Självbedrägeri, okunnighet, schizofreni, cynism och den våta drömmen om att åter bli humanitär stormakt

Den som följt invandringsdebatten i Sverige sedan början av 80-talet vet, eller borde veta att den, hos politiker, till stor del bygger på självbedrägeri, noga underhållen okunnighet om vad som händer i världen utanför Sverige, lika noga underhållen schizofreni, och stora doser cynism som till okänd grad komplementerar eller ersätter delar av de tre föregående ingredienserna.

Hos den del av allmänheten som är så naiv, likt en dam jag hörde tala på tåget i Boden, att de i en grupp fotbollstokiga 25-åriga syrier ser små värnlösa barn gäller andra orsaker. Jag kan dock inte tro att den som kämpat sig upp i hierarking inom MUF eller SSU kan vara så pass blåögd. Å andra sidan ska man kanske aldrig underskatta hur korkade vi människor ibland kan vara.

Den svenska politiska, änglaräddande ideallösningen av den nuvarande krisen verkar vara att allt återgår till att vara som det var förr. Detta skulle ske ifall EU och andra länder skärper sina gränskontroller till sådan grad att det massiva inflödet reduceras till en rännil.

Sverige kan då åter plocka upp manteln som en i egna ögon humanitär stormakt. Vi hjälper till med allt vi kan för att, som sedan slutet på 1960-talet (när facket såg till att arbetskraftsinvandringen upphörde), hindra att människor illegalt tar sig in i EU och sedan in i Sverige.

Men, så fort någon sätter sin fot på svensk mark, omvandlas de från illegala invandrare till små bruna människor, oskyldiga offer utan egen vilja och utan ansvar för sina egna liv som vi gör allt för att få upp till en (för oss) acceptabel ekonomisk och social standard. Med de tidigare volymerna märktes det inte så mycket att delar av pensioner, skola, sjukvård, och bostäder för svenska medborgare gick upp i rök. Eller rättare sagt, det märktes inte så mycket under lång tid, för våra folkvalda skapade ghetton i miljonprogrammen, medan de och journalister bor någon helt annanstans. Nu talas det om ”integration”, utan att våra politiker är medvetna om att inget land, någonsin, lyckats integrera reellt främmande kulturer snabbare än på några hundra år.

Ifall vi skulle återgå till detta, enligt våra politiker etiska idealtillstånd, och då på TV ser ett drunknat barn, eller svältande befolkninar utomlands så drar vi igång både privata insamlingar och skickar statlig u-hjälp. Svälter folk ihjäl, eller dödas i lågteknologiska inbördeskrig, som i Rwanda,  gör vi ingenting alls ifall det inte syns på TV. Just Rwanda gör extra ont för mig personligen. Jag har en rwandisk god vän och jag följde vad som hände, i realtid i april 1994 via det svenska Ekot. Medan kring 600 000 personer hackades ihjäl med machete gjorde ingen någonting. Carl Bildt hade kunna skicka ner 10 000 man ur hemvärnet, via charterflyg och räddat merparten av dem. Istället pladdrades det på om ”det internationella samfundet” och ”FN” som borde göra något. Att Sverige skulle göra något åt Rwanda kanske var ”orealistiskt”, men det hade åtminstone varit i linje med våra högstämda predikningar.

I övriga Europa, där inget land, förutom Tyskland, har en så generös (som det heter) ”flykting”-politik som Sverigedemokraterna, är man tämligen oförstående inför allt detta. I stort sett inga ”flyktingar” skulle komma till Europa ifall inte Tyskland och Sverige översköljde dem med pengar. Att jag skriver ”flyktingar” inom citationstecken kanske upprör någon, men översättningen till engelska är ”economic migrants” och till franska ”clandestins”, dvs ”hemliga”, här ”illegala invandrare”. Så ordet ”flyktingar” är ett typexempel på noga underhållen okunnighet. En synnerligen liten andel av de som kommer nu är flyktingar i egentlig bemärkelse. I princip ingen av dem räddas till livet av att få komma till Sverige. Netto dör nog tiofalt fler pga Sveriges bidragssystem när de t ex drunknar i Medelhavet.

