Förvärvsfrekvens, integration och pengar över till de gamla och försvaret

Egentligen är det inte så svårt. Vill man få till integration måste de nyanlända faktiskt både behöva integrera sig och tjäna på att integrera sig. Välfärdsstaten motverkar tyvärr detta genom att, hur man än vrider och vänder på saken, betala ut mer pengar ju sämre man integrerar sig och ju mindre man anstränger sig.

DES PLAINES, IL - OCTOBER 06: A worker cuts concrete along a road construction site October 6, 2006 in Des Plaines, Illinois. The U.S. Department of Labor's monthly employment report released today shows a dip in both job growth and the unemployment rate in September. (Photo by Tim Boyle/Getty Images)

DES PLAINES, IL – OCTOBER 06: A worker cuts concrete along a road construction site October 6, 2006 in Des Plaines, Illinois. The U.S. Department of Labor’s monthly employment report released today shows a dip in both job growth and the unemployment rate in September. (Photo by Tim Boyle/Getty Images)

Denna effekt gäller dock inte för alla. De som kan tjäna höga löner, eller som verkligen vill integrera sig och/eller verkligen vill arbeta, och som är förmögna att arbeta kommer att göra det. Men de som kommer hit från utanför Europa och den övriga industrialiserade världen ingår till mycket liten del i denna kategori. Efter 8 år i Sverige arbetar endast 25 procent av invandrare (både inom- och utomeuropeiska dito) visar Riksdagens utredningstjänst, RUT. Men det är värre än så för utomeuropéer; RUT kan inte avgöra hur många av de 25 procenten som dessutom uppbär lönebidrag, och vissa är som sagt inte utomeuropéer. Efter 15 år är 34 procent i arbete, och här kan man inte heller avgöra hur många som får lönebidrag.

Endast 59 procent av flyktingar är i heltidsarbete efter 16 år, eller längre. Detta är lägre än de ca 80 procent av infödda svenskar, men mycket högre än siffrorna än de som efter 15 år, precis, i Sverige är i arbete. Bosnier ingår i gruppen av dem som kom över 16 år sedan (1993-94). Tydligen förbryllar det forskarna att dessas förvärvsfrekvens är så hög, 70-80 procent.

Det övergår tydligen Jan Ekbergs och hans kollegors förstånd att människor från olika kulturer har just olika kulturer, med olika attityder till det mesta i livet, inklusive arbete. Bosnierna är européer, med europeisk kultur, så muslimer många av dem må vara. Istället tror man i det officiella Sverige tydligen på kultur som någon sorts falaffelfernissa som kanske utgör en procent av en människas värderingar. När väl ”samhället” blästrat bort denna fernissa, framträder de 99 procent svenskhet som hela mänskligheten enligt denna teori delar. Detta förutom att de nu nya svenskarna fortsätter förse oss med något annorlunda maträtter. Konsekvensen av mycket stora kulturella skillnader är bland anat att av de kring 1,5 miljoner människor vi tagit emot de senaste 25-30 åren har vi fått nära en miljon socialfall.

Vad skulle ha hänt ifall vi inte hade en välfärdsstat? Det tar ca ett år för en människa (ifall de undviker SFI som erbjuds av samma människor som ger oss den svenska PISA-skolan) att lära sig svenska. Ifall man har låg utbildning (2 år för afghaner, 6 år för syrier, till kanske hälften analfabeter för somalier), får man arbeta synnerligen hårt om man ska klara sig i ett land med så höga kostnader som Sverige. Utan välfärdsstat skulle vi som i USA få immigranter som arbetar 80, 90 eller 100 timmar i veckan. Om förvärvsfrekvensen för svenskar är 80 procent borde den vara 85-95 procent för utomeuropéer med låg utbildning. Jag har tämligen ingående diskuterat mekanismerna som gör att välfärdsstatens existens förstör samhället här.

Invandringen kostade enligt Jan Tullbergs uppskattningar kring 250 miljarder kronor per år i början av 2014. Anledningen till att Tullbergs siffror är uppskattningar är att det officiella Sverige slutade räkna kring 2005. Vi medborgare anses av våra makthavare helt enkelt vara för potentiellt rasistiska och främlingsfientliga för att vi ska få ta del av den statistik som samlas in. En del av dessa 250 miljarder var ”undanträngningseffekter”, t ex det faktum att när man häller in 1,5 miljoner människor i Sverige utan att knappt bygga bostäder så rusar priserna i höjden. Kostnaden i år, efter det tillflöde som skett de senaste drygt två åren är kanske 200 till 400 miljarder kronor per år, 5-10 procent av BNP. Den lägre siffran är en skattning av effekten utan undanträngningseffekter.

Som jag diskuterar här mer i detalj borde vi dels ta efter andra länder, som t ex de mänskliga rättigheternas fosterland, Frankrike, och fortsätta låta alla som kommer hit söka asyl. Men samtidigt bör vi avskaffa alla bidrag till mat, uppehälle, fickpengar SFI, sjukvård annan än livräddande och tandvård. Bara genom denna åtgärd skulle flyktingströmmen minska med en faktor om ungefär 50 baserat på situationen i Frankrike och Estland. Sedan, ifall Sverige ska hålla ihop, måste vi avskaffa välfärdsstatens ghettoifierande effekter. Vi bör trappa ner bidragen med 20-25 procentenheter i halvåret för dem som inte är medborgare. Samtidigt är det vår naiva politik som lockat hit människor som till kanske endast en tjugondel är flyktingar i verklig bemärkelse. Så vi bör betala för att de flyttar hem eller annorstädes. Ifall vi ger 250 000 kronor per person och en miljon lämnar Sverige blir det 250 miljarder. Blir det bara en halv miljon blir det 125 miljarder. Utgiften är med andra ord i båda fallen lägre än ett års kostnader idag.

För 200 miljarder, utan undanträngningseffekter, skulle vi kunna höja försvarsutgifterna med 80 miljarder kr, en tredubbling som skulle ta upp dem till tre procent av BNP. Vi skulle också kunna avsätta 20 miljarder kronor till de fattigaste pensionärerna. Och så skulle vi helt kunna avskaffa statsskatten på arbete, inklusive värnskatten, samt också skatten på hushållens sparande. Båda dessa effekter skulle dels kortsiktigt ge en enorm välståndsökning, men också ge ett otroligt incitament till arbete och sparande.

Rating 3.50 out of 5
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Förvärvsfrekvens, integration och pengar över till de gamla och försvaret

  1. Vote -1 Vote +1Stefan Hill
    skriver:

    Nej
    Det tar inte ett år att lära sig ett nytt språk.
    Det tar olika lång tid.

    Det beror på olika förutsättningar. Vissa klarar inte att lära sig ett nytt språk. Detta gäller framförallt gamla. Vissa människor är språkbegåvade och klarar av att lära sig ett nytt språk även om de är gamla men många klarar inte av det.

    Det är en anledning till det svenska fiaskot. Vi kräver att alla nya svenskar först ska lära sig svenska. Anledningen är att den svenska arbetsmarknaden inte har plats för folk som inte talar perfekt svenska. Knappast ens för någon som saknar gymnasieexamen.

    Effekten blir att många nya svenskar hänvisas till ett liv i omskolning. Perioder med A-kassa varvas med instegsjobb och liknande för att få ”En ny period” och utbildning. De klarar inte utbildningar pga dålig språkkompetens (och låg annan kompetens, t ex kan man vara analfabet). Misslyckanden som sänker självförtoendet. Sedan är man tvungen att söka jobb, även utanför ditt kompetensområde. Jobb som man aldrig får.

    Resultatet är att man bryter ner människor. Detta påverkar även deras barn. Slutsatsen är ofta att orsaken till situationen är rasism.

    • Vote -1 Vote +1Erik Lidström
      skriver:

      Givetvis är det olika för olika människor, ett år är en förenkling, men jag skulle säga att med intensiv ansträngning så gäller den nästan för alla som en övre gräns för att klara sig tillräckligt väl.

      Min erfarenhet från gymnasiet i Sollefteå var att vi varje år fick en amerikansk utbytesstudent som sattes i klassrummet från första dagen utan att förstå någonting. En svenskalärare gav henne stödundervisning. Vid jul talade hon svenska väl och förstod än bättre. Vid årets slutet talade hon sedan länge flytande. Så där var det en bra bit under nio månader som gällde.

      Men viljan att lära sig måste komma innifrån. I Sverige får man betalt för att inte kunna svenska. Ifall bidragsnivån var på den nivå den var när svenskar flyttade till USA, dvs noll, var det ”sink or swim”. Människor tvingades lära sig språket, eller så arbetade de inom det egna företaget. I New York sitter det gamla kinesiska mormödrar i affären som klarar av att säga ”ten dollars”, vilket är allt som behövs.

  2. Vote -1 Vote +1Tomas
    skriver:

    Tänk så skönt det vore om man slutade prata integration vars innebörd är en förening av skilda delar till en större helhet. Det vill säga att de som kommer hit förväntar sig att vi ska anpassa oss till dem lika mycket som de skall anpassa sig till oss. I förlängningen innebär det att allt som idag betraktas som Svenskt kommer att tunnas ut för att till sist försvinna.
    OM vi vill att kultur, traditioner, språk och så vidare som idag ses som Svenskt ska överleva så är det assimilering som gäller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *