Han kommer tillbaka!

Någon måtta på glädjeyttringarna kring Martin Schibbyes och Johan Perssons återkomst får det väl vara. Det hela påminner om en annan händelse. På 50-talet åkte ledaren för Frankrikes Kommunistiska Parti (PCF), Maurice Thorez, till Moskva för medicinska problem. Där hölls han sedan kvar mot sin vilja till Stalins död. När han återkom 1953, skrev poeten Aragon en hyllningsdikt i den kommunistiska dagstidningen l’Humanité:

Il revient ! Les vélos, sur le chemin des villes,
Se parlent, rapprochant leur nickel ébloui.
Tu l’entends, batelier ? Il revient. Quoi ? Comment ? Il
Revient ! Je te le dis, docker. Il revient. Oui,
Il revient. Le wattman arrête la motrice :
Camarade, tu dis qu’Il revient, tu dis bien ?
Et l’employé du gaz interroge : Maurice
Reviendrait ? Mais comprends, on te dit qu’Il revient,
Maurice. Je comprends, ce n’est donc pas un rêve ?
Les vestiaires sont pleins de rumeurs : vous disiez,
Il revient… Ces mots-là sont une lampe que lèvent
Les mineurs aujourd’hui comme au jour de Waziers.
Il revient… Ces mots-là sont la chanson qu’emporte
Le journalier, la chanson du soldat, du marin.
C’est l’espoir de la paix et c’est la France forte,
Libre et heureuse. Paysan, lance le grain.
O femmes, souriez et mêlez à vos tresses
Ces deux mots-là comme des fleurs jamais fanées.
Il revient. Je redis ces deux mots-là sans cesse.

Några rader på svenska efter min bästa poetiska förmåga:

Han kommer tillbaka! Cyklarna på städernas gator
Talar med varandra, närmar varandras bländande nickel.
Hör du pråmförare? Han kommer tillbaka. Vad? Hur? Han
Kommer tillbaka!…

Det är hoppet om fred och det starka Frankrike.

Fri och lycklig. Bonde, så dina korn.
O kvinnor, le och fläta ert hår.
Dessa tre ord är som blommor som aldrig vissnar.
Han kommer tillbaka. Jag säger ständigt om dessa tre ord. 

Jag har svårt att tro att samma utflöde av känslor skulle ha inträffat om deras öde drabbat en medlem, eller före detta medlem av andra partier, som likt de kommunistiska är mostådare till liberal demokrati, men som istället kallats för “fascister”. Tidigare, fram till och med Palme, hölls “rågången åt vänster” öppen, men det har ändrats. Svenska journalister har också ändrat sig. Sympatierna hos journalister i kategorierna Politik/Samhälle är idag 19 (v), 15 (s) och 46 (mp) procent. Inom kultur är det 23 (v), 17 (s) och 44 (mp). 1954 var det 0 procent kommunister bland svenska journalister, 1968 var det 3 procent. 1973 hade det plötsligt ökat till 19 procent.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvDDN, DN, DN, DN, DN, DN, Expr, Expr, Expr, Expr. 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.