Jag gissar att man inom många andra europeiska regeringar inte tycker att Sverige och Tyskland, som orsakat eländet i södra Europa, förtjänar så mycket hjälp. Ifall de är medvetna om vilka humanitära besserwissrar vi åter kommer att bli ifall de hjälper oss torde de vara än mindre benägna att bistå.

Ifall en korridor upp till Sverige kunde ordnas så att alla de i Syrien, Afghanistan, Irak, Somalia, diverse kurdiska områden som vill åka till Sverige också kan göra det, men utan att besvära andra EU-länder så gissar jag att man skulle göra det. Ett Sverige med 20 miljoner invånare 2020 kan sedan uteslutas både ur Schengen och den nordiska passunionen.

Rating 3.50 out of 5
Thank you for voting!
[?]
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Självbedrägeri, okunnighet, schizofreni, cynism och den våta drömmen om att åter bli humanitär stormakt

  1. Vote -1 Vote +1sven hansson
    skriver:

    Jag som följt debatten sedan början av 70-talet har märkt att det inte är politikerna som har styrt invandringspolitiken.Det har istället varit mediaeliten och kultureliten och sentimentala experter. Det är de som har hävdar att Sverige är ju världens rikaste land,vi borde väl kunna ha väldigt generös invandring och väldigt stor u-hjälp och vara världsamvete.
    Politikerna har legat lågt i invandringsdebatten och följt med den offentliga debatten som inte har styrts av foket utan av mediaeliten.

    • Vote -1 Vote +1Erik Lidström
      skriver:

      Du har nog rätt. Men politikerna kunde ha styrt, ifall de velat, hoppas jag åtminstone, för tanken är ju att vi ska ha demokrati i landet.
      Ifall 58 procent av befolkningen tycker att invandringen är för stor, innan de senaste händelserna, så betyder det egentligen att 58 procent redan tycker det finns för många invandrare här, för vi ser ju inte flödet. Åtminstone såg vi det inte innan september. Och detta är med 0 procent av journalisterna. Jag undrar hur opinionsläget skulle vara ifall 58 procent av journalisterna och politikerna öppet tyckte invandringen var för stor. 80-90 procent av befolkningen i stort torde då ha den åsikten. Så det borde finnas ett oerhört stort potentiellt stöd för politiker som är av den gamla Bohman-modellen. SD är ju egentligen socialdemokrater.

  2. Vote -1 Vote +1Fredrik Persson
    skriver:

    Detaljfråga; på det här: ”I övriga Europa, där inget land, förutom Tyskland, har en så generös (som det heter) ”flykting”-politik som Sverigedemokraterna…”

    Vad betyder det? Har Sverigedemokraterna en mer generös flyktingpolitik än alla andra europeiska länder förutom Tyskland? Jag trodde att SD hade en stram flyktingpolitik?

    • Vote -1 Vote +1Erik Lidström
      skriver:

      Kanske på gränsen till hårddragning, men innanför den tror jag. Sverigedemokraterna vill endast ta emot kvotflyktingar och flyktingar som har asylskäl enligt FN. Dessutom undantagsvis de som har asylliknande skäl. Tidigare ville SD gå tillbaka till en tidigare nivå på volymerna och då var de definitivt generösare än andra länder. Hittar inte denna länk just nu i havet av artiklar.

      SDs politik är här idag som Finlands och Danmarks efter vad jag förstår. Men i Sverige får man under tiden också mycket höga bidrag. I Frankrike får man knappt ett korvöre när man söker asyl. Inte i andra Sydeuropeiska länder heller. I Frankrike får den som söker asyl inte arbeta. I Estland sätts de asylsökande i läger i väntan på hemtransport. Inget annat land talar om ekonomiska bekymmer pga bidragen till de asylsökande. Här är SDs motion som jag googlade fram.
      https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/En-ansvarsfull-invandringspoli_H2022866/?text=true

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *