intresserad av den “gamla liberalismen” trodde jag mig få lite besked av en
liberal förkämpe . Det gick inte tyvärr. Jag säger tack i alla fall. Hej!