Att plocka upp skräp, slänga och låna ut pengar

Så här i Greklandstider kommer jag att tänka på en insiktsfull artikel från Victor Davis Hanson om kulturer. Man kan säga mycket om ett lands förmåga att skapa välstånd och hålla löften genom att titta på ifall folk plockar upp skräp de ser, eller själva slänger.
För den som funderar vidare är det i slutändan ingen munter betraktelse över vart vi är på väg i Sverige heller. Nima Sanandaji har skrivit en läsvärd men tragisk rapport om hur välfärdsstaten, vår ofärdsstat, har förstört det svenska samhället, Scandinavian Unexceptionalism.
Det har tagit ett par generationer att undergräva den svenska kultur som gjorde att folk ännu idag fortfarande upprört säger ”att ingen fuskar”. Hade samma välfärdsstat applicerats på fransmän hade det barkat åt h-e efter bara en generation. Invandringen är en annan men relaterad fråga där olika invandrargrupper reagerar olika beroende på sina respektive kulturer. Men inga ungdomar av somalisk härstamning hade misskött sig på bibliotek ifall Sverige inte gjort vad det kunnat för att hindra folk från att arbeta. En marockansk vän betraktar förundrat hur det går till i Frankrike (där kontrollapparaten för bidrag ändå är hårdare). Hemma i Marocko kommer pappa eller farbröder nära nog med påk i hand om det krävs för att se till att de unga sköter sig.
Låser du dörren eller cykeln? Tacka i så fall välfärdsstaten och drogförbuden. Många barnatroende socialdemokrater tror ju att det är välfärdsstaten som gör att vi tar hand om varandra. Men som det påpekas i ett historieverk från början av 50-talet, Sveriges historia genom tiderna, tillkommen under ledning av bl a ABF:aren och farfarn till Yvonne Hirdman, Gunnar Hirdman, att ta hand om varandra har vi alltid gjort på kristelig eller humanistisk grund.
Just då hade skattetrycket precis nått upp till 20%, från att ha legat på 12% under Per-Albin. Att i det läget påstå att man behöver välfärdsstaten för att ta hand om gamla, sjuka, fattiga och andra behövande hade ju framstått som löjligt. Folk kom liksom ihåg hur det gick till fem år tidigare.
Det var bara det att det var mycket ”effektivare” ifall staten tog över. Så idag får gamlingarna i demokratisk ordning sylt, eller inte, till pannkakan. Och mormor får vackert vänta på sin höftled. En elitidrottande senior på 62 år fick veta att han var för gammal för att få en sena i axeln ihopsydd. Som kontrast berättade en person på tåget förvånat hur det tog en dryg timme i Singapore från att ramla, kanske ha brutit något, sett en allmänläkare, sett en specialist, röntgats och färdigbehandlats. Men där är vården i stort sett ”fri”, till 70% utan statlig inblandning. Hade vi korvpolitik i Sverige skulle vi ha korvköer. De som är något äldre kommer säkert ihåg orden ”Taxi, var god dröj”.
Rating 4.00 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ett franskt terroristattentat som inte kan inträffa i Sverige

Jag läser om terroristattentatet i Frankrike. Svenska medier tassar runt anledningarna till attentatet mot Charlie-Hebdo som katten runt het gröt. Riktigt varför det hände förstår journalisterna inte eller så vill de inte diskutera det medan barnen, läsarna, hör på. Kommentarsfälten i de fyra rikstidningarna är avstängda precis som de varit sedan något års tid för alla artiklar utom vissa inom ekonomi, nöje och sport.

Detta attentat skulle helt enkelt inte kunna inträffa i Sverige. Anledningen är inte något att vara stolta över. Yttrandefriheten värnas något mer i Frankrike än i Sverige eller Storbritannien. Den som har läst Charlie-Hebdo vet att dessa journalister, där de kända namnen ligger tämligen långt ut på vänsterkanten, i Sverige skulle dömas till fängelse för hets mot folkgrupp en gång i veckan, lika ofta som tidningen kommer ut.

Deras teckningar slår mycket hårdare än Dan Parks men ofta mot samma typer av intolerans, absurda fenomen och idiotier. Den ansvarige utgivaren skulle också dömas till fängelse. I dagens Sverige kan man inte längre skapa ”Det sjuttonde Aftonbladet” etc för att undkomma statlig censur. I dagens Sverige skulle man nog bli dömd för hets mot folkgrupp ifall man läste Charlie-Hebdo öppet på ett café.

Charlie-Hebdo skrev 2005 när de publicerade ett antal kända teckningar:

Kom tillbaka Voltaire – de har blivit galna.

Voltaire påstås ofta (utan att källan till ett sådant citat kunnat hittas) ha sagt att ”jag håller inte med om vad du säger men jag kommer att kämpa intill min död för att du ska få säga det”. Den svenska lagen om hets mot folkgrupp säger istället i princip motsatsen.

Människan är designad för social konformism, för att inte tåla oliktänkande. De som inte följer gruppens åsikter i vad gruppen anser är viktiga ämnen behandlas som en förrädare. Vi är också designade för självbedrägeri. Resultatet av detta är en version av frihet som man i avsaknad av en erkänd term skulle kunna kalla rousseauisk:

Du får säga och göra precis vad du vill, så länge du gör och säger vad jag skulle säga eller göra ifall jag vore du (eller som jag påstår att jag skulle säga och göra).

En av marxismens, nazismens och andra totalitära lärors främsta intellektuella anfäder var nämligen Rousseau, och han formulerade det så i ”Det sociala kontraket” att ibland måste människor ”tvingas vara fria”. Svenska journalister, politiker och historiker resonerar att eftersom ”vissa” eller ”många” riskerar säga saker som de inte skulle säga ifall de bara vore lika välutbildade och insiktsfulla som dessa journalister själva anser sig vara, så måste man hindra dem från att uttrycka sig. Oskyldiga människor, som ej heller de besitter en journalists självupplevda visdom, riskerar ju också att få sig till livs åsikter som inte är bra för dem.

På grund av den intolerans som ligger latent i oss alla så är det ett litmustest för existensen av yttrandefrihet ifall man lätt kan få tillgång till material som är upprörande, kränkande och djupt stötande för en del, många eller nästan alla. I dagens Sverige skulle det innebära att det på internet och i tidningar funnes material som t ex är hädiskt, homofobiskt eller misogynt. När man bara kan finna oskyldiga, snälla, trevliga tankar i media så existerar det med största sannolikhet ingen yttrandefrihet.

Sverige och resten av Europa skulle behöva ett First Amendment som i USA. Riktigt hur ensamma i världen USA faktiskt är att ha full yttrandefrihet kan man t ex läsa om i en uppsats av Frederick Schauer, The Exceptional First Amendment.

Rating 3.50 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Ekostrologi är ett ord vi behöver

Redan som litet barn var jag oerhört naturintresserad och ville värna miljön. Dessa intressen ledde mig senare till att läsa naturvetenskaplig linje på gymnasiet. På denna linje studerade man ju just de ämnen man måste ta till sig om man något sånär ska begripa sig på naturen i akademisk mening: biologi, kemi, fysik och matematik. Man kan lära sig en hel del om naturen på annat sätt också, men problemet med naturen är att den är svår att förstå. De verkliga orsakssambanden skiljer sig ofta radikalt från våra intuitiva uppfattningar.

Denna bakgrund har de senaste tjugo åren lett till att mitt sinne slår knut på sig självt när jag går in i en livsmedelsbutik och ser ”ekologiskt” odlad mat och liknande påfund. Att läsa dagstidningar, se på TV eller lyssna på nyheterna på radio kan också vara smärtsamt. Vad betyder ekologisk odling? För en naturvetare är begreppet absurt, det saknar mening. Vad EU och svenska staten kan ha lagstiftat kring detta ändrar inte saken.

Vetenskapen ekologi kan beskrivas som ”ekonomi i naturen” och då laissez-faire-ekonomi och inte Keynesiansk eller neoklassisk dito med sina fokus på statistik och differentialekvationer.

Naturen är ”red in tooth and claw”. Darwin tog det djur han kunde finna som förökade sig långsammast, elefanten, för att se vad som skulle hända ifall all avkomma i varje generation skulle överleva. Fortsätter man hans beräkningar kommer jorden snart att bestå av en sfär av elefanter som expanderar utåt med ljusets hastighet. Många, för en del arter nästan alla i varje generation måste misslyckas med att fortplanta sig. Ett resultat är att alla djur och växter i varje generation ”springer” så fort de kan bara för att kunna stå stilla (metaforen kommer från The Red Queen i Alice i underlandet).

”Balans” i naturen är den illusion av jämvikt vi tror oss se därför att vi dels inte kan intuitivt begripa vad som händer, och att vi dessutom har otroligt korta och bristfälliga minnen. Att vidare historieämnet i praktiken avskaffats i västvärldens skolor gör saken etter värre. Det är knappt 150 år sedan ”ekologiskt” odlande människor i Sverige svalt ihjäl i hungersnöd.

En god metafor för den balans vi ser kan vara en uppblåst balong. Den är i jämvikt med omvärden, men sticker vi den med en nål exploderar den, likt det som kan hända när man introducerar en främmande organism eller tar bort en redan existerande dito. Alla organismer, även de ”främmande” beter sig i sådana situationer ”naturligt”, dvs de gör vad som närmast faller dem in. Det var tydligen de gamla grekerna som satte ”naturligt” i motsats till ”konstgjort”. Men detta är bland de mest meningslösa motsatsförhållanden man kan tänka sig.

Om man istället för att försöka begripa sig lite bättre på naturen går med i mycket av den sk miljörörelsen eller i ”Miljö”-partiet så verkar man alls inte se världen på detta vis. ”Ekologiskt” och ”naturligt” är istället något som är snällt och kramgott och som överensstämmer med närmast religiösa övertygelser. Dessa rörelsers definition av ”ekologi” är lika lite besläktad med vetenskaplig ekologi som astrologi är med astronomi.

Om vi i stället kallade vad EU, Miljöpartiet och de flesta av våra politiker och journalister diskuterar för ”ekostrologi” så skulle förvirringen minska. Vi borde kanske också skapa andra varianter såsom miljostrologi.

Rating 3.00 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Auktoritära svenska politiker blockerar TV och radio inför valet

2 maj 2014: Omskrivet i grund.

Den senaste månaden har man ondgjort sig över att Erdogan i Turkiet blockerar twitter och youtube för politisk vinning. Även fast viljan är god och även fast det kan låta drastiskt, gör i Sverige politikerna saker som är hundrafalt värre. TV och radio blockeras och censureras, radion sedan 1920-talet. Man kan inte fritt etablera radio och TV i Sverige. Det finns inte ens några rikstäckande privata radiostationer. Den radio och TV som finns censureras av staten.

Den lilla privata radio som finns står under konkurrens av statlig vänsterdito. 80 procent totalt av journalisterna på Sveriges Television är vänstersympatisörer. Vad jag försöker propagera för här är dock inte högeråsikter. Ur yttrandefrihetssynvinkel skulle det vara precis lika illa ifall 80 procent av journalisterna var moderater av Gösta Bohmans snitt. Problemet är att det finns en statlig television med speciella rättigheter och speciell finansiering.

Politikerna motiveras av den bästa vilja i världen, och det är just denna goda vilja, kombinerad med övertygelsen om att vi själva har rätt som gör oss människor så blinda för när vi förhindrar att andra åsikter kommer till tals.

I ett fritt samhälle, eller bara i ett samhälle där politikerna i praktiken stod för demokrati, skulle de säga att det vore omoraliskt, och juridiskt en fråga om jäv, för staten att tvinga människor betala för att de som sitter vid maktens köttgrytor ska få basunera ut sina budskap. Om vi absolut ska ha kvar en statlig television så finns det en mycket enkel lösning. Kryptera Sveriges Television så kan alla som vill betala för den genom att köpa en liten TV-box. Radion, som det inte tas betalt för idag, säljer man helt sonika. Och så släpper man in så många aktörer som får plats på FMs frekvensband och på marknätet för TV.

I Sverige införde politikerna istället presstöd på 60-talet för att betala i synnerhet för socialdemokratiska andratidningar. Som kompensation för att man tog pengar från skattebetalarna och gav dem till ett visst partis tidningar (och kanske till Svenska Dagbladet, om den gick dåligt då vet jag inte), så bestämde man sig för att också ta pengar från skattebetalarna och införa partistöd till de redan etablerade partierna Till sig själva.

Idag kanske en del skrattar åt Maj-Britt Theorin och hennes idé 1987 att förbjuda privatpersoner att äga parabolantenner för att förhindra att TV3 nådde svenska hem från England.

Men anledningen till att svenskar idag har tillgång till internet är att svenska politiker under hela 1990-talet var för tekniskt inkompetenta för att förstå det, med början med Gopher och World Wide Web kring 1990-91. Hade svenska politiker runt 1993 insett att internet skulle kunna användas för att undgå de statliga regleringarna på mediaområdet så hade det stoppats. Eller så hade alla webtjänster behövt anmälas, registreras, arkiveras, utsatts för samma censur som TV.

Vi hade säkert idag behövt betala “internetlicens”, inte bara för att vi av misstag kan få in TV2, men för att stödja “ickekommersiella” internettjänster. Vi svenskar skulle inte vara uppkopplade mot internet utan mot “sverigenätet”. En statlig utredning skulle ha gett Nationalencyklopedin i uppdrag att ta fram ett svenskt alternativ till wikipedia. Själva wikipedia skulle vi dock inte komma åt, utan att tvingas bli “internet-pirater” med illegala uppkopplingar mot världen.

Rating 3.00 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lågt valdeltagande som frihetligt sundhetstecken

På den till sinnet socialdemokratiska ekonom-sajten ekonomistas.se diskuteras valdeltagandet i Sverige och USA och vad man kan göra för att höja det.

Ekonomen Bryan Caplan påpekar i den intressanta “The Myth of the Rational Voter” att röstandet som sådant inte är en särskilt rationell handling. När vi röstar så har vi kanske en tiotusendels chans att just vår röst ska vara avgörande och ge ett parti, eller ett block partier makten. Man kan därför nästan vara säker på att just ens egen röst är bortkastad från en praktisk synvinkel. Caplan hävdar därför att man inte alls kan anta att den som röstar ska bete sig rationellt. Att överhuvud taget anta att människor beter sig rationellt verkar vara en obotlig åkomma hos akademiker. Man kan få Nobelpris för att påpeka motsatsen. Kahnemans bok “Thinking, Fast and Slow” är utmärkt, men kommer säkert glömmas bort den också. Hume, Edmund Burke, Hayek, Adam Smith och andra liberaler påpekade liknande saker.

Den som röstar lägger inte alls ner samma energi på sitt val av politiskt parti som när han eller hon väljer nya gardiner eller en ny bil. Därför är handlingen att rösta mer en fråga om känslor, likt att hålla på Linköping i ishockey.

Ur ett visst sorts naivt socialdemokratiskt perspektiv, likt ekonomistas, är detta ett problem. Demokratin är det högsta tillståndet, befattat med smått magiska egenskaper, och att alla går i kyrkan och deltar i liturgin, att de utför den heliga röstningsakten är synnerligen viktigt.

Det finns ytterligare en religiös underton här. Både i USA och i Sverige underförstår man på vänsterkanten att bara folket inte bedrogs av bröderna Kochs miljoner, eller av Lundin Oil, så skulle de se Sanningen, dvs de skulle ha nästan precis samma åsikter som vänsteraktivisterna själva. Bara nästan dock. Folket, som Rousseau påpekade, består av enkla, primitiva själar som lätt kan ledas fel och inte inse sitt eget bästa. Alltså måste mer avancerat medvetna ledare förse dem med daghem, skolplikt, systembolag, Sveriges Television och offentlig sjukvård.

Precis som prästerna för inte allt för länge sedan själva var högt bildade på “den rena kristna (lutherska) lärans” område. Och precis som folket av tvång skulle lära sig katekesen utantill och svar på frågor om tron ifall de t ex ville gifta sig och skaffa barn. Allt detta för deras eget bästas skull. Här får man dock inte tro att den religiösa konformismen kom från ovan. Gud nåde den som inte gjorde vad grannarna ansåg vara rätt och riktigt i det gamla bondesamhället.

En del av vänstern resonerar som att ifall bara folket fick objektiv information, så skulle alla inse att de bör gå och rösta, och de skulle rösta vänster. Och allt blir ljust och vackert.

Den klassiska liberala synen på politiken vädjar mer till hjärnan än till instinktiv stamtillhörighet. Här skiljer man på frihet å den ena sidan och politisk makt å den andra.

Demokrati är ett utmärkt sätt att bestämma saker där vi alla behöver vara överens. Men det mesta i livet rör saker där vi inte alls behöver vara överens. Färgen på min bil, namnen på mina barn, skolan mina barn går i, och ifall kändisar brukar kokain eller inte är saker vi inte behöver vara överens om. De tillhör den privata sfären. Tyvärr är det otroligt svårt för oss människor att vara toleranta. Arbetsdefinitionen på tolerans är tyvärr

Du får göra precis vad du vill, så länge du inte skadar någon annan, och så länge du inte gör sådant som jag själv inte skulle göra, eller säger att jag inte skulle göra.

Konflikten mellan frihet å ena sidan, och den politiska makten å den andra är något som de flesta verkar ha glömt bort. Begreppet “frihet” har ju dessutom av de flesta förvrängts till dess nära motsats, sk “positiv frihet”, frihet till ett jobb, “freedom from want”. Den klassiskt liberala definitionen är “negativ frihet”, rätten till en personlig sfär där man får göra fel, begå misstag, etc. Gandhi verkar ha varit en klassisk liberal:

Freedom is not worth having if it does not connote freedom to err and even to sin. If God Almighty has given the humblest of His creatures the freedom to err, it passes my comprehension how human beings, be they ever so experienced and able, can delight in depriving other human Beings of that precious right (Gandhi, YI, 12-3-1931, p. 31)

Tocqueville, som tyvärr läses av alltför få, går grundligt igenom riskerna med majoritetens tyranni. När demokratin sätts högre än friheten får majoriteten också rätten att förtrycka oliktänkande, människor som idag t ex vill stanna hemma och ta hand om sina egna barn, eller sådana som vill hemundervisa dem istället för att sätta dem i den sämsta skola Sverige haft sedan åtminstone 1700-talet.

Den fara demokratin utgör för friheten var något som oroade de amerikanska grundlagsfäderna. Det är därför som den federala grundlagen är skriven som den är, inte för att försäkra sig om att USA är demokratiskt, utan för att demokratin ska göras säker för USA. Grundlagsfäderna “were concerned not to make America safe for democracy, but to make democracy safe for America (R.A. Humphrey, citerad av Hayek i The Constitution of Liberty, kap 12, fotnot 36).

I Storbritannien fram in på 1800-talet var maktuppdelningen klar. Staten tog hand om utrikespolitiken. Domstolarna dömde enligt lagen. Men lagen kunde i princip aldrig ändras. Och invånarna skötte själva sina egna liv. På samma sätt var det i Sverige. Lagen i Sverige var i stort sett oförändrad från vikingatiden, eller från längre tillbaka, vi saknar källmaterial, fram till 1734. Lagen var i stort sett inte något kungamakten eller riksdagen kunde ändra på, den var en del av urgamla traditioner.

Så länge lagen inte ger politiker makten över människors privatliv (som t ex skola, pensioner, hälsovård, cykelhjälm), eller åtminstone, så länge vad staten gör med sitt inflytande över människors privatliv inte beror av vilka politiker som har makten, så spelar röstandet inte så stor roll.

Jag finner det intressant att läsa att staten i Sverige på 1800-talet inte hade en aning om hur många mil privata järnvägar det fanns. Bygga en järnväg angick bara markägarna och byggherren.

Så fordomdags rörde politiken i stort sett bara hur höga skatterna skulle vara och till liten del hur de skulle fördelas. Skatterna i sin tur gick till hälften till försvaret och resten till att sköta statsapparaten. Skattetrycket låg på 5-6 procent av BNP, mot 12-13 procent under Per-Albin Hansson och kring 50 procent sedan 1975. Med ett skattetryck över 10 procent, eller med en stat som reglerar privatlivet, så är röstandet också en självförsvarshandling. Detta då vi, som Caplan bland många andra påpekar, inte kan förvänta oss att de som röstar ska bete sig rationellt. Men det är också en självförsvarshandling då vi inser att eftersom staten blandar sig i vårt privatliv, de rationella val andra människor gör, inte stämmer överens med våra egna. Att staten blandar sig i ens privatliv tvingar även liberaler att rösta om hur tvånget ska utformas.

Ett lågt valdeltagande kan alltså vara ett frihetligt sundhetstecken. Staten sköter sitt och medborgarna sitt, och sällan mötas de två.

Rating 3.00 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Betydelsen av transparens är inte transparent för alla

Den utmärkte datakonsulten Gerald Weinberg påpekar att

The way people behave is not based on reality, but on their models of reality.

Detsamma verkar gälla betydelsen av vanliga ord. Idag på Ekonomistas.se ger Göran Hjelm Sju reformförslag för finans och penningpolitik. Förslag nummer två är

 2 – Indexering av transfereringssystemen bör utredas
Vissa transfereringar, såsom taket i a-kassan och barnbidraget, är nominellt oförändrade i avsaknad av politiska beslut. Denna, för gemene man, ”ljusskygga” urholkning av transfereringssystemen var kanske nödvändig vid saneringen av de offentliga finanserna på 1990-talet. Det finanspolitiska ramverket inklusive det Finanspolitiska rådets övervakande roll står nu garant för offentligfinansiell hållbarhet och trovärdighet. Transparens och demokratisk förankring skulle öka om transfereringar indexeras i avsaknad av aktiva politiska beslut (vilket nyligen förslogs av Socialdemokraternas forskningskommission). Vid en sådan ordning krävs riksdagsbeslut för att under ett eller flera år frångå indexeringen, vilket förstås är helt i sin ordning då det finns politiskt stöd för det. Indexering borde vara en rimligare baseline eftersom icke-indexering innebär att försämringar i relativ och absolut köpkraft sker trots inga aktiva politiska beslut. Indexerade system finns redan i exempelvis Danmark och Belgien. På motsvarande sätt bör maxtaxan i förskolan, som varit nominellt oförändrad sedan 2004, indexeras. Detta för att det bör krävas aktiva politiska beslut om finansieringen av välfärden ska urholkas.

där jag i fet stil markerat vad jag finner extra underligt. Att “transparens” skulle öka ifall transfereringarna “indexeras” (dvs, att de automatiskt ökar, förutom under sällsynta ekonomiska katastrofer) är absurt och en självmotsägelse.

Att ”icke-indexering innebär att försämringar i relativ och absolut köpkraft sker trots inga aktiva politiska beslut” är en sanning med stora modifikationer, så stora att det generellt sett inte är sant.

Tanzi och Schuknechts rapporterar i Public Spending in the 20th Century att 1995 utgjorde ”subsidies and transfers” 35,7 procent av BNP i Sverige. Något tidigare, under 80-talet gjorde detta att de 40 procent fattigastes andel av nationalinkomsten ökade från 19,9 till 22,5 procent av BNP, med endast 2,5 procentenheter alltså. Jag antar på som det förefaller mig goda grunder att dessa siffror ändras långsamt. Ur detta får vi då att kring 33 procent av BNP är ren rundgång. Skattetrycket har gått ner lite grand, så säg att det endast är 30 procent av BNP idag, men det ändrar inte bilden. Via skatten tar vi från de rika och ger till de rika, och tar från de fattiga och ger till de fattiga.

Dessutom är ”fattiga” och ”rika” endast statistiska kategorier, inte människor av kött och blod. Som människor vandrar vi mellan kategorierna under våra liv. De “fattiga” är inte människor, och inte de “rika” heller.

Själva syftet med ”sociala avgifter” som är skatt (prova låta bli att betala!), och att vi har källskatt som dras innan vi får lön, är att dölja kostnaden för skattebetalarna. Samma gäller för moms (som enligt lag måste döljas för privatpersoner). Så att öka transfereringarna är att öka rundgången och därför att minska transparensen.

Just detta att det är gömt för skattebetalarna att de själva betalar för kalaset är motsatsen till transparens. Få låginkomsttagare som “tjänar” 15000 kronor per månad vet att de betalar nästan 14 000 kronor i månaden i skatt. De sociala avgifterna tror många att “arbetsgivaren betalar”. Och momsen på 25 procent på det mesta ser man inte, inte heller energiskatter, alkoholskatt, etc. Kvar av de nästan 22 000 kronorna i månaden som är den verkliga lönen blir ca 8000 kronor.

För mig betyder ”demokratisk förankring” att medborgarna är medvetna om vad som verkligen händer och att de därför kan ta genomtänkta beslut. Beslut som är genomtänkta av väljarna alltså. Sådana beslut kan ofta gå stick i stäv med vad utomstående personer, t ex ekonomer, tycker att de ska vara.

Det andra delen, om förlorad köpkraft, förutsätter att det är jultomten, eller en fientlig folkstam, boendes långt borta kallad ”de rika” som betalar. I själva verket är det återigen i det korta perspektivet nästan helt och hållet de som får pengarna som betalar. I det längre perspektivet, under loppet av ett liv, är det ännu närmare så.

Vad indexering gör är att öka transfereringarna, minska transparensen och därmed minska friheten i samhället. Frihet i klassisk, oförstörd mening alltså. Inte förvrängd socialdemokratisk eller socialliberal “frihet” att endast göra vad tredje part vill att man ska göra.

Ifall författaren förstått detta hade en ärligare förklaring varit att säga rakt ut att “jag tycker inte att människor tar de beslut jag vill att de ska ta med sina egna pengar. Därför bör vi se till att de endast får sina pengar åter ifall de gör som jag vill.”

Rating 4.00 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Prisa Gud! Nya Moderaterna bryr sig inte om dasspapper

Som tur är bryr sig inte vår halvsocialistiska regering om dasspapper. Den bryr sig om att alla ska ha bostäder, så vi har dyra bostäder och bostadsköer. Den bryr sig om att alla ska ha sjukvård så vi har dyr sjukvård och köer i vården. Och den bryr sig om skolan, så vi har den sämsta och dyraste skola Sverige någonsin haft, i alla fall sedan 1842. Och den sämsta utbildning vi haft sedan ca 1686. (Skolan håller jag på att skriva något lite längre om, så ifall någon är intresserad, lämna en kommentar!)

Den argumentation som jag för känns nog synnerligen bakvänd men den förstås bättre om man läser Hayeks lilla mästerverk, ”Individualism and Economic Order”, som nu kan laddas ner gratis som pdf här. Just denna samling essäer är bland det mest lättfattliga Hayek skrivit. Den första essän ger ordentligt tuggmotstånd (den är värd det) och de två sista tycker jag inte så mycket om. Men ”your mileage might vary”.

Jag kommer ihåg när Dagens Eko rapporterade på 80-talet att Sovjetunionen hade slut på tandkräm. 300 miljoner människor som inte kunde borsta tänderna och som använde abort som preventivmedel, eftersom kondomer saknades. 40 000 kärnvapen hade de dock under Gorbachev 1989. Just nu har Venezuelas regering brytt sig tillräckligt mycket och länge om sina undersåtar för att de ska lida brist på toalettpapper, tandkräm och tvål.

David C Henderson har skrivit en underbar bok som heter The Joy of Freedom. Här talar han om fem myter om den fria marknaden:

Rating 3.00 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | 16 kommentarer

SvD, socialism och censur

Häromdagen glömde jag bort det, men om man skriver kommentarer på Svenska Dagbladet bör man alltid dels kopiera texten, dels ta en skärmdump. Idag fabulerar socialdemokraterna om att göra gymnasieskolan obligatorisk. De två första kommentarerna var:

Screen Shot 2013 01 30 at 8 10 47

”Purpendicular”, det är jag det. ”frittfram” är en meningsfrände verkar det. Båda våra kommentarer är nu raderade. Man undrar ur vilken marxistisk studentförening som SvD rekryterar censorer, förlåt ”moderatorer” till sina fora.

För att återgå till ämnet så verkar socialdemokraternas och LO:s bakomliggande teori om verkligheten, om de har någon dylik, vara att skolan ska förlängas så länge det finns arbetslöshet. När skolan fyller sitt syfte är när den som kommer ut från skolan som arbetaren Arbetare™ eller proletären Proletär™ erbjuds precis ett jobb, varken mer eller mindre, och detta jobb är avpassat till honom eller henne. Jobbet måste också av socialdemokrater anses vara ”meningsfyllt”. Marknadskrafterna kommer att ha sett till att detta jobb erbjuds med kollektivavtal, till lön enligt kollektivavtal, inklusive sociala avgifter, på en nivå satt enligt egoistisk, förlåt, ”solidarisk” lönepolitik.

Denna teori om hur marknaden fungerar kommer från samma ideologiska soptipp som den som gett oss två års köer i Stockholm för något så oväntat som att studenter behöver studentrum.

Uppdatering kl 11:39. Censorerna arbetar för högvarv, vilt slåendes omkring sig. Höger och vänster faller som käglor. Malmonides kommentar nedan är just nu kvar, men GGG:s och min har försvunnit.

 Screen Shot 2013 01 30 at 10 22 03

Rating 4.50 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

SvD (obundet socialistisk) fabulerar om hyror

Jag har länge gått och funderat på varför man slutade bygga vackra hus i Sverige kring 1930. Före 1930 byggde man stiliga hus med 3 meter i tak, sedan sjönk takhöjden, breda profilfrästa dörr- och fönsterfoder ersattes gradvis med något som liknar smala lister i balsaträ, gärna dithamrade med rät vingel istället för ihopfogade med 45 grader i hörnen. Dörrarna är numera av plywood, köksinredningen av spånskivor. 

Egentligen borde det ju ha gått åt andra hållet. Om man jämför en Volvo från 1927 med en Volvo från idag så är ju båda ganska vackra bilar, men den nyare bilen är givetvis tekniskt överlägsen. Vad beträffar hus har dock utvecklingen gått bakåt istället.

Jag lärde mig dock vad som hände i ”Sveriges historia genom tiderna”, Saxon och Lindströms förlag, del V från 1953, sidan 434 och framåt (granskad av bl a den fd ABFaren Gunnar Hirdman):

I 1907 års stadsplaneringslag bröts för första gången mot den slentrianmässiga bebyggelseform, som dittills varit förhärskande, och friare (sic) principer deklarerades; många nya stadsplaner från 1910-talet vittna dock om, vilket fast grepp de gamla formerna ännu utövade på stadsmyndigheterna. Speciellt efter första världskriget restes emellertid krav på en rationellare stadsplanering under samråd med kommunaltekniska experter, och genom 1931 års revision av stadsplaneringslagen öppnades äntligen möjligheter att realisera stadsplanebestämmelser, som kunde utformas efter varje samhälles naturliga förutsättningar med hänsyn till terrängens beskaffenhet och bebyggelsens ändamål.

Så 1931 kunde man äntligen förbjuda inbyggda gårdar och annat strunt som folk ville ha. Istället kunde ”experter” gradvis leda den svenska fårflocken till boende à la Rinkeby. Medan ”rå konkurrens”, dvs ”slentrianmässiga” beteenden tvingar fram bättre och bättre bilar har vi sedan 1931 haft ett litet Sovjetunionen i miniatyr på bostadsbyggandets och bostadsmarknadens område. Våra folkkommissarier, de sk experterna, har lett oss till den situation vi har idag.

Kommunikationen och samvaron mellan Svenska Dagbladets ledarsida och de journalister (miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokrater) som härjar på övriga sidor kan inte vara lätt. Just nu ondgör de senare sig över att det finns bostadsbrist i Stockholm och att andrahandshyrorna är höga. Det är hög tid att plan- och bygglagen, liksom all statlig och kommunal inblandning i bostadsmarknaden upphörde. Det är svårt att riktigt förstå kraften hos den fria marknaden. Som jag diskuterar här skulle man i stort sett kunna spränga hälften av Stockholms bostäder, utan att det blir bostadsbrist, förutsatt att inga experter och politiker lägger sig i.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN

Rating 3.50 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Moderaterna går ihop med SSU

Enligt en artikel i DN idag av Peter Norman och Anna Kinberg Batra så ska Moderaterna anamma SSUs politik. För den som förespråkar ett litet mått av personlig frihet och marknadsekonomi är det idag svårt att hitta ett vettigt parti att rösta på. Det står:

Politikens främsta uppgift är att skapa förutsättningar för full sysselsättning och välfärd för alla. Fokus på tillgänglighet, kvalitet och effektivitet störs dock alltför ofta av en debatt om formerna för utförandet.

Vi vet, även om vi kan fantisera om andra saker, att för att få full sysselsättning måste vi avskaffa ”arbets”-rätten och sänka de sociala avgifterna. Sedan vet vi också att vi inte behöver fokusera på tillgänglighet, kvalitet och effektivitet, om vi privatiserar. Om vi verkligen privatiserar istället för att på borgerligt-socialdemokratiskt vis ”konkurrensutsätta”. Som tur är fokuserar vi inte på ”tillgänglighet, kvalitet och effektivitet” på TV-apparaternas, digitalboxarnas eller bomullsstrumpornas områden. I så fall hade vi haft statliga TV-apparats-, digitalbox- och bomullsstrumpe-kommittéer som arbetade i ”god demokratisk ordning” i 20-30 år. ”Miljö”-partiet hade rasat och sagt att ”vi kan inte vara säkra på att den Uzbekiska bomullen är ofarlig för liktårna då den misstänks innehålla genetiskt modifierad bomull”. Alla svenskar skulle ”ha rätt till en effektiv 20-tums svartvit TV av god kvalitet och två kanaler”. Digitalboxen skulle vara en Analogbox med en ratt, tillverkad av Statliga Analogbox AB, ett helägt dotterbolag till Televerket.

Det står så mycket socialistiskt strunt i artikeln att man baxnar. Författarna har tydligen både läst ekonomi och arbetad ute i marknadsekonomin. Ändå skriver de:

1. Långsiktighet. Bolagen bör styras av viljan att värna samhällsnyttan samt att säkra ett hållbart värde över tid. Stat, kommun och landsting bör vara aktiva ägare. Styrningen bör skötas separat från kortsiktigt beslutsfattande. Sverige är en liten öppen ekonomi och en benägenhet att möta förändringar bör genomsyra bolagen.

2. Ekonomisk ansvarsfullhet. Gemensamt ägda bolag garanteras i slutändan med skattemedel. Styrningen bör präglas av ansvar och riskmedvetenhet för att inte gemensamt ägda bolag ska hamna i en situation där de exempelvis hotar den finansiella stabiliteten eller välfärdens finansiering. Gemensamt ägda bolag bör vara måttfulla i sin lönesättning och alltid verka för goda villkor för alla medarbetare.

3. Marknadsmässiga krav. Bolag som agerar på en konkurrensutsatt marknad bör konkurrera på lika villkor som privat ägda bolag för att skapa så jämlika förutsättningar som möjligt.

3 – ”Marknadsmässiga krav” innebär att ett bolag ska kunna gå i konkurs. Det är vad marknadsmässiga villkor betyder. Men i ”2” står det att bolagen ska garanteras med skattemedel. Just detta med att kunna gå i konkurs är anledningen till att politiker aldrig behöver oroa sig om ett privat bolag är ”effektivt” eller inte. Det sköter konkurrenterna om. Ryan Air och Norwegian kan, som tur är, gå i konkurs när som helst. Det är därför de har så många passagerare. Samma sak gäller som alla vet inte SAS.

”Stat, kommun och landsting bör vara aktiva ägare.” På vilket sätt skulle det positivt påverka det svenska folket att Sveaskog eller LKAB drivs av stat eller kommun? Och varför ska statligt anställda, finansierade av skattemedel, betalade av privatanställda, särbehandlas?

SJ lämnar jag därhän för det är en så politiserad härva att få skulle vara intresserade av att verkligen driva järnväg. När järnvägarna ursprungligen byggdes kunde man t ex bygga ca 25 mil malmbana mellan Gällivare och Narvik, i mycket svår terräng, på 2-3 år (och det hade gjorts även om staten inte lagt beslag på det hela). Numera står det en miljömupp i varenda tuva som hittar unika sniglar, blommor och fåglar. I rimlighetens namn, ifall missriktade miljöhänsyn inte togs, borde man kunna bygga 50 mil snabbtågsräls idag på 2-3 år, efter att ha spenderat 1-2 två år med planering.

Rating 3.50 out of 5
[?]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar